Humans’ earliest and most salient experiences are those of touch. Both self-touch and touch by others are foundational in learning the physical boundaries of the body and distinguishing the self from others. This capacity for self-other distinction supports not only bodily self-awareness but also underlies social cognition and accurate body image. A coherent bodily self arises through the integration of interoceptive and exteroceptive input, with affective touch playing a particularly crucial role. When these integrative processes are disrupted, as often seen in neurodevelopmental and psychiatric conditions such as Attention-Deficit Hyperactivity Disorder (ADHD), Autism Spectrum Disorder (ASD), and Anorexia Nervosa (AN), individuals frequently report tactile hypersensitivities, altered embodiment, and difficulties in social cognition. Neurodevelopmental and psychiatric conditions are frequently co-occurring and share overlapping features, including sensory processing difficulties, social cognitive differences, and alterations in body image or self-representation.

This dissertation investigates the mechanisms of tactile self-other distinction in neurodevelopmental and psychiatric populations by combining behavioral, electrophysiological, and neuroimaging methods across four studies. Study I used functional magnetic resonance imaging (fMRI) and behavioral measures to show that adults with ADHD exhibit heightened differentiation between self- and other-touch compared to neurotypical adults, suggesting rigid bodily boundaries which could contribute to tactile hypersensitivities and social touch aversion. Study II expanded on this using somatosensory evoked potentials (SEPs) and behavioral measures, demonstrating that tactile sensitivity is evident empirically and closely tied to ADHD features, particularly inattention, and may reflect central sensory overload. Study III compared self- and other-touch processing in AN and ASD using the same fMRI paradigm. AN showed increased neural activity during both types of touch, indicating a failure to attenuate self-generated sensations and a blurring of bodily boundaries. In contrast, autistic participants did not differ significantly from controls, potentially reflecting sample selectivity or subgroup variability. Study IV further linked insular hyperactivation during self-touch in AN to body image disturbance, suggesting divergent neural mechanisms that may distinguish those who develop eating disorders from those who do not.

Together, these studies demonstrate that while altered tactile processing is a shared domain across ADHD, ASD, and AN, the nature and neural signature of these alterations differ. ADHD is marked by heightened bodily boundaries and sensory focus issues, AN by overprocessing of body-related input and disrupted predictive coding, and ASD by a heterogeneous profile. These findings contribute to a growing understanding of how sensory and social processing intersect in shaping the bodily self and have important implications for treatment approaches in clinical populations.

Människans tidigaste och mest framträdande upplevelser är beröring. Både självberöring och beröring från andra lär oss om gränsen för vår kropp och den fysiska skillnaden mellan "jaget" och omvärlden eller en annan person. Medvetenhet om det kroppsliga jaget och förmågan att förstå självproducerade sensoriska intryck är nödvändiga för att förstå den sociala världen och sensoriskt skilja interaktioner med andra som unika och socialt relevanta. En tydlig representation av det kroppsliga jaget är också avgörande för att upprätthålla en korrekt kroppsuppfattning. Detta uppstår genom en kombination av interoceptiva processer och multisensorisk stimulering, där beröring spelar en nyckelroll. Social kognition och självmedvetenhet är till sin natur sammankopplade, och bearbetning av beröring ligger till grund för båda. Detta blir uppenbart vid störningar som omfattar förändrad social kognition och/eller kroppsuppfattning. Individer som diagnostiserats med sådana störningar tenderar också att ha sensorisk överkänslighet, särskilt mot beröring.

Attention deficit hyperactivity disorder (ADHD), autismspektrumtillstånd (ASD, autism spectrum disorder) och anorexia nervosa (AN) är tre sådana tillstånd. ADHD och ASD är ofta komorbida med varandra liksom med andra utvecklingsrelaterade funktionsnedsättningar hos barn. Personer som diagnostiserats med ADHD och/eller ASD är mer benägna att utveckla en ätstörning, och neuropsykiatriska utvecklingsstörningar i barndomen är överrepresenterade vid AN. Sensorisk överkänslighet, svårigheter med social kognition och en förändrad självbild är alla vanliga symtom som delas bland dessa störningar.

Denna avhandling undersöker de mekanismerna som ligger till grund för att skilja ”jaget” från omvärlden i dessa grupper, med fokus på hur självberöring skiljs från social beröring, genom en kombination av beteendemässiga, elektrofysiologiska och hjärnavbildningsmetoder i fyra delstudier. Studie I använde fMRI och beteendemått och visade att vuxna med ADHD uppvisade större skillnader mellan själv- och annan beröring jämfört med kontrollpersoner. Detta tyder på en skarpare kroppslig gräns, vilket kan bidra till taktil överkänslighet och undvikande av social beröring. Studie II vidareutvecklade detta med somatosensory evoked potentials (SEPs) och beteendemått och visade att taktil känslighet är starkt kopplad till ADHD-symtom, särskilt ouppmärksamhet, och kan spegla en central roll i sensorisk överbelastning. Studie III jämförde själv- och annan-beröringsbearbetning vid AN och ASD med samma fMRI paradigm som Studie 1. AN deltagarna visade ökad hjärnaktivitet vid båda typer av beröring, vilket indikerar en oförmåga att dämpa självframkallade sensationer (nedsatt förmåga att förutsäga beröringen) och en svagare kroppslig gräns. Deltagare med ASD skilde sig däremot inte signifikant från kontrollgruppen, vilket kan bero på urvalseffekter eller variationer inom gruppen. Studie IV kopplade dessutom hyperaktivering i insula (ett område djupt i hjärnan) vid självberöring hos AN till störd kroppsuppfattning, vilket tyder på avvikande neurala mekanismer som eventuellt skulle kunna särskilja de individer som utvecklar ätstörning från de som inte gör det.

Tillsammans visar studierna att även om förändrad taktil bearbetning är ett gemensamt drag vid ADHD, ASD och AN, så skiljer de sig både i hur de ter sig och de underliggande neurala signaturerna. ADHD präglas av förstärkta kroppsliga gränser och problem med sensoriskt fokus, AN av en överbearbetning av kroppsliga signaler och störda prediktiva mekanismer, medan ASC uppvisar en profil som varierar från individ till individ. Dessa resultat bidrar till en växande förståelse för hur sensoriska och sociala processer samspelar i formandet av det kroppsliga självet och kan ha betydelse för behandling och vård inom dessa grupper.