Suicidalitet är inte bara en följd av katastrofer utan också av hela vardagslivet, det vill säga alla de mikrositutationer som tillsammans utgör livet hos en person och i en familj. Bands som tänjs, band som brister. Människokroppen vill leva och gör allt för att fortleva, men i det suicidala ögonblicket blir man "lurad" av psyket. Den suicidale kan bli ambivalent och sväva mellan tankar om att leva eller inte leva - ofta en plågsam och återkommande process som varar under en kortare eller längre tidsperiod. För en del kan suicid bli en utväg, ett sätt att lösa de egna problemen, alltså ett sätt att slippa plågsamma minnen eller negativa föreställningar om den egna framtiden. I denna bok försöker vi delvis lyfta fram ett "nytt" perspektiv på suicidalitet. Synen på självmord har förändrats kontinuerligt. Vi befinner oss i ett dynamiskt övergångsskede där vi successivt lämnar det trånga och tabubelagda begreppet "självmord" till fördel för ett vidare begrepp, nämligen "suicidalitet". Suicidprevention har hittills varit inriktad på att förhindra själva handlingen. Genom avtabueringen har antalet personer som ofta tänker på suicid som utväg ökat. Nu är det därför nödvändigt att ingripa tidigt i processen när de första tankarna om sucid uppstår. För detta behövs en bättre teori om hur själva beslutet att ta sitt liv uppkommer. En sådan teori presenteras i kapitel 5 under rubriken "Teorin om en bubbla".