Kanon är ett ämne som under de senaste årtiondena varit uppe till diskussion många gånger, både inom litteraturvetenskapen och i pedagogiska sammanhang. I de nuvarande ämnesplanerna i svenska som togs i bruk hösten 2011 lägger man stort fokus på litteratur. Dock är ämnesplanerna ganska vaga och säger inte så mycket om vilken litteratur som bör ingå i undervisningen. Mot denna bakgrund är syftet med denna uppsats att utreda vad fenomenet kanon innebär och hur föreställningar om kanon påverkar undervisningen i svenska. I uppsatsens inledande del behandlas och utreds olika teoretikers och författares syn på begreppet, medan det i uppsatsens slut fokuseras på kanons roll i den pedagogiska praktiken. Det visar sig att de åsikter och tankar som finns, inom den teoretiska världen, gällande kanon kan delas upp i två kategorier: den konservativa skolan och den liberala skolan. Den ena av dessa skolor anser att kanon baseras på objektiva kriterier medan den andra menar att kanon till sin natur är diskriminerande. De båda skolorna går också, till viss del, att skönja inom ramarna för svenskundervisningen. Att vissa lärare ansåg att eleverna, med hjälp av litteraturen, skulle föra vidare ett slags kulturarv, vittnar om ett tänk likt den konservativa skolan. I hur stor grad som kanontänket påverkar undervisningen är tätt sammanlänkat med hur varje enskild lärare väljer att tolka styrdokumenten. Dock är det många som på något sätt är influerade av kanon.