Syftet med detta paper är att lägga fram en samlad teori om fritidsgården, fritidsledaren och vilken kunskap det är som uppstår på fritidsgården. Först ges en kort historisk bild av fritidsgården och en del av den forskning som finns tillgänglig diskuteras. Vidare diskuteras fritid som begrepp. Med utgångspunkt i Jürgen Habermas teori det kommunikativa handlandet och empiriskt material, framläggs sedan en teori, där fritidsgården ses som en livsvärldsarena och fritidsledaren som en livsvärldspedagog. Vidare benämns den kunskap som uppstår på en fritidsgård som livskunskap. Sammantaget kan fritidsgården ses som en icke formell fostrande kunskapsarena där individen tillägnar sig livskunskap. Livskunskapen har förutsättningar för att bland annat utveckla individens sociala kompetens.