Med utgångspunkt i boken Paradoxes of multiculturalism från 1991 gör detta kapitel en tillbakablick på tre decenniers systemskifte. I boken riktades skap kritik mot en rasifiera svensk välfärdsmodell, som är minst lika aktuell idag som den var när det begav sig. Vad som har utspelat sig sedan dess är en gradvis urholkning av välfärdsstaten, ackompanjerad av repressiva krav riktade mot migranter och en regelmssig stigmatisering som beskyller offrem för deras egen utsatthet. Utvecklingen behöver vändas och visionen om att skapa ett samhället som bygger på alla människors lika värde och rättigheter återerövras.