För att bättre förstå suicidalitet samt veta hur vi skulle kunna förebygga det måste vi se fenomenet utifrån olika perspektiv. Här görs ett försök att belysa det utifrån ett evolutionärt perspektiv. Evolutionen och samhällsutvecklingen påverkar människors livsvillkor och deras hälsa/ohälsa. Ohälsan kan i sin tur vara antingen en bakomliggande eller mellanliggande faktor som skulle kunna leda till suicidalitet. Genom en djupare förståelse av hur Homo sapiens utvecklades genom årsmiljonerna kan vi få perspektiv på hur vi förhåller oss till oss själva och vår roll i relation till den övriga naturen och därmed också till liv, naturlig död eller suicidalitet. Vi kan alltså genom att förstå evolutionens grundläggande principer öka kvalitet och effektivitet i vårt evolutionära arbete och skapa både en önskvärd språkutveckling och till sist en ny form av suicidprevention som tar större hänsyn till vilka vi är och hur vi blivit sådana som vi är. Det handlar mycket om utvecklingen av synen på oss själva och vår plats i förhållande till övriga levande varelser och till naturen. I detta kapitel försöker vi bland annat redogöra för och resonera kring individers individuella utvecklingssmöjligheter (ontogenier) samt kring effekten av samhällsutvecklingen på suicidaliteten. Vidare resonerar vi kring huruvida suicid går att ärva, och om det är ett mänskligt förekommande fenomen eller om det också förekommer hos djur, hur vi skapar vår värld genom den så kallade intersubjektiva väven och hur vårt byggande av mind, jaget och självet kan påverka vårt förhållningssätt och viljan att leva eller dö.