Granskningen presenterar sjutton brister som är så allvarliga att de var och en skulle ogiltigförklara hela utredningen. Utöver detta identifieras ytterligare tolv allvarliga brister som tillsammans skulle underkänna utredningen. Flera av bristerna berör konceptuella missförstånd kring riskbedömning, tolkning av anklagelser som skapar en synnerligen låg rättssäkerhet. Till exempel är det helt godtyckligt för undertecknad varför EPs anklagelser eller beteende ska uppfattas som psykisk misshandel, medans Ems mordhot inte ska uppfattas som psykisk misshandel. Dessutom, flera av bristerna berör resonemang kring risk som inte alls fungerar varken logiskt eller i empiriska vetenskaper. Exempelvis är det ytterst märkligt att förväxla riskbedömning (att reda ut om risk föreligger eller inte) med riskhantering (vad man ska göra om risk föreligger), eller ignorera skyddsfaktorer i riskbedömningen. Sammantaget kan undertecknad konstatera att den granskade vårdnadsutredningen till ärende T 5785-22 inte kan eller bör fungera som beslutsunderlag för någon form av beslut, och allra minst i tingsrättsförhandlingar där barns mänskliga rättigheter står på spel.