I Pojkflickan (2000) berättar Nina Bouraoui om sin barndom; splittrad mellan Algeriet och Frankrike; geografiskt och kulturellt. Denna studie av hennes självbiografiska skrivande innebär en kartläggning av de faktorer som bidrar till mångfald och splittring av jaget. Den post-koloniala situationen och familjekonstellationen (en fransk mor och en algerisk far) är avgörande för konstruktionen av jaget; som har att förhålla sig både till det franska och det algeriska. De förväntningar som ställs på huvudpersonen uttrycker motstridiga kulturella mönster som placerar henne mellan den franska ”petite fille modèle” och en ”garçon manqué” som låter henne undslippa det fängelse som den algeriska kvinnligheten bär med sig. Protagonistens kropp antar olika skepnader beroende på sammanhanget. Hon iscensätter sig både som flicka och pojke och utmanar därmed tanken om en stabil; fixerad genusidentitet. Denna artikel föreslår en läsning av Pojkflickan där tanken om det mångfaldiga och splittrade jaget är ständigt närvarande. Undersökningen berör hur det självbiografiska jaget är konstruerat som mångfaldigt och splittrat på en och samma gång; ur både genus- och etnicitetsperspektiv; samt hur detta påverkar texten som självbiografi.