Programmering i teknikämnet aktualiserar didaktiska frågor för tekniklärarutbildningen. Denna avhandling bidrar med teknikdidaktisk kunskap om hur programmering förstås och behandlas i tekniklärarutbildningen för årskurs 4–6.

Avhandlingen bygger på två empiriska studier, presenterade i tre artiklar och ett bokkapitel, baserade på intervjuer med lärarstudenter och lärarutbildare. Med en fenomenografisk ansats analyseras kvalitativt skilda sätt att förstå programmering i relation till tekniska artefakter, undervisning och lärarutbildning.

Resultaten visar att lärarstudenters uppfattningar om programmering varierar, men ofta präglas av fokus på kod och instruktioner. Programmering relateras i begränsad utsträckning till tekniska system, processer eller samhälleliga sammanhang. Lärarutbildares uppfattningar däremot är i högre grad ämnesdidaktiskt förankrade och betonar programmering som ett sätt att styra tekniska processer och förstå teknikens roll i samhället. Samtidigt påverkas undervisningen av begränsad tid, skiftande erfarenheter av programmering bland lärarstudenter och lärarutbildare samt ett behov av att skapa trygghet i undervisningen. Dessa villkor leder ofta till förenklade undervisningsupplägg med begränsat utrymme för didaktisk reflektion.

Avhandlingen visar att programmering i tekniklärarutbildningen innebär didaktiska utmaningar. För att utveckla lärarstudenters undervisningskompetens i programmering krävs både en mer systemorienterad förståelse av programmering i relation till teknikämnet samt tydligare strukturella förutsättningar i lärarutbildningen. Avhandlingen bidrar därmed med empirisk och teoretisk kunskap om programmering både som ämnesinnehåll och undervisningsinnehåll på tekniklärarutbildningen.

Programming in technology education raises didactic questions for technology teacher education. This dissertation expands upon the didactic knowledge of how programming is conceptualised and implemented in the education of technology teacher for grades 4–6.

The dissertation is based on two empirical studies, presented in three articles and one book chapter, drawing on interviews with student teachers and teacher educators. Using a phenomenographic approach, the studies analyse qualitatively different ways of understanding programming in relation to technological artefacts, teaching, and teacher education.

The results show that student teachers’ experiences of programming vary but are often characterised by a focus on code and instructions. Programming is primarily understood as code and instructions is to a limited extent related to technological systems, processes, or societal contexts. Teacher educators, in contrast, express more integrated, didactic understandings of programming, emphasising its role in controlling technological processes and in understanding technology in society. However, teaching is shaped by time constraints, varying programming experience among both student teachers and teacher educators, and a need to create a permissive and safe learning environment. These conditions often result in simplified teaching approaches with limited space for didactic reflection.

The dissertation demonstrates that programming in teacher education involves significant didactic challenges. Developing student teachers’ teaching competence in programming requires a more system-oriented understanding and clearer structural conditions for didactic reflection. The dissertation contributes empirical and theoretical knowledge on programming as part of technology subject, and the didactic conditions shaping its teaching in technology teacher education.