Background: Surgical site infections (SSIs) present severe risks to patients undergoing surgery, causing suffering, health complications, and financial burdens to society. Orthopaedic patients, especially those undergoing joint procedures, are particularly vulnerable to SSIs due to the use of implants. Preventing SSIs involves collaborative efforts among healthcare teams and includes skin preparation to reduce bacterial colonisation. Effective and patient-safe skin preparation is an important part of the preventive work. Internationally, there are variations in the responsibility for infection control and skin preparation in the operating room (OR). Swedish OR nurses are uniquely educated in infection prevention and hold responsibility for the prevention of SSIs during the perioperative phase. For patient safety it is important to investigate skin preparation from the perspective of OR nurses. This thesis investigate and compares skin preparation practices used by OR nurses from various perspectives, which may identify vulnerabilities in practices and contribute to enhanced patient safety.  

Aim: The overall aim of this thesis was to investigate and compare skin preparation practices as performed by OR nurses to decrease bacterial colonisation and prevent SSIs.   

Methods: Four studies with varying designs were conducted. A cross-sectional survey investigated the prevalence, utilization patterns and knowledge of different skin preparation methods. A focus group study, guided by Kreuger & Casey's principles, explored skin preparation practices from the perspective of OR nurses. An integrative review synthesized existing research on SSI prevention prerequisites as seen by OR nurses. Finally, a randomized controlled study compared the efficacy of two skin preparation methods for cleaning and disinfecting around sutured wounds.  

Results: The main findings of this thesis address skin preparation in the perioperative phase at both fundamental and operational levels. On the operational level, the results reveal practices with variations and deviations from manufacturers' recommendations and existing scientific evidence, influenced by fundamental factors such as evidence, demands, traditions, routines, authorities' preferences, and OR conditions. OR nurses requested more scientific evidence for skin preparation. Unfortunately, the RCT study could not contribute significant results for cleaning/disinfection around sutured wounds. The OR nurse's responsibility and leadership in SSI prevention were experienced as essential aspects of the profession, although this responsibility was not fully respected by the other OR team members. Adequate resources were considered important for SSI prevention, including sufficient time for safe person-centred care, which was often perceived as lacking.  

Conclusions: Influential fundamental factors such as scientific evidence, traditions, OR conditions, demands, resources and hierarchy impacted skin preparation during the perioperative phase. Addressing these fundamental issues is essential to ensure evidence-based practices and enhance patient safety. Large multi-centre studies on skin preparation including local cleaning and the cleaning of sutured wounds are needed. The fundamental level affected the operational level, where findings of tradition-based care, potential low-value care, and inefficient use of resources underscore the need for further scientific evidence and de-implantation of tradition-based nursing. OR nurses must advocate for their central role in SSI prevention and use safe, evidence-based nursing practices. Improved patient safety stresses the need for respect and understanding of SSI prevention from the OR team and the management as well as ensuring the provision of adequate resources, including sufficient time for person-centred care. 

Bakgrund: Infektioner efter operation är allvarliga komplikationer som orsakar lidande och har stor ekonomisk påverkan på samhället. Patienter som genomgår ortopedisk kirurgi är särskilt utsatta, eftersom ingreppet ofta innebär implantation av främmande material, vilket utgör en betydande riskfaktor för infektion. Förutom lidande kan en infektion leda till extra kirurgi, funktionsnedsättningar och minskad livskvalitet för den drabbade. Uppkomsten av postoperativa infektioner är komplex och kan bero på faktorer hos patienten själv och/eller från omgivningen. Att förebygga infektioner kräver samarbete under hela den perioperativa perioden. Bakteriekolonisation på huden är en riskfaktor och effektiva och patientsäkra hudförberedelser är en viktig del av det förebyggande arbetet. Internationellt finns det skillnader mellan ansvar över infektionskontroll och hudförberedelser. Utifrån ett svenskt omvårdnadsperspektiv är det operationssjuksköterskan som är högst utbildad inom infektions-prevention och bär ansvar för att förebygga postoperativa sårinfektioner under den perioperativa fasen. Genom att utforska och jämföra hud-förberedelser utifrån operationssjuksköterskans perspektiv med olika metoder kan avhandlingen bidra med att identifiera potentiella risker och bidra till ökad patientsäkerhet.  

Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen var att undersöka och jämföra hudförberedelser som utförs av operationssjuksköterskor för att minska bakteriekolonisering och att förebygga postoperativa sårinfektioner.  

Metod: Fyra delstudier med olika design genomfördes; en tvärsnittsstudie för att undersöka förekomst, användningsmönster och kunskaper om olika hudförberedelser på svenska operationsavdelningar med ortopedisk kirurgi. En fokusgruppstudie enligt Krueger & Casey, genomfördes för att utforska hudförberedelser ur operationssjuksköterskors perspektiv. Därefter utfördes en integrativ litteraturöversikt för att sammanfatta befintlig forskning om förutsättningar för att kunna utföra SSI-prevention ur operationssjuksköterskors perspektiv. Slutligen genomfördes en randomiserad kontrollerad studie för att jämföra effekten av två metoder för rengöring/desinfektion runt det suturerade operationssåret.  

Resultat: I en syntes av avhandlingens fyra delstudier framkom hudförberedelser både på grundläggande och operativ nivå. På den operativa nivån beskrevs variationer i utförande, avvikelser från evidens och tillverkarnas rekommendationer samt traditionsbaserad omvårdnad. Den operativa nivån påverkades av den grundläggande nivån och bestod av tillgång på evidens, professionsansvar, resurser, krav samt förutsättningar inom teamet och operationsmiljön. Operationssjuksköterskor efterfrågade mer tydlig vetenskaplig evidens för hudförberedelser. Den randomiserade interventionsstudien kunde inte bidra med nya, signifikanta resultat för rengöring/desinfektion kring det suturerade operationssåret. Operations-sjuksköterskans ansvar och ledarskap i SSI-prevention upplevdes vara väsentliga aspekter av yrket, även om detta ansvar inte alltid fullt ut respekterades av andra medlemmar av operationsteamet. Tillräckliga resurser, inklusive tid för säker personcentrerad vård, ansågs viktiga, men upplevdes ofta som bristande.  

Slutsatser: Grundläggande faktorer som vetenskaplig evidens, traditioner, operationsrummets miljö, krav, resurser och hierarki påverkade hudförberedelser under den perioperativa fasen. Det finns behov av större multicenterstudier avseende perioperativa hudför-beredelser, inklusive lokal rengöring samt rengöring av det suturerade såret efter operation. Den grundläggande nivån påverkade den opera-tionella nivån, där fynd av traditionsbaserad omvårdnad, potentiell lågvärdesvård och ineffektiv resursanvändning understryker behovet av ytterligare vetenskaplig evidens och avveckling av traditionsbaserad omvårdnad. Operationssjuksköterskor bör verka för sin centrala roll i SSI-prevention och använda säker, evidensbaserad omvårdnad. Patient-säkerheten kan förbättras genom att ledningen för operationsavdelningar betonar och tillgodoser behovet av respekt och förståelse för SSI-prevention inom operationsteamet, tillhandahåller adekvata resurser, samt ger tillräcklig tid för att kunna utföra säker personcentrerad vård.