I denna skrift får du möjlighet att fördjupa dig i hur erfarna studiecirkelledare inom politiska partier resonerar och planerar. Utifrån en studie vi genomfört är tanken att delge praktiskt användbara kunskaper om ett sammanhang för lärande som har en sällsynt stark och direkt koppling till demokrati som ideal och styrelseform.

I högre utbildning ligger kurs- och programplaner till grund för undervisningen som organiseras och bedrivs (Biggs, 2003; Whetten, 2007), inte minst eftersom det är i dessa som lärandemål stipuleras – alltså vilket lärande undervisningen ämnar bidra till. Vad som formuleras som ett lärandemål, samt hur lärandemål är formulerade, är således helt centrala i formella utbildningssamhang såsom högre utbildning (se t.ex. Person m.fl., 2023). Att arbeta med hållbarhetsfrågor i undervisning på ett relevant och meningsfullt sätt förutsätter också pedagogisk skicklighet och didaktisk medvetenhet hos lärare (Vare, Lausselet & Rieckmann, 2022). Här krävs det stöd i form av resurser och utrymme för kompetensutveckling, exempelvis när det kommer till didaktiska val av innehåll och undervisningsmetoder (Person m.fl., 2023; Öhman & Sund, 2021).

Mot denna bakgrund, är vårt syfte med denna rapport, att utifrån ett didaktiskt perspektiv, synliggöra undervisningens olika delar, deras sammanlänkning, samt de val som lärare kan och behöver göra för att stödja studenters lärande för hållbarhet. Vi gör detta på två vis. Dels presenterar vi ett enkelt stöd som vi tagit fram och använt oss av vid Avdelningen för pedagogik och vuxnas lärande i vårt arbete med hållbarhetsintegrering i relation till vårt utbildningsuppdrag. Den enkla modellen är inte ämnes- eller utbildningsnivåbunden, utan kan användas för att inventera, utvärdera och stärka arbetet med undervisning och lärande för hållbarhet i en bredd av utbildningssamhang. Vidare ger vi några exempel, där vi visar hur olika hållbarhetskompetenser kan inbegripas i lärandemål och vilka under-visningsmetoder som kan vara lämpliga. Genom att illustrera vårt angrepps-sätt med konkreta exempel hoppas vi kunna inspirera andra universitets-lärare i sitt praktiska arbete och bidra med verktyg som innebär att fler kan gräva där de står.

Nedan redogör vi för de hållbarhetskompetenser som forskning om lärande för hållbarhet lyfter fram som avgörande för att svara på de hållbarhetskriser vi befinner oss i och står inför. Därefter beskriver vi vårt utvärderings- och utvecklingsarbete i projektet och ger fyra exempel på hur undervisning och lärande för hållbarhet kan operationaliseras i högre utbildning. Rapporten avslutas med en övergripande diskussion med basis i några lärdomar som vi gjort under vårt arbete med projektet och författandet av denna rapport.

Denna bok är skriven av en grupp forskare, som på olika sätt studerat olika aspekter av folkbildning. I sitt arbete har var och en blivit förtrogen med de begrepp och företeelser som vi här riktar ljuset på. Via ett anslag från Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté har vi kunnat samlas kring ett gemensamt tema, som vi valt att kalla mobiliseringsdidaktik. Begreppet är knappast etablerat, men vi har funnit att didaktikens frågor kan vara fruktbara även i ett sådant här sammanhang - den slags folkbildning som siktar på samhällsförändring. Projektet utgör även ett försök att se didaktiska val som dilemman. Boken har tagit formen av en antologi, där varje författare svarar för de empiriska fall som de studerat och de begreppsliga resonemang som präglat deras perspektiv. På så sätt uppstår en variation i tänkande inom ramen för det gemensamma: didaktik, design och dilemma.

Författarna

Syftet med studien som här avrapporteras är att svara på frågan om på vilket sätt, och i vilken utsträckning, lärarutbildningarna förbereder för arbete i vuxenutbildningen (komvux). Något som är av vikt av flera anledningar.

• Komvux är del av det svenska utbildningsväsendet som regleras via skollagen. Sedan 2012 finns även en separat läroplan för vuxenutbildningen.
• Utbildningarna till ämneslärare och yrkeslärare ska enligt högskoleförordningen förbereda för arbete i komvux.
• Komvux berör många människor. Antalet lärare som jobbar i verksamheten är omfattande, samtidigt som komvux idag har fler elever än gymnasieskolan.
• Komvux har annan funktion och annan form av styrning jämfört med barnoch ungdomsskolan.
• Vuxenutbildningen har annan målgrupp än barn- och ungdomsskolan.
• Undervisningen skall i komvux organiseras med en högre grad av flexibilitet och individanpassning än i barn- och ungdomsskolan.

Rapporten baseras på en innehållsanalys av alla kursplaner och litteraturlistor för kurser inom ramen för den utbildningsvetenskapliga kärnan vid ämneslärarprogrammen med inriktning mot gymnasieskola, och vid yrkeslärarprogrammen, vid tolv universitet. Dessa utbildningar ger enligt gällande riktlinjer och regleringar behörighet för arbete i gymnasieskola likväl som i vuxenutbildningen. Enligt högskoleförordningen skall dessa utbildningar erbjuda studenterna ”kunskap och förmåga” för arbete inte bara i gymnasieskolan utan även för arbete i komvux. En innehållsanalys gör möjligt att se var kurserna lägger sitt fokus i termer av utbildningskontext (grundskola, gymnasieskola, vuxenutbildning) och målgrupp (barn, unga, vuxna), och därmed tydliggörs vad som prioriteras och vad som eventuellt ignoreras.

Analysen av ämneslärarprogrammen visar hur innehåll med fokus på vuxenutbildningen och vuxna, med några få undantag, lyser med sin frånvaro. Ord som vuxenutbildning och vuxna förekommer sällan, och är i flera fall helt frånvarande. Den specifika läroplanen för vuxenutbildningen, som infördes 2012, listas endast på en litteraturlista vardera vid två av de tolv ämneslärarprogrammen, till skillnad från övriga läroplaner som listades totalt 46 gånger.

Vid yrkeslärarprogrammen ser det något bättre ut, där vuxenutbildning och vuxna återkommer med något högre frekvens jämfört med på ämneslärarprogrammen, framförallt vid ett fåtal av lärosätena. Läroplanen för vuxenutbildningen listas dock endast på en litteraturlista vardera vid två av de sju yrkeslärarprogrammen, samtidigt som läroplanen för gymnasieskolan listas tio gånger.

Sammantaget indikerar studien att inget ämneslärarprogram med inriktning mot gymnasieskola vid tolv av landets universitet har mål eller innehåll som påvisar att de förbereder sina studenter för arbete i vuxenutbildningen. Samma situation råder vid fem av de sju yrkeslärarprogrammen som ingått i studien. Även om vuxenutbildning och vuxna ibland nämns, är detta något som framförallt sker i förbifarten. Det kan t.ex. handla om skrivningar om ”barn, unga och vuxnas lärande”, där vuxna sedan inte följs upp i kursplanen för övrigt, och inte heller i litteraturlistan.

Resultaten från studien indikerar vidare hur forskningsintressen och profiler hos den institution eller forskningsmiljö som ansvarar för specifika kurser tycks ha en direkt inverkan på de mål och det innehåll en kurs får. För att t.ex. få kunskap om vuxenutbildning och vuxna skall studenten ha tur att läsa sin utbildning vid lärosäte, där en forsknings- och utbildningsmiljö med kunskap om detta har ansvar för enskilda kurser inom den utbildningsvetenskapliga kärnan. Detta väcker frågan om statens styrning av lärarutbildningen, enskilda lärosätens samordning av sina utbildningar och prioriteringar, samt frågor om likvärdighet inom och mellan lärarutbildningar.

Studien torde föranleda att berörda lärarutbildningar initierar ett reformarbete med syfte att de facto ha kunskapsinnehåll som bidrar till att förbereda studenterna för arbete i komvux såsom regleras i högskoleförordningen och som regeringen tydliggjorde i den proposition som ligger till grund för lärarutbildningen. Vidare torde UKÄ i sin granskning av lärarutbildningar rikta blicken mot just detta uppdrag. Från politikens sida torde studien ge underlag för att än tydligare, i högskoleförordningen, skriva fram kraven på att lärarutbildningarna skall förbereda för arbete i komvux. Uppenbarligen räcker inte dagens skrivningar och uppföljningssystem till för att få lärosätena att följa lagstiftningen.

I kölvattnet av senaste årens migrationsrörelser har en rad olika initiativ tagits för att möjliggöra nyanländas etablering i det svenska samhället. En sådan insats har varit att på prov erbjuda gymnasieskolans språkintroduktionsprogram (SI) även på folkhögskola. Förhoppningen är att just denna utbildningsform är särskilt väl lämpad för nyanlända ungdomar. I denna forskningsrapport jämförs verksamheten inom SI såsom den bedrivs på två gymnasieskolor och två folkhögskolor. Analysen visar att folkhögskolans organisering av SI-verksamheten är mer flexibel och integrerad i övrig verksamhet, vilket också ger potential till en mer inkluderande undervisning.

Studien är del av forskningsprogrammet Migration, lärande och social inkludering, som genom en longitudinell forskningsdesign söker svar på frågan om hur olika sammanhang för (unga) vuxnas språkliga lärande bidrar till deras sociala inkludering. Programmet är ett samarbete mellan forskningsmiljöerna Vuxenpedagogik och folkbildning och Socialt arbete vid Linköpings universitet.

I Sverige finns det sedan en lång tid tillbaka flera utbildningsinstitutioner utanför det formella skolväsendet vilka erbjuder utbildningsmöjligheter för ungdomar och vuxna. En central plats i detta utbildningslandskap har Sveriges 150 folkhögskolor. Den här rapporten handlar om folkhögskolornas arbete med deltagare med funktions--‐ nedsättningar eller, mer precist, om de lärmiljöer i vilka folkhögskolornas pedagogiska arbete sker och hur dessa är utformade och anpassade för deltagare med funktions--‐ nedsättningar. Frågor om skolors lärmiljöer kan anses vara särskilt relevanta för deltagare med funktionsnedsättningar. En vanlig distinktion inom detta forskningsfält gör gällande att en funktionsnedsättning blir ett funktionshinder först i mötet med en hindrande omgivning.

I rapporten visar vi att folkhögskolorna har fått en alltmer framträdande specialpedagogisk funktion i det svenska utbildningssystemet. Exempelvis har andelen deltagare med funktionsnedsättningar på de allmänna kurserna gått från att utgöra var femte deltagare 1997, till var tredje 2013. Ökningen i andel deltagare som kategoriseras som funktionsnedsatta är således väldigt kraftig på senare år. Bland dessa personer är grupperna med neuropsykiatriska diagnoser (särskilt ADHD), med svår psykisk ohälsa och med grava läs- och skrivsvårigheter de största till antalet. Men även deltagare med medicinska, fysiska och kliniska funktionsnedsättningar visar sig särskilt benägna att söka sig till, och använda sig av, folkhögskolornas utbildningsalternativ. Denna ökning av andelen deltagare med funktionsnedsättning verkar också återspegla sig i hur lärarna på folkhögskolorna upplever sitt arbete och sina kompetensbehov. En nyligen genomförd enkätstudie visar att utveckling av kompetensen för att upptäcka och stödja deltagare i behov av särskilt stöd är det som folkhögskollärarna efterfrågar i störst utsträckning – ett kompetensbehov som torde ha uppstått ur de nya villkor som förändringar av deltagargrupperna innebär.

Dessa utvecklingstendenser är samtidigt svåra att frikoppla från andra samhällsförändringar, såsom det stora antal elever som lämnar gymnasieskolan med ofullständiga betyg varje år eller ett ökat bruk av neuropsykiatriska diagnoser. Mot bakgrund av den livfulla debatt som på senare tid har förts om den svenska gymnasieskolans kris och de många elever som slås ut från denna skolform, är det förvånande att vi inte vet mer om de utbildningsinstitutioner som ”tar vid” och hur de arbetar med grupper som står relativt långt ifrån arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av dessa förändringar menar vi att det är särskilt motiverat att ta ett samlat grepp om frågan hur folkhögskolorna arbetar och anpassar sina verksamheter till deltagare med funktionsnedsättningar. I denna kartläggning tar vi hjälp av officiell statistik för att visa hur antalet och andelen deltagare med funktionsnedsättningar förändrats i skolformen över tid, men frågar även folkhögskolornas representanter hur de anser att folkhögskolornas lärmiljöer är tillgängliggjorda och anpassade för deltagare med olika funktionsnedsättningar. Innan vi ger oss i kast med dessa frågeställningar ska vi säga någonting om vårt övergripande syfte och bakgrunden till rapporten.

Rapporten är strukturerad enligt följande: först introduceras folkhögskolorna som skolform genom att deras politiska syften, finansiering samt kursverksamhet beskrivs. Därefter kommer ett avsnitt som redogör för studiens metod och design. Resultatavsnittet inleds med övergripande kartbilder över antalet deltagare på folkhögskolorna indelade efter breda funktionshinderområden. Därefter följer en analys över de motiv och påverkansfaktorer som folkhögskolornas lärare och verksamhetsledare tillerkänner betydelse i enkätsvaren. Sedan kommer en mer detaljerad analys över skolmiljöernas utformning med avseende på (i) multiprofessionalitet, (ii) pedagogiska strategier samt (iii) tekniskt och fysiskt stöd. Till sist diskuterar vi vad folkhögskoleföreträdarna själva framhåller som framgångsfaktorer respektive utvecklingsområden i skolornas arbete med att anpassa och tillgängliggöra deras lärmiljöer för deltagare med funktionsnedsättningar. På basis av dessa svar resonerar vi om det arbete som görs inom ramen för folkhögskolorna redan idag och om vad som eventuellt kan behöva förbättras.

Denna bok är skriven av en grupp forskare, som på olika sätt studerat olika aspekter av folkbildning. I sitt arbete har var och en blivit förtrogen med de begrepp och företeelser, som vi här riktar ljuset på. Via ett anslag från Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté har vi kunnat samlas kring ett gemensamt tema, som vi valt att kalla mobiliseringsdidaktik. Begreppet är knappast etablerat, men vi har funnit att didaktikens frågor kan vara fruktbara även i ett sådant här sammanhang - den slags folkbildning, som siktar på samhällsförändring. Projektet utgör även ett försök att se didaktiska val som dilemman. Boken har tagit formen av en antologi, där varje författare svarar för de empiriska fall som de studerat och de begreppsliga resonemang, som präglat deras perspektiv. På så sätt uppstår en variation i tänkande inom ramen för det gemensamma: didaktik, design och dilemma. 

Denna bok är skriven av en grupp forskare, som på olika sätt studerat olika aspekter av folkbildning. I sitt arbete har var och en blivit förtrogen med de begrepp och företeelser, som vi här riktar ljuset på. Via ett anslag från Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté har vi kunnat samlas kring ett gemensamt tema, som vi valt att kalla mobiliseringsdidaktik. Begreppet är knappast etablerat, men vi har funnit att didaktikens frågor kan vara fruktbara även i ett sådant här sammanhang - den slags folkbildning, som siktar på samhällsförändring. Projektet utgör även ett försök att se didaktiska val som dilemman. Boken har tagit formen av en antologi, där varje författare svarar för de empiriska fall som de studerat och de begreppsliga resonemang, som präglat deras perspektiv. På så sätt uppstår en variation i tänkande inom ramen för det gemensamma: didaktik, design och dilemma.

Författarna

Denna bok är skriven av en grupp forskare, som på olika sätt studerat olika aspekter av folkbildning. I sitt arbete har var och en blivit förtrogen med de begrepp och företeelser, som vi här riktar ljuset på. Via ett anslag från Vetenskapsrådets Utbildningsvetenskapliga kommitté har vi kunnat samlas kring ett gemensamt tema, som vi valt att kalla mobiliseringsdidaktik. Begreppet är knappast etablerat, men vi har funnit att didaktikens frågor kan vara fruktbara även i ett sådant här sammanhang - den slags folkbildning, som siktar på samhällsförändring. Projektet utgör även ett försök att se didaktiska val som dilemman. Boken har tagit formen av en antologi, där varje författare svarar för de empiriska fall som de studerat och de begreppsliga resonemang, som präglat deras perspektiv. På så sätt uppstår en variation i tänkande inom ramen för det gemensamma: didaktik, design och dilemma. 

This report presents the results from a comparative study of the qualification of adult educators in the Nordic-Baltic region. The study involved Denmark, Estonia and Sweden. The rationale behind the study is a growing interest in adult education resulting from a focus on lifelong learning in the public and political agendas, internationally and nationally. According to the authors of the report, an increased interest in adult education generates an increased interest in the professionalisation of the adult education sector, and thereby in the qualification of those teaching adults: adult educators.

Based on this belief, the study and hence the report looks into the role that the qualification of adult educators plays in policy, learning opportunities for those interested in qualifying as adult educators as well as adult educators’ status as professionals. Besides the formation of personal teaching, which is grounded in learning theory, theoretical principles and experiences from practice, the development of a professional identity plays a role in adult educators becoming professionals. Similarly, so does the recognition of adult educators as professionals by society at large.

Methodologically, the study is based on document analysis. The documents selected for analysis have been: national and international research reports and articles; official descriptions of national education systems; and policy papers, laws and other legal documents dealing with adult education and/or the qualification of adult educators.

The study shows that in all three countries, there has been an increase in the political interest in adult education and training. In 1993, an act on adult education and training was accepted in Estonia and updated in 2001 (Estonian Ministry of Education and Research, 1993). Four years later, in 1997, a huge reform of the adult education and training system was carried out in Sweden, and in 2000, a reform of adult and continuing education was launched in Denmark. The main drivers for the increased focus on adult education and training in all three countries seem to be the needs of the labour market, in light of globalisation and international competition as well as the Lisbon strategy. The study also shows that in spite of the increased focus on adult education and training and its importance, through out policy papers, there seems to be a lack of interest in the quality of the provision, in terms of education and learning processes, including the qualification of adult educators in Denmark and Sweden. In Estonia, a professional qualification standard for adult educators was accepted in 2004. Except for Estonia, thus, the question of qualification of adult educators is practically absent in ongoing national, political debates with respect to adult education and training.

In relation to the options for those interested in qualifying as adult educators, it is difficult to find courses or education programmes offering initial education and training. Instead, most courses and education programmes either offer in-service or a combination of initial and in-service education and training. Thus, there are few opportunities for adult educators to acquire the professional knowledge and identity as adult educators, before entering the field. In addition, adult educators, to a high degree, develop their competencies as adult educators through their work.

Further, qualification requirements for teaching within adult education and training vary a lot, and are linked to the specific field of adult education. Within general adult education, in all three countries, the requirements are similar to those for teachers in primary and secondary schools with no demands on specific competences in teaching adults. Within vocationally oriented adult education and training, the situation is very similar to that within general adult education, as demands for pedagogical qualifications do not include specific competences in teaching adults. Liberal adult education in all three countries stands out as the least regulated sector in relation to required pedagogical qualifications for educators. Requirements within this sector are set by each employer. Being that an individual’s professional development is tantamount to a society’s recognition of his/her occupation as a professional one, it can be discussed whether adult educators today are considered as being part of a real profession in the three countries.

Based on the study, it can be concluded, that:

• Adult educators are absent within the policy discourse of adult education and training.
• Adult educators stand on the edge of a profession.
• Adult educators are self-taught professionals.

These issues are worth further attention within both policy and research circles.

This text aims to give an overview of the study circles as a tradition and state of the art at present time. The point of departure is primarily the Swedish context, even though there are some comments about study circles elsewhere. This focus is justified by the fact that although study circles do appear worldwide, their status in Sweden as a mass phenomenon is rather unique and has attracted attention from outside observers. Academic publications written in English about the Swedish study-circles do, however, exist, but only a few are recent. Drawing on results from empirical research done by Swedish researchers, as well as public statistics and evaluations, our ambition is to portray the study circles and their institutional context in Sweden.

First, there is a discussion about definitions, pointing out the lack of an exact notion of the study circle, but also suggesting an approximate answer – a study circle grammar. In order to provide a deeper understanding of the realities, there are also some very concrete examples, with respect to content and process. The idea is to communicate a richer and more down-to-earth meaning.

The same thought is applied to the second part, where participation and outcomes are presented. These are based on recent statistics, but also reports about the study circles from the participants’ point of view - their experiences and understandings.

The administrative and economic support system is important for the operation of the study circles and consequently, it is described in a rather elaborate way in the third part. We think it will help readers to have some knowledge of this context for the Swedish study circles, which we think is different elsewhere.

Finally there is a bibliography of literature on study circles in Sweden and internationally. The ambition of the bibliography is to capture as much as possible, written in languages that can be read by an international audience. A number of useful web addresses are also included in order to provide easy access to important resources. The bibliography will hopefully be a tool for those who want to learn more.

Den här studien ingår i ett större forskningsprojekt som studerar folkhögskolans praktik i förändring. Folkhögskoleanda och mässighet är ord som använts i praktiken under lång tid. Studiens syfte är att försöka ta reda på vad folkhögs-koleanda och folkhögskolemässighet innebär i folkhögskolans praktik. Studien tar utgångspunkt i ett explorativt kunskapsintresse. Explorativt innebär att kunskap-sområdet är näst intill okänt och därför behöver vi treva oss fram i en process baserad på nyfikenhet och systematiskt beskrivande (ungefär som en upptäckts-resande). Vi kommer i processen att försöka finna olika möjliga definitioner baserade på insamlad data (empiri) från folkhögskolans praktik och i ett senare skede i studien använda teoriorienterad analys. Som vetenskaplig och teoretisk ram används i huvudsak den franske sociologen Bourdieus begrepp (se kap 6). Då folkhögskolan är en praktik i förändring är vi också intresserade av eventuella mekanismer som upprätthåller och förändrar anda och mässighet i lärarnas praktik. De resultat vi finner i termer av definitioner/bestämningar kommer att fungera som underlag för framtida studier.    Studien om anda och mässighet innehåller två delstudier. Den första delstudien som redovisas i denna rapport inbegriper två olika datainsamlingar. Som inledning gör vi en pilotundersökning om hur orden anda och mässighet används i texter på internet.

Dokumentanalysen lägger grund för en intervjustudie i vilken vi vänder oss till tre skolor och elva lärare. Denna rapport bygger i huvudsak på intervjustudien.    I den andra delstudien kommer vi att ta vid resultaten från den första studien men vänder frågor om anda och mässighet till samtliga folkhögskolor i Sverige. Syftet i den andra delstudien är likaledes explorativt men med ambitionen att med hjälp av enkäter kartlägga betydelser och variationer.    Rapportens text är disponerad som en spiralformad process där vi explorativt undersöker olika möjligheter i det empiriska materialet. Syftet med denna disponering är att dels gestalta den faktiska processen vi genomfört och dels att försöka visa på skillnader/gränser mellan anda och mässighet samt olika element i folkhögskolans praktik. En konsekvens av detta är att intressanta mönster återkommer på olika platser i texten men i ett nytt sammanhang.

Detta är en första delrapport från ett treårigt forskningsprojekt rörande lokal utveckling och folkbildningens villkor och vardag i s.k. utsatta storstadsområden. Lokalt utvecklingsarbete kan ses som en reaktion på olika bristsituationer i lokalsamhället. Som en värdegrund finns tankar om ett gott och demokratiskt samhälle. Lokala aktörer såsom de boende, frivilliga organisationer, det offentliga och näringslivet samverkar i positiva aktioner för att nå ett mer välfungerande lokalsamhälle. I rapportens första del problematiseras lokalt utvecklingsarbete och folkbildningens roll i sammanhanget. Den andra delen av rapporten är främst en beskrivning av lokala verksamheter och aktörer i de storstadsområden som studerats nämligen Holma och Kroksbäck i Malmö och i Bergsjön i Göteborg. Avslutningsvis relateras resonemanget kring lokal utveckling till den verksamhet som pågår i dessa områden. Folkbildningens roll i sammanhanget diskuteras

Den här rapporteringen baseras på en delstudie i ett projekt med flera delstudier. Studiens övergripande syfte handlar om lärande i kollisioner mellan olika erfarenhetsvärldar. Studenters olikartade bakgrunder inför valda studier antas vara en intressant utgångspunkt för att undersöka fenomenet lärande i studien. Ingången till studien bygger på observationer av studerandes svårigheter att lära sig avsett 4 stoff inom ramen för kurser 1‐40p inom universitet. Syftet med denna delstudie är att försöka belysa och kartlägga vad lärande och icke lärande innebär för studenter i Pedagogik A 1‐20 p? Vad innebär icke lärande i en situation där lärande är förväntat? Hur kan fenomenet tydliggöras, vilka begrepp är lämpliga (om några)?

Studiens teoretiska utgångspunkt innebär att begreppet lärande relateras till erfarenhet, medvetande, kognition och språk. I ett senare skede kommer teori om lärande tillsammans med Luhmanns radikala systemteori att användas för att tolka och begripliggöra hur lärande fungerar i reproduktion av medvetandesystem och sociala system. Luhmanns teori innebär i korthet att individer och studerande, lärande och undervisning tolkas som självrefererande system.