Texten beskriver hur konstnärer och andra kulturskapare i 1890-talets Paris engagerade sig i den anarkistiska rörelsen. Med pennan och penseln som främsta vapen spreds propaganda som ofta uppmanade till och förhärligade radikala våldsdåd. Fokus i texten ligger på den omfattande anarkistprocessen 1894, då en stor grupp intellektuella anarkister stod inför rätta, anklagade för deltagande i en internationell anarkistisk konspiration.