Videomanuset är bildsatt för att tala till flera sinnen.

Under länkar till höger här i DiVa-posten finns en länk till videon och Kunskapskanalen Tankesemdjan Praktikforskarna, som ligger på YouTube, där videon är publicerad. 

I beskrivningstexten på YouTube-kanalen återfinns en kortfattad beskrivning av videon, centrala referenser och namnen på de som ingått i produktionsteamet. 

Videon har genomgått peer-review av forskare, praktiker och studenter för att säkerställa fakta, begriplighet och relevans för arbetsliv och studier. 

Semantiska triangeln #VPF1 - Videomanus 

Kommunikation är något av det viktigaste vi kan ägna oss åt i våra verksamheter. Men ibland pratar vi förbi varandra trots att vi använder samma språk och det beror på att meningen hos ord och termer kan uppfattas olika av olika personer. För att komma till bukt med det här problemet kan det vara bra att känna till den semantiska triangeln. Den semantiska triangeln är en enkel teoretisk framställning av hur symboler kommunicerar mening och den presenterades första gången av Ogden och Richards i boken “The Meaning of Meaning” från 1923. Triangeln har sina rötter i den vetenskapliga disciplinen semantik som studerar språklig betydelse, innebörd och tolkning.

Vi har tre element som en del av den här triangeln. Först har vi referenten, en viss företeelse eller händelse i världen. Det är ofta något konkret som en katt exempelvis men det kan också vara något abstrakt som exempelvis demokrati eller process. Sedan så har vi vårt begrepp. Begreppet är den kognitiva representationen som uppstår i sinnet när vi föreställer oss referenten. Begreppet är alltså en del av vår tankevärld och man brukar säga att det är en kunskapsenhet som utgörs av en abstraktion av den faktiska referenten i världen. Den tredje delen är de ord och termer vi använder för att kunna tala med varandra om våra begrepp. Ord och termer är alltså det vi använder för att syfta till de begrepp som vi har i våra sinnen.

Vi kan ta exemplet med en katt. Till vänster har vi ordet, ’katt’. När du ser det här ordet kommer det framkalla en representation av en katt i ditt sinne. Det kommer också att väcka associationer, övertygelser, bibetydelser, minnen från tidigare erfarenheter osv. som förknippas med ordet. Till höger har vi själva katten, den faktiska företeelsen i världen som begreppet i vårt sinne syftar till.

Om vi nu går tillbaka till vår teoretiska framställning av triangeln så kan vi konstatera att problem uppstår om vi antar att relationen mellan ord och referent är direkt. Det här representeras av den streckade linjen i triangelns bas. Vi har alltså ett ord och en referent, men att gå från ord direkt till referent på det här sättet skulle enligt Ogden och Richards innebära en sorts ’word-magic’ vilket syftar till vår tendens som människor att anta att orden på något sätt skulle vara en del av tingen. Det resulterar i en felaktig teori om mening som håller att det skulle finnas en sorts inneboende koppling mellan ord och referenter. En sådan teori menar Ogden och Richards fördunklar vår förståelse och stör vår kommunikation. I själva verket är det så att ord och termer i första hand syftar till begreppet, alltså representationen i vårt sinne, som i sin tur representerar referenten, själva företeelsen eller händelsen i världen, så som vi uppfattar den.

Det här kan såklart leda till svårigheter när vi ska kommunicera med varandra genom ord och termer. Eftersom vi alla har olika erfarenheter så har vi ofta olika representationer och associationer förknippade med de ord vi stöter på. En katt kan upplevas som söt och gosig av vissa, medan andra kan ha negativa erfarenheter av katter och därigenom komma att uppleva katter som hotfulla. Därför kan vi aldrig anta att det råder överensstämmelse i begreppen mellan olika tänkare trots att de står använder sig av samma ord och termer.

För att lösa problemet finns ett par verktyg vi kan använda oss av. Vi kan exempelvis definiera viktiga ord och termer. Vi kan även göra en begreppsanalys för att förtydliga hur olika begrepp är kopplade till varandra. En tredje metod är att ’expandera’ ord och termer så att de reflekterar begreppet så tydligt som möjligt. Denna metod börjar med en säker startpunkt som delas av både talare och hörare, gärna ett vardagligt objekt som är bekant för båda parter, och följer sedan en snitslad definitionsbana för att till sist nå det begrepp som vi tänker på. Vi kan också gå från andra hållet, och börja med begreppet för att sedan röra oss mot mer vardagliga termer som är gemensamma för talare och hörare.

Framförallt bör vi sträva efter att förtydliga vår dagliga kommunikation. Om innebörden i ett visst ord är särskilt viktigt för en viss diskussion, förtydliga vad du menar med ordet. Utgå aldrig ifrån att du och din motpart menar samma saker trots att ni använder samma ord. Oftare än man tror har den precisa innebörden hos våra ord och termer stor betydelse för våra argument och vårt resonemang. Så var inte rädd att förklara för andra vad du menar när du använder vissa ord. Det kommer snarare att uppskattas av din motpart och ni kommer undvika onödiga missförstånd.