Bland socialarbetare i Ryssland pågår ett intensivt och angeläget arbete med hemlösa och föräldralösa barn. Många barn lever utan föräldrars omvård-nad, samtidigt som de ekonomiska resurserna som socialtjänsten förvaltar är knappa. För att höja kvalitén och effektivisera arbetet pågår sedan ett antal år tillbaka ett försök att introducera familjehemmet som samlevnadsform inom den ryska socialtjänsten. Ambitionen är barn ska kunna tas emot i familjer i stället för att placeras på institution. Som ett led i denna omställning genomfördes under 2002-2005 ett svensk-ryskt utvecklingsprojekt som syftade till att utveckla familjehemsverksamhet. Projektet var ett samarbete mellan de sociala myndigheterna i Leningrads län och Kommunförbundet (numera Regionförbundet) Sörmland. Det byggde bland annat på erfarenhetsutbyte mellan ryska och svenska socialarbetare. Mälardalens utvärderingsakademi vid Institutionen för samhälls- och bete-endevetenskap på Mälardalens högskola, har på uppdrag av projektledning-en genomfört en utvärdering av projektet. I föreliggande rapport presenteras resultatet från utvärderingen. Utfallet har bedömts med avseende på de resultat som kunnat iakttas när det gäller (1) expansion av familjehem och minskning av institutionsplacer-ingar, (2) fördjupning av den verksamhet som bedrivs, (3) strategisk program-utveckling samt (4) i vilken utsträckning projektet medverkat till en grundlig analys av det samhällsproblem som ska bemötas. Dessutom har frågor ställts om verksamhetens relevans och hållbarhet. Det empiriska underlaget för be-dömningen utgörs av både enkäter, intervjuer, dokument, ljudupptagningar från seminarier, observationer och informella samtal. Resultaten visar att projektet har medverkat till begränsad expansion och kvalitativ fördjupning av ett angeläget arbete med att utveckla familjehem samt att familjehemsprojektet därmed har angripit ett samhällsproblem som bör ha hög prioritet hos såväl ryska myndigheter som svenska biståndsor-gan. Problemets omfattning är ett skäl till arbetets aktualitet och angelägen-hetsgrad. Dess nära förhållande till en utbredd kriminalitet bland unga är ett annat. Projektet har stärkt de ryska deltagarna i deras dagliga arbete. De har fått uppslag och utvecklat kunskaper om hur arbetet kan utformas. Projektet har också medverkat till att deltagarnas arbete fått större legitimitet från myn-digheter och medborgare i det ryska samhället. Omställningen från ett institutionsbaserat system till ett system som byg-ger på familjen har emellertid inte kunnat fullföljas. Framför allt har de eko-nomiska resurserna saknats. Förklaringen är otillräcklig eftersom familje-hemsverksamhet är mindre kostnadskrävande än institutionsboende. Projektet har blottlagt och kanske förstärkt en intressekonflikt mellan olika myndigheter. Flera av länets kommittéer har de utsatta barnen inom sitt an-svarsområde. Om det samhällsproblem som projektet handlar om ska kunna bemötas fordras samarbete mellan dessa myndigheter. Att systemskiftet inte har kunnat genomföras kan ha sin förklaring i att myndigheterna inte kunnat enas. I mötet mellan svensk och rysk praxis och juridisk tradition har både lik-heter och skillnader länderna emellan blivit uppmärksammade. Familje-hemsmodellen har inte fullt ut kunnat integreras i den ryska socialtjänsten. Lagstiftningen ger inte verksamheten den legitimitet som fordras. Tack vare projektet har emellertid verksamhetens svaga juridiska grund placerats på dagordningen.