Ungdomar, i jämförelse med yngre barn, saknar ofta tydligt avgränsade platser i staden att vistas på, vilket innebär att deras behov riskerar att förbises i planeringen av offentliga miljöer. Denna kandidatuppsats undersöker hur gymnasieelever i Norrköpings kommun upplever trygghet i relation till den byggda miljön, samt hur olika trygghetsskapande åtgärder bidrar till dessa upplevelser. Kandidatuppsatsen undersöker även i vilken utsträckning Norrköpings styrdokument speglar gymnasieelevers perspektiv samt hur omvandlingen i Klockaretorpet, som lyfts fram som ett lyckat exempel på trygghetsarbete, har bidragit till ökad trygghet. Empirin i studien utgörs av en enkätstudie riktad till gymnasieelever, en dokumentanalys av kommunens styrdokument och intervjuer med kommunala aktörer. Analysen av empirin i relation till varandra kan bidra till en bredare förståelse av trygghetsupplevelser och planeringspraktiker. Resultatet visar att trygghet är en individuell upplevelse men som i hög grad kopplas till faktorer som belysning, närvaro av andra människor och kameraövervakning.