Sambandet mellan teknik och pedagogik inom ingenj.rsutbildning komplext och sammanflätat på många olika sätt. Fokuset i denna essä ligger på att studenternas lärande. Analysen tar utgångspunkt i postdigital teoribildning och framförallt en modell av Tim Fawns vari det framhävs att teknik och pedagogik är sammanflätade i ett komplext förhållande där utfallet är betingat av ett ömsesidigt skapande där syfte, kontext, värden, pedagogisk metodoch teknologi bidrar. Resultat från min egen tidigare forskning har relaterats till denna modell och det visas att lärandet med vissa teknologier inte kan studeras frigjort från den pedagogiska utformningen. Likaså visas att pedagogiska upplägg s.som ”aktivt lärande” inte automatiskt leder till goda läranderesultat. Det vill säga resultaten avvisar så väl pedagogisk som teknologisk determinism. Med exempel frän mekanik och kretsteori visas att användning av vissa teknologier och vissa pedagogiska upplägg gör det möjligt (eller omöjligt) får studenterna erfara för lärandet kritiska fenomen. Det vill säga i dessa senare fall så är teknik och pedagogik intimt sammanflätade i en komplex väv av ömsesidiga möjliggöranden av studenternas lärande. De bästa resultaten uppnås om teknik och pedagogik ses som en sammanvävd helhet samt en kombination av fysiska, symboliska, analoga och digitala verktyg används för att uppnå synergieffekter. Detta bekräftar det postdigitala synsättet där digitala redskap inte ska ha en priviligierad ställning i den pedagogiska verktygslådan utan ingår tillsammans med andra redskap i en integrerad helhet.