This article discusses different aspects of migration and health in Swedish 19th century urban environments. The decline in urban mortality set in during the last decades of the century, at the same time as Sweden rapidly became more urbanized. The relation between population increase and mortality was however not that clear. The article analyses mortality among migrants in comparison with the more permanently resident population in two Swedish towns–Sundsvall and Linköping. People with another origin than the town of Sundsvall had much better survival than the others. A possible explanation for this is that the migrants were brought up in a much healthier environment than those that spent their childhood in the urban environment, and that the better health in adulthood partly was a result of these long-term effects. For illegitimate children, however, their mother's background as migrants had a negative effect. The unmarried migrant mother's lack of social network and support made the survival of their children low.

För snart hundra år sedan, 1896, höll norrköpingsläkaren Johan Hellström ett antal föreläsningar vid Norrköpings arbetareinstitut. Institutet, som var en föreläsningsförening, hade existerat sedan 1885 och var nära kopplat till den liberala arbetareföreningen (en föregångare till fackföreningarna). Hellströms föreläsningar handlade om yrkesjukdomar och industriell hygien. Eftersom han var praktiserande läkare i staden kom han sannolikt ofta i kontakt med sjukdomar som var relaterade till patienternas yrkesliv. Bland annat måste den höga sjukligheten och dödligheten i lungtuberkulos i Norrköping, främst hos arbetarklassen, stimulerat till eftertanke. Hellströms föreläsningar gavs sedan ut i en skriftserie kallad Hälsovännens flygskrifter, en serie där medicinare med intresse för folkhälsoupplysning publicerade nya rön på ett lättfattligt sätt. Detta var den första större moderna sammanställningen på svenska som redovisar medicinens kunskap om sambandet mellan arbete och ohälsa. Intresset för arbetsmiljön är alltså ganska sent påkommet.

Right up to and into the present century the inhabitants of Linköping lived close together in buildings which accommodated not only dwellings but also cowhouses, pigsties and stables. Both human beings and animals produced waste which was often placed straight on to the ground in the yard. This caused the pollution both of the few wells and of the river. Since the town is on a slope which goes clown to the river, the contamination of the river water must have been considerable. That people lived so close together is an important explanatory factor regarding the fact that mortality, to the extent that we know anything about it, was for a long time so much higher in the towns than in the countryside. Especially infan t mortali ty ( the rate of death during the first year of life) was periodically extremely high,  sometimes close on 50%. In this respect there was little difference between the small Swedish towns and the larger towns in other European countries. Despi te the fact that Linköping was for a long time a small town it was a dangerous place to live - so dangerous, indeed, that there were periods when a considerable inflow of people was needed in order for the population leve! to be maintained. Of decisive importance when it came to health in the town was how water-supply, sewage and hygiene were dealt with. The river Stångån had the central role wi th regard to all three. The essay also takes up a number of other questions of importance for health and hygiene. Today the river is still the source of the water supply of many of the inhabitants of Linköping, and in recent years the quality of its water has been very considerably improved. Now there is discussion as to how angling can best be arranged - and bathing is possible too. There has been an increase in environmental awareness, and the town's watersupplier has pointed out that water is not so self-evident as right as the air we breathe. There is also talk of establishing extensive wetlands at the mouth of the river in order to rid the sewage of nitrogen and thereby counteract the eutrophication of the lake Roxen. But probably we shall have to live with more nutrientrich waterways than before, even though the rate of increase has levelled off. At the same time as there have been improvements, however, there has been an increase in vulnerability. History offers many examples of what happens in modern towns in times of war and crisis - take, for instance, the crises in recent years in connection with the  distintegration of Eastern Europe. Diseases which usually occur only in Third World countries can quickly become epidemic in industrialised countries if the water and sewage systems are knocked out. Our old  knowledge of how to handle water and foodstuffs in primitive conditions is on its way to disappearing in modern society. Other threats to our future environment are connected with new synthetic substances which are added to our waterways - substances we do not today know the eff ects of. There is also the deluge of heavy metals. Thus our epoch, like every other, has questions of survival to deal with, but the fact remains: never before have so many been so healthy as now.

För besökare i Linköping och nya Linköpingsbor kan det verka konstigt att Stångån inte är en integrerad del av staden. I många städer rinner vattendraget rakt genom stadskärnan, men inte i Linköping. Förklaringen till detta kan sökas i historien. Ån är sedan mycket lång tid en gräns i landskapet och en gräns österut för staden Linköping.

Lokalhistoria i skolan ger möjligheter att skapa konkretion i historieundervisningen. Den gamla pedagogiska metoden att gå från känt till okänt fungerar även inom ämnet historia. Det går att rada upp en lång rad argument som talar för att öka antalet lokalhistoriska inslag och utgå från närmiljön i undervisningen. Lokalhistoriska inslag har förekommit sedan länge i den svenska skolan och många är de lärare som arbetar med skolans närmiljö. Ett problem har varit bristen på samordning mellan dem som vill använda detta arbetssätt. På så vis har många var för sig fått "uppfinna hjulet" gång på gång. Vi hoppas kunna råda bot på en del av problemen genom vårt kontaktnät för lokalhistoria i skolan.

Boken är en uppföljare till den äldre serien Linköpings historia som slutar 1970. Den har en tematisk uppläggning och är författad av historiker med anknytning till Centrum för Lokalhistoria vid Linköpings universitet.

Ur innehållet:

Befolkning och försörjning av Hans Nilsson

Linköpings fysiska utveckling av Björn Segrell

Makt och demokrati under 1900-talet av Björn Horgby

Perspektiv på Linköping av Sven Hellström och Sten Swartling

Kyrkor och samfund av Per-Olof Nisser

Nöjes- och ungdomsliv av Dan Malmsten

Idrottsliv av Dan Malmsten.

De båda syskonstädernas historia har varit mycket olika. På medeltiden var de ungefär jämnstora, sedan drog Norrköping ifrån med hamn och industrier. De senaste årtiondena har de blivit jämförbara igen – och nu tycks Linköping ha starkast dynamik med kompetens som ligger i tiden.

Varje generation skriver sin historia. Vårt mål har varit att lyfta fram det vi ansett vara det viktigaste  i stadens utveckling de senaste hundra åren. Boken är tematistk upplagd och ska ses som ett bokslut över 1900-talet. Tyngdpunkten i framställningen ligger i allmänhet på händelser efter andra världskriget och på förhållanden som inte behandlats tidigare delar av Norrköpings historia. Därför har vi valt att kalla boken "Norrköpings historia. 1900-talet". Vi är väl medvetna om att vi lämnat luckor i framställningen, luckor som kan fyllas av framtida forskare. På så vis kan rubriken "Norrköpings historia" fortsätta att finnas och ges nytt innehåll.

Bokens teman är:

Befolkning och boende, Arbete och boende, Arbete och utbildning, Politik och demokrati, Vård och omsorg samt Identitet och vardagsliv.

År 1598 stod slaget vid Stångebro, ett av de få tillfällen då Linköping nämns i historieböckerna. Nästa gång detta sker är vid det s k blodbadet 1600, då ett antal adelsmän som stått på fel sida i striden avrättades. Krigshandlingarna ägde rum mellan de två stångebroarna, Lilla Stångebro vid nuvarande Tullbron och Stora Stångebro vid Nykvarn. Den bakomliggande konflikten var i första hand en maktstrid mellan kung Sigismund och hertig Karl, även om religiösa motsättningar också förekom. Resultatet av striderna vid Stångebro blev ett stort nederlag för kung Sigismund som sedermera lämnade landet för att aldrig mer återvända.

Den här jubileumsboken är inte en heroisk krigsskildring, som så många andra krigsslag begåvats med, utan i stället koncentrerar vi oss på området runt platsen där slaget stod, d v s sträckan mellan Tannefors och åns mynning i Stångån. Vår tanke är att låta områdets betydelse för Linköping stå i centrum.