I synnerhet inom anglosaxisk samhällsvetenskap är public choice ett inflytelserikt perspektiv för att förstå och förklara utfall i politiken. Inom svensk förvaltningsforskning, däremot, har perspektivet använts mycket sparsamt. Traditionen tog form på 1960-talet bland amerikanska forskare. Det går tillbaka till verk som med tiden har kommit att bli klassiker inom fältet, såsom Anthony Downs Inside Bureaucracy (1964), Gordon Tullocks The Politics of Bureaucracy (1965), William Niskanens artikel "Nonmarket decision making. The peculiar economics of bureaucracy" (1968) samt dennes bok Bureaucracy and public economics (1971/1974). Enkelt uttryckt bygger public choice på idén att politiker och byråkrater är individer med egna mål och värderingar, mål och värderingar som inte nödvändigtvis är i linje med vad som förväntas av deras yrkesroller eller står i samklang med allmännyttan. Enligt public choice-traditionen kan detta ta sitt uttryck i att enskilda byråkrater regelmässigt förordar beslut som går i linje med dessa individers egna och högst privata intressen. På motsvarande sätt är de beredda att obstruera beslut och instruktioner om de går emot samma intressen. I detta kapitel kommer vi att ge William Niskanens idéer om den budgetmaximerade förvaltningen stort utrymme. Niskanen menade att tjänstemännens - och i förlängningen förvaltningens - beteende primärt kan förstås utifrån deras egenintresse (framför allt att maximera lön, status och prestige). Vår ambition är att illustrera hur public choice - avseende bestämda frågor och under vissa omständigheter - kan utgöra ett fruktbart verktyg för att begripliggöra den offentliga förvaltningen.