Recirkulering av näringsämnen från avloppsströmmar tillbaka till odlingsbar mark kräver en systemomställning både vad gäller marknad, infrastruktur, policys och regelverk. Olika aktörer inom värdekedjan, från kunder i matbutiken och lantbrukare, till avloppsreningsverk, teknikleverantörer och beslutsfattande myndigheter, behöver ha någorlunda gemensamma prioriteringar och det krävs konkreta åtgärder för att möjliggöra de omställningar som krävs.

Den pågående globala omställningen mot ett mer cirkulärt och hållbart samhälle kommer också att kräva stora systemomställningar i avlopps- och sanitetsbranschen. Näringsämnen som återfinns i avloppsvattnet måste återvinnas för att minska utsläpp av övergödande ämnen till vattendrag och för att säkerställa tillgång till livsmedel med behov av näringsämnen för sin tillväxt.

Trots att det är tydligt att en ökad recirkulering av näring från avloppsströmmar behövs, att regelverk väntas inom en snar framtid och att teknikutvecklingen går snabbt framåt så saknas hållbara strategier för ett genomförande. Detta gäller både i Sverige och i många andra länder. Den svenska näringsplattformen, genomförde under 2020, tillsammans med forskningsprojektet End-of-Wastewater, litteraturstudier, intervjuer och enkäter med sakägare samt en workshop med olika sakägare i frågan (40 deltagare) för att komma ett steg närmare prioriterade åtgärder mot en gemensam vision för Sverige år 2030.

Det finns i Sverige idag ett glapp mellan aktörer som arbetar inom avlopp- och avfallsindustrin och aktörer som arbetar inom jordbruk, lantbruk och livsmedelsindustrin. Samtidigt finns en vilja att minska detta glapp. En anledning till viljan att minska detta glapp är att de aktörer som arbetar inom avloppsindustrin vill kunna producera gödselprodukter som motsvarar de behov som finns hos jordbrukarna. I Tabell 1 sammanfattas de främsta faktorer och egenskaper som anses viktiga för dessa produkter. Tabellen har tagits fram efter en litteraturöversikt och den har sedan använts som bas i en workshop, för prioritering av dessa faktorer och egenskaper mot varandra och för att specificera nödvändiga konkreta aktiviteter för att möjliggöra en marknad för återvunna näringsprodukter till år 2030.

Produkternas säkerhet har högsta prioritet när de olika deltagande aktörsgruppernas svar på workshopen slås ihop. Deltagande lantbrukare som egen urvalsgrupp ansåg dock att ett känt näringsinnehåll (kväve, fosfor, kalium) i produkten har högsta prioritet och rankade produktsäkerhet på andra plats. Deltagarna bekräftade att alla listade faktorer och egenskaper i Tabell 1 är relevanta, vilket stödjer resultatet från litteraturstudien. Även om många svar från de olika deltagande aktörsgrupperna var samstämmiga krävs ytterligare underlag från främst aktörer inom jordbruk, lantbruk och livsmedelsindustrin, för att ytterligare bekräfta behovs- och kravbilden.

Deltagarna specificerade också nödvändiga aktiviteter inom fyra fokusområden:

• Regelverk och policy
• Forskning och framtagande av beslutsunderlag
• Infrastrukturella anpassningar
• Kunskapsutbyte och samverkan

Även om specifika aktiviteter identifierades av deltagarna under workshopen, var det svårare att tillsätta vilken aktör som bör vara ansvarig för genomförande av respektive aktivitet. Tydliga delmål med tydlig ansvarsfördelning är viktigt för uppfyllelse av slutmålen. Några av dessa delmål var:

• Tydliga och stödjande regelverk på regional, nationell och europeisk nivå.
• Certifieringssystem för gödselprodukter innehållande återvunnen näring från avloppsströmmar.
• Kunskapsspridning kring risker och fördelar med återvunnen näring.
• Arbeta för ökad social acceptans och kunskap inom området hos livsmedelskonsumenterna, men specifikt även mot aktörer som arbetar inom beslutsfattande myndigheter, livsmedelsindustrin, infrastrukturella aktörer. 

Recirculating nutrients from human excreta back on to productive agricultural land will require a redesign of markets and, infrastructure, as well as policies and regulation. A diverse set of actors across the food chain, from grocery store shoppers and farmers, to sewage treatment plants, technology developers, and regulators need to have similar priorities and a concrete set of actions are needed in order to be able to work together towards these changes.

The ongoing global transition to a circular economy will require a revolution in how we manage human excreta. We need much more recycling in sanitation systems to reduce the release of nutrients into water and to ensure food security based on secure access to finite plant nutrients. Still progress towards sustainable management is slow. This is true in Sweden, as it is in many other countries, despite the presence of many innovators and some encouraging legislation (e.g., nutrient recovery targets). The Swedish Nutrient Platform (SNP), in collaboration with the End-of-Wastewater project, conducted a literature review, stakeholder surveys, interviews, and hosted a multi-stakeholder digital workshop (40 participants) as a step towards prioritizing actions to meet a common vision for nutrient recycling in Sweden by 2030.

Preliminary scoping activities indicated that in Sweden, as is the case in many places, there is disconnect between actors working in waste sectors and those working in farming, food, and agriculture, but that there is a desire to bridge this gap. One reason for this desire is that actors managing recycled nutrients want to produce products that match farmer needs. We summarized core factors and characteristics such products should have (Table 2) and used this list as a basis to prioritize characteristics with participating stakeholders. Workshop participants, which included both farmers and waste managers, also identified activities they saw as necessary to increase the use of these desirable recycled nutrient products by 2030.

Safety came out as a top priority when it comes to characteristics of products derived from human waste. Farmers, as its own subgroup emphasized the importance of knowing the nutrient content of products (nitrogen, phosphorus, and potassium) as a prerequisite for using it as a fertilizer, but thought safety was important, ranking it second. Participants confirmed that all of the product characteristic categories we had identified (Table 2) were indeed relevant, supporting our synthetic literature review. Although there was convergence about the importance of safety for many actors, it will be essential to engage with more farmers, and the food sector in general, to further direct certification and labeling on prioritized characteristics of products that match needs.

Participants named necessary actions in four focus areas:

• Regulations and policy
• Research to support decision making (implementation, benefits, costs, and risks)
• Infrastructure adaptation
• Knowledge sharing and collaboration

Although specific action ideas within each focus area were named, identifying who should be responsible for those actions was harder for people to answer. Bridging the gap in perspectives among types of actors is still needed and SNP can have a role in facilitating that process; There remains a need to determine specific intermediary actions with clear roles and responsibilities. It will be necessary to assign actors to specific roles. Some of these actions may focus on:

• Clear and supportive regulation at regional, national and EU levels,
• Certification systems for fertilizer products containing recycled nutrients from wastewater streams,
• Better knowledge sharing around risk mitigation and benefits of reuse,
• Sensitization of the general public, as well as actors who build sanitation infrastructure, and process and sell food, in and beyond Sweden.