Den kommunala självstyrelsen ifrågasätts på många områden. Därför finns det skäl att uppmärksamma att regionerna har bidragit till att skapa ordning i en fragmenterad stat. Inom den regionala utvecklingspolitiken samverkar regioner, kommuner, myndigheter och EU för tillväxt och hållbar utveckling. Bland annat handlar det om att samordna resurser för att bidra till företagsutveckling och fler arbetstillfällen. Gunnar Johnson och Lars Niklasson skildrar i denna bok hur svenska regeringar sedan 1990-talet har ändrat de politiska målen och flyttat över mer ansvar till regionerna. Det handlar om en process där lokala och regionala aktörer har utvecklat nya samarbetsformer ”nerifrån”. Processen förutsätter en prestigefri och gränsöverskridande samverkan i flera dimensioner. De svenska regionerna har successivt vuxit in i rollen som nav för detta samarbete mellan näringsliv, kommuner och myndigheter samt i viss utsträckning EU. Regional utveckling bör, hävdar författarna, fortsätta att utvecklas i en decentraliserande riktning och regionerna få ansvaret för fler områden som ingår i eller angränsar till regional utveckling. Kommunernas delaktighet i utvecklingsarbetet behöver säkras och länsstyrelsernas uppdrag tydligt avgränsas till rena förvaltningsuppgifter. Statens roll i sammanhanget bör vara att skapa tydliga förutsättningar för rollfördelningen mellan nivåer och organ. [Bokinfo]