Ur folkrörelsernas framväxt mot slutet av 1800-talet utvecklas två verksamheter som båda erbjuder meningsfull aktivitet och fostran för unga människor (Falkner, 2009). Genom att fånga upp dessa individer under fritiden bidrar det till de svenska civil- och välfärdssamhällenas uppbyggnad. Dels handlar det om hemgårdar - idag fritidsgård - som aktiverar ungdomar efter skolans slut, dels arbetsstugor - idag fritidshem - som ger barn något att göra under föräldrarnas arbetsdag. Utifrån verksamheternas skilda behov och villkor växer olika yrkesgrupper fram: fritidsledare respektive grundlärare med inriktning mot fritidshem. Mer i närtid har yrkena dragits med utmaningar. Till exempel nedskärningar inom öppen ungdomsverksamhet respektive olika förutsättningar för fritidshem att bedriva undervisning. Det senaste decenniet är en trend dessutom att examinerade fritidsledare istället för att som under 1980- och 1990-talen mest anställas på fritidsgård (SOU 1990:65), idag istället mest anställs i fritidshem (Fritidsledarskolorna, 2012, 2016; MUCF, 2016). Givet detta skifte till skolans organisation uppstår behov av att empiriskt belysa arbetet kring uppdraget där - i en verksamhet som är omfattande. Fritidshemmens verksamhet i Sverige är omfattande, globalt unik och dras som sagt med utmaningar. Allvaret i utmaningarna har återkommande påpekats i rapporter från Skolverket(2000, 2005), Skolinspektionen (2010, 2018) och senast av regeringens särskilda utredare (SOU2020:34). Problemen rör bland annat låg andel utbildad personal, stora elevgrupper och bristande anpassning av lokalerna. Situationen har lett till intensiv debatt om undervisningens likvärdighet. Sedan flera år är det stor brist på lärare i fritidshem - läsåret 2020/21 hade 42 procent av den totala andelen heltidsanställda behörighet att undervisa där (Skolverket, 2021a). Vidare konstaterar den särskilda utredaren att bristen på fritidshemsbehöriga grundlärare befinner sig långt bortom möjligheten att utbildas i kapp; detta öppnar för att utbildade fritidsledare skulle kunna ge viktiga bidrag till undervisningen. I Folkbildningsrådets (2020) utredningsyttrande till nämnda utredning betonas att fritidsledare är en kvalificerad resurs i fritidshem. Det finns också en förhoppning om att fritidsledare som får arbete i eller redan arbetar i skolan, på sikt ska välja att utbilda sig till grundlärare till exempel via Vidareutbildning av lärare (VAL). För att förstå de senaste årens förändrade villkor i fritidshem är det relevant att kort beskriva den utvecklingen. Fritidshem regleras sedan 2010 av skollagen (SFS 2010:800) och sedan 2011 av Läroplan för grundskolan (Skolverket, 2019), och ska med sin undervisning bidra till elevernas måluppfyllelse. Den nuvarande lärarutbildningen ger grundlärare i fritidshem behörighet både att undervisa i fritidshem och i ett praktiskt-estetiskt ämne i den obligatoriska skolans årskurs 1-6. Utöver egen undervisning samverkar grundlärare i fritidshem även med andra lärare i den obligatoriska skolan under skoldagen (Prop. 2009/10:89). Sedan 1 juli 2019 krävs lärarlegitimation och behörighet för att undervisa och ansvara för undervisning i fritidshem, men skollagen (SFS 2010:800, 2 kap., §14) öppnar upp för annan personal givet att de har utbildning och/eller erfarenheter som kan bidra till elevers lärande och utveckling. Undervisning genomförd av annan personal ska ske under legitimerade lärares ledning. Det innebär att när fritidsledare undervisar i fritidshem ska det ske under ledning av en legitimerad lärare i fritidshem. Hur denna ledning ska se ut finns dock inte preciserat i styrdokumenten. Med anledning av att fritidsledare i ökande utsträckning anställs för arbete i fritidshem har debatt väckts kring behovet att tydliggöra deras ansvar och arbetsuppgifter i kontexten (Styrelsen för Fritidsledarskolorna, 2019). I motsats till bristen på fritidshemsbehöriga grundlärare ser fritidsledares arbetssituation annorlunda ut. Nedskärningarna i öppen ungdomsverksamhet är ytterligare ett skäl till att fritidsledare istället söker tjänster i fritidshem. Utöver möjligheten till anställning ses fördelar med att arbeta dagtid från måndag till fredag, till skillnad från på fritidsgård där sena vardagskvällar och vissa helger ingår (MUCF, 2016). Det här har bidragit till att en inte oansenlig del av den kategori som Skolverket benämner som ”annan personal” i fritidshem det senaste decenniet utgörs av fritidsledare. Under perioden 2010-2020 ökade antalet heltidsanställda med fritidsledarutbildning inom fritidshem från 603 till 1079 stycken, vilket är en ökning på nära 80 procent (Skolverket, 2021b). Vidare visar aktuell statistik att 85 procent av senaste årskullen examinerade fritidsledare nationellt arbetar i kommunal verksamhet, varav 45procent i skola och fritidshem respektive 38 procent på fritidsgård (Fritidsledarskolorna, 2021). Den rådande situationen väcker frågor: Hur går samarbetet kring uppdraget i fritidshem mellangrundlärare och fritidsledare till i praktiken? Vilka arbetsuppgifter har respektive yrkeskategori och vilka innehåll ansvarar de för i undervisningen? Dock är tidigare forskning om vad dessa yrkesgrupper gör i fritidshem relativt begränsad. Forskningen om undervisning i fritidshem är relativt begränsad (Falkner & Ludvigsson,2016) och forskningen om fritidsledares arbete än mer så (Ruschkowski m.fl., 2019). I ljuset av att fritidshem är en väsentlig del av grundskolans verksamhet liksom av elevers vardag är det av stor vikt att beforska samarbetet kring uppdraget som sker mellan de båda yrkeskategorierna. Det är dessutom en förutsättning för att kunna föra den diskussion som utredaren (SOU 2020:34)initierar om hur fritidsledare kan bidra till undervisningen i fritidshem. Mot denna bakgrund är syftet med föreliggande studie att beskriva och förstå yrkeskategoriernas arbete:● Hur beskriver fritidsledare och grundlärare sitt arbete och samarbete med varandra?● Hur upplever fritidsledare och grundlärare sitt arbete, samarbete och sin relation med varandra? Resultaten från studien får betydelse för diskussionen som behöver föras dels om innehållet i fritidsledar- respektive grundlärarutbildningen för att de som examineras ska ha nödvändiga kompetenser i relation till det faktiska uppdraget, dels om gedigna förutsättningar för samarbete mellan de båda yrkeskategorierna. I slutändan är målet att elever ska erbjudas undervisning i fritidshem av så god kvalitet som möjligt. Studien kan därmed bidra till såväl skolutveckling som yrkenas utveckling. Metod Projektets syfte besvaras genom empiriskt material från intervjuer med fritidsledare och grundlärare i fritidshem. Målet är tio yrkesaktiva från varje yrkeskategori (n=20). Som urvalsstrategi används en kombination av bekvämlighetsurval och strategiskt urval (Patton, 2015). Valet av intervjupersoner görs således utifrån tillgänglighet under en viss tidsperiod och att arbetslagen består av utbildade inom respektive yrkeskategori. Intervjuerna genomförs via videokonferens av två skäl. Dels för att minska tidslogistiska problem med, kostnader för och miljöpåverkan av resor (James & Busher, 2012). Dels borgar detta förfarande för smittsäkerhet i eftermälet av dessa pandemitider. Videokonferensprogrammet Zoom används eftersom det visat sig fungera väl för internetdatainsamling (Archibald m.fl., 2019). Intervjuerna spelas in som ljud och transkriberas verbatimt för ökad tillförlitlighet. Den typ av intervjumetod som kommer att användas är kvalitativ halvstrukturerad forskningsintervju. Det är en form av intervju som enligt Kvale (1997, s. 13) strävar efter att ”erhålla beskrivningar av den intervjuades livsvärld i avsikt att tolka de beskrivna fenomenens mening”. Intervjun är fokuserad i bemärkelsen att den tar upp för den intervjuade relevanta teman, men frågorna som ställs behöver inte ställas i en viss ordning utan intervjuaren har möjlighet att gå utanför de planerade frågorna för att vara lyhörd inför den intervjuades egna berättelse. Under intervjun byggs kunskap upp genom det samspel som sker mellan intervjuare och den intervjuade (Kvale, 1997). Intervjutranskriptionerna kommer bearbetas och analyseras genommeningskategorisering - en metod för att analysera mening i intervjuer. Det innebär att innehållet i intervjuerna delas upp i kategorier som inte är bestämda i förväg utan som söks genom systematisk närläsning av det empiriska materialet. Det här sättet att analysera stora mängder textmaterial är vanligt inom kvalitativ forskning och benämns ofta tematisk analys (Braun & Clarke, 2006, 2013, 2019, 2021). 

Önskan om återkoppling från Mimerkonferensens deltagare Vi önskar återkoppling kring föreliggande working paper som helhet. Särskilt kring sätt att stärka studiens rationale och “dramaturgi”. Vidare är det önskvärt med tips på vilka teoretiska ramverk som framöver skulle kunna operationaliseras och därmed mer rikta sig till forskarsamhället som målgrupp. Finansiering av studien Intervjuerna genomförs v. 40-42 och samfinansieras i uppstartsskedet genom dels ett folkbildningsstipendium från Stiftelsen Längmanska kulturfonden (till Andreas), dels av forskningsmiljön Högskolan för lärande och kommunikation (för Carin). Den finansieringen räcker dock knappt året ut. En förutsättning för fortsatt arbete och framskrivande av en rapport riktad till yrkeskategorierna i fråga - med publicering sommaren 2022 - är därför ytterligare finansiering. Tips kring möjliga finansiärer skulle uppskattas :).