Nationella kvalitetsregister har sedan lång tid redovisat skillnader mellan vårdgivare vad gäller insatser och resultat, såsom överlevnad. Dessa fynd har varit vägledande för viktiga förbättringsarbeten i vården. Emellertid visar nationella data liknande skillnader också inom vårdgivare, mellan patienter med olika ålder eller kön samt mellan grupper med olika socioekonomisk situation (SES), särskilt utbildning och inkomst. Det är sannolikt att liknande SES skillnader i vårdens insatser och resultat, som observerats i nationella data, också kan identifieras i Östergötland. I Östergötland finns omfattande data om vårdens insatser och resultat. Dock kräver koppling av sjukvårdsdata till SCB-data avseende SES mått, såsom utbildning och yrke, idag forskningsstudier. Därför kan vi idag inte ge underlag om vårdens jämlikhet såsom skillnader i vårdens kvalitet och resultat utifrån SES, som stöd till politiska beslut om jämlik vård eller till löpnade förbättringsarbete. Denna rapport beskriver ett pilotprojekt som har analyserat en forskningsdatabas där data, efter godkännande av forskningsetisk kommitté, har kopplats till data på patienternas SES. Syfte: Att analysera skillnader i vårdens insatser och resultat baserat på SES, för patienter som vårdats för akut hjärtinfarkt i Östergötland.

Metod:

Data för patienter vårdade vid sjukhus i Östergötland för akut hjärtinfarkt mellan 2006 och 2016 inhämtandes från kvalitetsregistret SWEDEHEART; delregistren RIKS-HIA (N= 8498) och SEPHIA (N = 4094), SCB databas samt Socialstyrelsens administrativa register. SES mått: Utbildning (högsta uppnådda nivå) och inkomst (disponibel inkomst i tertiler). Bestämningsfaktorer: ålder, kön, civilstånd, tidigare sjukdom, medicinering, riskfaktorer (rökning, BMI, systoliskt blodtryck, lipider), rutin labdata (Hb, njurfunktion, blodsocker), medicinska undersökningar/ingrepp (Ekokardiografisk undersökning, ballongvidgning (PCI) och by-passoperation (CABG), läkemedel vid utskrivning, deltagande i SEPHIA. Utfall: MACE (Major Adverse Cardiovascular Event; hjärtinfarkt, stroke eller död), samt enskilda komponenter av MACE inom 5 år. Skillnader i risk (hazard ratio, HR) mellan inkomstgrupper analyserades via Cox regressionsmodeller med stegvis kontroll för bestämningsfaktorer och möjliga förväxlingsfaktorer.

Resultat:

Risk för MACE efter 5 år var ökad hos patienter med lägst jämfört med högst inkomst, HR 2.88 (CI 2.59-3.20). En stor del av skillnaden i prognos förklarades av skillnad i ålder mellan grupperna. Övriga bestämningsfaktorer förklarade tillsammans en ytterligare del av skillnaden. Efter justering för dessa kvarstod en överrisk på ca 30% för de med lägst inkomst, HR 1.34 (CI 1.12-1.60). Vid analys av patienterna <75 år var risk för MACE på samma sätt förhöjd hos de med lägst inkomst; HR 2.09, (CI 1.77-2.46). Denna påverkades marginellt av kontroll för ålder, kön och civilstånd, men sjönk substantiellt efter kontroll för patienternas riskfaktorer och tidigare sjukdom vid ankomst, HR 1.33 (1.09-1.62). Kontroll, för insatser under vårdtiden påverkade risken marginellt, men efter kontroll också för deltagande i SEPHIA var risken för MACE efter 5 år inte längre statistiskt signifikant HR 1,27 (CI; 0.99–1.63).

Konklusion:

Vi finner i analyser av kvalitetsregisterdata över patienter som vårdats för akut hjärtinfarkt betydligt sämre prognos för patientgruppen med lägst jämfört med högst SES, mätt som disponibel inkomst. Vår analys kan inte peka på orsakssamband och inte avgöra vilka faktorer som är viktigast, utöver ålder. Skillnaden i prognos påverkades dock ganska lite av skillnader i behandling under det akuta vårdtillfället. Däremot påverkades prognosen, för de yngre patienterna (under 75 år), av skillnader i riskfaktorer och tidigare sjukdomar. Efter justering även för deltagande i sekundärpreventivt program var skillnaden i prognos inte längre signifikant. Det är angeläget att identifiera och tillämpa sätt att stödja och hjälpa patienter med lägre SES för att förbättra prognosen vid insjuknande i hjärtinfarkt. Våra data belyser betydelsen av preventiva insatser, både sekundärpreventiva, för att minska återinsjuknande, och primärpreventiva för att minska riskfaktorer i hela befolkningen och särskilt i grupper med lägre socioekonomi. En med individen samproducerad hälso- och sjukvård, kommunikation i en hälsolitterat organisation och vårdmöten som stärker individens resurser, är möjliga vägar till förbättring.