Den etiska plattformen för prioritering som formulerades av Prioriteringsutredningen och presenterades 1995 och sedan blev del av svensk hälso- och sjukvårdslagstiftning 1997 är tänkt att vägleda prioriteringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård. Plattformen innehåller tre principer och ett antal vägledande riktlinjer. Principerna är?människovärdesprincipen, behovs-solidaritetsprincipen och kostnadseffektivitetsprincipen. Dessa formuleras på ett relativt kortfattat sätt i den?proposition som ligger till grund för lagstiftningen, men där finns något mer utvecklade skrivningar kring hur de olika principerna ska tolkas (1). Under de år som plattformen tillämpats i konkreta prioriteringssituationer har det uppstått ett antal frågetecken kring hur de olika principerna ska tolkas mer i detalj, tolkningsfrågor som också behöver bedömas i ljuset av den teoretiska utveckling som skett inom fältet (2).