Historien har sina "vändpunkter" - kollektiva och individuella. För Karl Xll och det svenska stormaktsväldet var utgången av slaget vid Poltava en sådan. För Peter Englund var några sommarmånader 1984 och 1985 också en vändpunkt. Det var då han satte. sig ned för att sk.riva om slaget vid Poltava. Syftet med skrivandet var i första band att skapa en slags motvikt till sitt avbandlingsarbete. Det var lusten att få berätta istället för att analysera, att få foga samman istället för att dissekera detaljer som var drivkrafterna bakom arbetet med "Poltava. Berättelsen om en armes undergång" (Atlantis).

Boken nådde sin publik under hösten 1988 och blev en försäljningsmässig och kritikerartad succe. Recensenterna höjde den till skyarna som en "utomordentlig'', "fascinerande" och "stark" bok. "Poltava" har nått långt utanför den förhållandevis trånga kretsen av läsare av fackhistoriska verk. Med sin bok har Peter Englund visat att det går att skriva historia på ett engagerande och begripligt sätt samtidigt som texten är saklig och seriös. Men naturligtvis är det inte enbart det historiska berättandets "pånyttfödelse" som lockat så många läsare. Det är givetvis också ämnet - Karl XII, karoliner, krig - där det svenska stormaktsväldets heroiska skimmer belyses ur ett "underfrånperspektiv". Det är de enskilda soldaterna, fotfolket, som talar till oss. Den så vanliga "ovanfrånskildringen" av den svenska Ostersjöexpansionen får härigenom sitt nödvändiga korrektiv. Men resultatet är inte någon banal eller fördomsfull "anti-Karl XII-historia" utan en skildring som försöker beskriva hela den apparat av människor, beslut och vapen som ledde till den blodiga uppgörelsen Vid Poltava.

Hur sk.river man en bok som "Poltava'? Hur tänker författaren? Med vilka grepp och metoder kan man göra en historisk hände!~ eller ett skeende gripbart och engagerande? Med dessa och några andra frå~or i bagaget sammanträffade KRONOS med Peter Englund för en intervju. (I mtervjun talas ibland om "avhandlingen". Med detta avses Peter Englunds dokotorsavhandling "Det hotade huset. Adliga föreställningar om samhället under stormaktstiden", Atalantis, som han disputerade på i maj).