I denna artikel behandlas Malmös Förening för Kvinnans Politiska Rösträtt från dess grundande 1903 till rösträttsreformen 1919/1921, då Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt hade uppnått sitt mål och ombildades. Eftersom ett samlat arkiv efter Malmöföreningen saknas baseras undersökningen på årsberättelser och namninsamlingar från den nationella paraplyföreningen, i kombination med tidnings- och tidskriftsmaterial. Särskilt intresse ägnas åt Malmö FKPR:s relation till Kvinnliga Diskussionsklubben. Tidigare lokala studier har framför allt behandlat den organiserade rösträttskampens första år. Här följs frågan om samarbete eller ej under en längre tidsperiod. I samband med Malmö FKPR:s bildande fanns medlemmar i diskussionsklubben som helt motsatte sig samarbete med vad som uppfattades som överklassdamer medan andra menade att samarbete var nödvändigt för att utöka kvinnors politiska rättigheter. I samband med masspetitionen 1906 ifrågasattes såväl samarbete som rösträtten som medel. Flera av klubbens tongivande medlemmar undertecknade dock petitionslistorna. Vid den följande namninsamlingen 1913–1914 var journalisten och socialdemokraten Elma Danielsson, som tidigare hade förespråkat partiledningens hållning att prioritera ett utvidgande av männens rösträtt, en drivande kraft. Detta är ett av flera exempel på hur förändrade förutsättningar på nationell nivå öppnade för utökat samarbete lokalt.

This article provides an overview of the development of the Malmö Association for Women’s Suffrage from its foundation in 1903 until 1919–1921 when a constitutional reform granted women the right to vote in parliamentary elections. By then the National Association for Women’s Suffrage had fulfilled its aim nationally and was reorganized to promote women’s suffrage internationally. Because no archive has been preserved from the local Malmö chapter, this article is based on annual reports from the National Association for Women’s Suffrage and petitions that have recently been digitalized, in combination with source material from the daily press and journals. The changing relationship between the Malmö Association for Women’s Suffrage and the Social Democratic Women’s Debating Society is of particular interest. Previous studies at the local level have mainly been concerned with the first years of organized suffrage advocacy. This article studies cooperation levels over a longer time frame. When the Malmö Association for Women’s Suffrage was founded, some members of the Women’s Debating Society were strongly against cooperation with what they termed ‘upper-class ladies’, while others regarded cooperation essential to promote women’s political rights. When a mass petition was organized in 1906, not only was the whole cooperation strategy questioned but even the very idea that suffrage was the most important tool for societal change. Nevertheless, several of the most influential members of the Debating Society signed the petition. During a second national petition for women’s political citizenship in 1913–1914, the Social Democrat journalist Elma Danielsson participated actively in the local campaign although she had previously promoted the official party line which was to prioritize men’s suffrage. This is but one of several examples of how changing circumstances at the national level rendered possible cooperation at the local level.