Ett styrsystem för 3D-scanning har moderniserats av en projektgrupp på nio personer. Under utvecklingsarbetet följdes en arbetsprocess som liknade vattenfallsmetoden. Arbetsprocessen fungerade bra, bland annat då projektgruppen utnyttjat både tidigare och nya erfarenheter för att förbättra arbetssättet.

Systemet som utvecklades ersätter ett tidigare styrsystem baserat på Matlab, men behåller samma grundläggande uppsättning hårdvara. En avståndskamera, en linjärenhet och ett rotationsbord utgör grunden till systemet. Med hjälp av denna hårdvara möjliggör systemet 3D-scanningar av mindre objekt. Styrsystemet är utvecklat med Python och ROS, Robot Operating System. Valet av ROS ledde till en komplex arkitektur på grund av skillnader i systemkrav hos ROS och hårdvarudrivrutiner. Utan dessa systemkrav tros ROS ha varit ett ypperligt val. Den utvecklade arkitekturen jämförs med en alternativ hypotetisk arkitektur, vilken uppvisade lägre komplexitet och större portabilitet. Den är dock inte lika lättanvänd tillsammans med andra ROS-system.

Under utvecklingsarbetet har modularitet, vidareutvecklingsbarhet och robusthet varit i fokus. Även om det fullständiga systemet inte är så robust som önskats så anses de ingående modulerna uppvisa en önskad nivå av robusthet. Systemet uppvisar även en hög grad av modularitet. Den utförligt dokumenterade koden tillsammans med de väl separerade modulerna har lett till att systemet bör vara lätt att vidareutveckla.