During the later part of the 1900´s and the early part of the 21st century an increasing number of Swedish buildings have sustained damages because of moisture. These damages can be traced back to the usage of the ”Exterior Insulation and finishing system” or ”EIFS” when constructing the outer facade. The main problem when using the EIFS method, is that the facade becomes very susceptible towards moisture. The issue with moisture was completely unknown to the Swedish construction industry, until 2007, when a report from the Swedish National Testing Institute (SP) was released which addressed the problems. The question now arises who, in the construction industry, is to be held liable for these damages.

In accordance with the standardized contracts that are being used in the construction industry, a fault for which the contractor is liable, only occurs if the contractor has built the construction in such a way that is not in compliance with the contract established between the parties, e.g. the construction differs from blue prints etc. This means that the contractor only is liable for damages which have occurred due to the contractors failure to build the construction in accordance with the contract. Therefore it is of importance to investigate whether the building designer is liable or not. The standardized contracts used for building designers, only regulate the outer limits of the designer ´s liability. Therefore it becomes very important to analyse what the designer has to have done in order to fulfil his duties as a professional. If the designer has not acted in accordance with the duties that are incumbent upon him as a professional, it is reasonable to believe that he has been negligent when designing a facade with the EIFS-method.

The thesis aims to present the duties that are incumbent upon the designer as a professional, and to determine whether the designer has fulfilled these duties when designing a building using the EIFSmethod. The thesis also aims to investigate whether the designer can be held liable towards other parties than the contracting party.

Frågan vilket ansvar som gäller för produktskador, mot medkontrahenter och mot tredje man, har varit ett klassiskt civilrättsligt problem. rättsläget var länge oklart, både i Sverige och i andra länder. I Sverige fick vi den 1 januari 1993 den s.k. produktansvarslagen (PAL). Denna lag föreskriver ett strängare skadeståndsansvar än vad som följer av de allmänna reglerna i skadeståndslagen - ansvaret är på viktiga punkter strikt. I denna bok presenteras en översikt av reglerna om produktansvar, dvs. ansvar för sådan skada som en levererad vara orsakat på en person eller på annan egendom än den levererade. En översikt görs även av produktansvarsförsäkringar samt lagstiftning rörande produktsäkerheten.

Allehanda om skadestånd i avtalsförhållanden behandlar ett urval av frågor som bedömts vara av praktiskt intresse. Boken är avsedd att vara en hjälpreda i några av de mångahanda situationer som en stackars jurist kan ställas inför – eller, ännu värre, hamna i.

Här behandlas bl.a. kontraktsansvarets särart, skadestånd vid icke lagreglerade tjänster, advokatens ansvar för rådgivning, ansvarsbegränsningar samt försäkringsmöjligheter.Boken innehåller bl.a. en utförlig systematisk rättsfallsförteckning. I denna kan läsaren finna rättsfall sorterade under olika rubriker som ”Preskription och reklamation”, ”Hopp i kontraktskedjan” osv.

Denna uppsats behandlar frågan om kolliderande standardavtal, internationellt benämnt battle of the forms. Problematiken grundas i att två parter i en avtalsförhandling har tillsänt varandra olika standardavtal med motstridiga villkor. Tvist uppkommer sedan oftast när parterna börjat prestera eller till och med fullbordat avtalet. Frågan uppkommer då vilka villkor som skall gälla samt hur denna problematik bör lösas. Eftersom problematiken är sparsamt utredd i svensk rätt har vi valt att studera tre nationella och tre internationella rättskällor och regelverk för att söka ledning i frågan. Utifrån det vi har kommit fram till kan det påpekas att en betydande majoritet av de rättskällor och regelverk vi har undersökt har frångått att lösa problematiken med hjälp av den klassiska synen på avtal samt anbud och accept. Syftet med uppsatsen har varit att ge läsaren en helhetsbild av problematiken med kolliderande standardavtal samt visa i vilken riktning utvecklingen på området tenderar att gå. Efter att ha utrett de olika rättskällorna kan vi fastslå att the knock-out rule torde vara den lösningsmodell som domstolarna generellt föredrar att tillämpa.

I FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, i Europakonventionen om mänskliga rättigheter och i svensk grundlag finns stadgat att varje människa är född fri och alla har samma värde och lika rättigheter. Skyddet mot diskriminering är ett uttryck för uppfyllandet av dessa rättigheter. Under det senaste decenniet påstås det ha blivit allt vanligare att folk känner sig diskriminerade och kränkta för allt möjligt. Om detta betyder att diskriminerande behandling har ökat eller om folk har blivit mer medvetna om sina rättigheter och mer benägna att anmäla diskriminering än tidigare är svårt att svara på. Det som kan konstateras är att skyddet mot diskriminering har utökats och blivit starkare med tiden. Den första svenska lagen som förbjöd könsdiskriminering i arbetslivet trädde ikraft 1 januari 1980 och fram till 1990-talet var kön den enda lagstadgade diskrimineringsgrunden.

Sedan 1 januari 2009 gäller en ny diskrimineringslag. Den omfattar ett förbud mot diskriminering inom de flesta samhällsområden, den innehåller fem former av diskrimineringsförbud och sju diskrimineringsgrunder. Det finns en rad olika bestämmelser i diskrimineringslagen som därutöver hjälper till att ge diskriminerade individer ett starkare skydd. Dels gäller i diskrimineringsfall en omvänd bevisbörda som gör det lättare för en diskriminerad person att få rätt i sin sak, dels är det tillåtet att i viss mån gynna personer i underrepresenterade grupper på bekostnad av personer i överrepresenterade grupper och dels har i lagen införts en ny ersättningsform, diskrimineringsersättning, som skall vara högre än tidigare ersättning och därmed i större utsträckning verka preventivt mot diskriminering. Eftersom skyddet mot diskriminering har utvidgats med tiden har jag funderat och resonerat huruvida det skulle vara möjligt och lämpligt att i framtiden lagstifta om ännu fler diskrimineringsgrunder och vilka dessa skulle vara. Det har diskuterats om det skulle vara lämpligt att införa en öppen lista med diskrimineringsgrunder i lagen men än så länge finns ingen utredning om detta. Jag tror att det är möjligt att vi kommer se en sådan lista i framtiden, men det finns en del viktiga frågor som måste övervägas innan dess. Framför allt hur gränsdragningar skall göras avseende vilka grunder som skall omfattas av en öppen lista.

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att belysa den komplexitet begreppet affärsmässighet rymmer och bidra till förståelse för hur synen på begreppet affärsmässighet kan variera beroende på vem som har att tolka begreppet och vart dess intressen vilar. Jag försöker fastställa inom vilka gränser en transaktion ska hålla sig för att anses som affärsmässig och vad som är avgörande för att kunna motivera en räntebetalning på affärsmässiga skäl. Jag prövar också huruvida de nya reglernas krav på att ett förfarande ska vara huvudsakligen affärsmässigt motiverat för att erhålla ränteavdrag är förenligt med EG-rätten, särskilt med hänsyn till etableringsfriheten.

Ämnet rymmer utan tvivel ett aktuellt värde i den juridiska debatten eftersom reglerna i skrivande stund nyligen antagits och trätt i kraft och därför ej ännu har blivit föremål för prövning i domstol. I väntan på rättstillämparens bedömning av hur en tillämpning av reglerna kommer att se ut kan uppsatsen tjäna som en sammanfattning av den problematik som uppmärksammats på området samt kanske bidra till att väcka ytterligare frågeställningar kring ämnet. Uppsatsen riktar sig därför till alla läsare som finner intresse i ämnet men som, på grund av ämnets relativt komplexa karaktär, till viss del även är insatt i den problematik som presenterats i problembakgrunden.

Denna uppsats handlar om ramavtal inom offentlig upphandling som innehåller samtliga villkor för framtida kontraktstilldelning. Uppsatsens frågeställningar fokuserar på hur kontraktstilldelning, så kallade avrop, ska göras utifrån denna typ av ramavtal.

Idén till uppsatsen är sprungen ur kontakt med praktiskt verksamma upphandlare vilka gett utryck för att rättsläget kring detta ämne är relativt outrett samt att klargöranden på detta område är av stort intresse.

Avrop ska göras genom rangordning eller enligt en så kallad annan fördelningsnyckel. I uppsatsen gör jag ett försök att reda ut vad dessa begrepp har för innebörd och vad som skiljer dem från varandra. Huvudföremålet för uppsatsen är begreppet annan fördelningsnyckel och i syfte att utreda rättsläget kring begreppet har jag redogjort för, och analyserat, ett antal rättsfall där denna avropsmodell har tillämpats.

Jag har bland annat dragit följande slutsatser: Rangordning är en numrerad, hierarkisk numrerad leverantörslista och andra fördelningsnycklar är alla typer av formuleringar som inte utgör rangordningar. Det är tillåtet att använda andra fördelningsnycklar än rangordning i ramavtal med alla villkor fastställda och det finns även ett behov, pga. flexibilitets- och kostnadsskäl, av andra fördelningsnycklar. Rangordning är huvudregeln och andra fördelningsnycklar får endast användas i undantagsfall, nämligen när rekvisitet omöjligt eller förenat med påtagliga nackdelar att använda rangordning är uppfyllt.

Frågan om hur en annan fördelningsnyckel får utformas har ännu inte på ett tillfredsställande sätt besvarats i praxis eller doktrin. Något som går att konstatera är dock att formuleringen av en annan fördelningsnyckel måste överensstämma med principerna om likvärdighet, icke-diskriminering, transparens, ömsesidigt erkännande och proportionalitet i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling 1 kap. 9 §.

Slutligen anser jag att frågan om avrop från ramavtal med alla villkor fastställda är långt ifrån färdigutredd och ett klargörande av rättsläget i lag, förarbeten eller praxis vore därför, ur förutsägbarhetssynpunkt, önskvärt.

Att fritt få yttra sin åsikt är något som gynnar envar. Möjligheten att få delta i debatter eller att kunna kritisera sin arbetsplats har ett stort skyddsvärde i samhället. I Sverige råder yttrandefrihet och rättigheten försäkrar människor frihet att yttra sina åsikter. Det finns dock situationer där denna rättighet får ge vika. En sådan situation kan uppstå i ett anställningsförhållande där det föreligger skyldigheter mellan parterna. Arbetstagare som får del av företagshemligheter har en skyldighet att inte röja dessa. Problem kan uppstå om anställda inte har klart för sig vilken information i verksamheten som arbetsgivaren vill hemlighålla.

Vår utgångspunkt kommer att vara den privata sektorn, men eftersom det råder skillnader i rätt till yttrandefrihet för arbetstagare mellan den privata och offentliga sektorn avser vi att göra en kort beskrivning av båda sektorerna. Arbetstagare inom offentlig sektor har en meddelarfrihet och har rätt att vara anonyma vid utlämnande av uppgifter. Skyddet för yttrandefrihet är därmed starkare än för privata arbetstagare.

Under anställningen har arbetstagare en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare. Plikten uppkommer i samband med anställningsavtalet och innebär att anställda ska ta hänsyn till de verksamhetsintressen som arbetsgivaren har. Hand i hand med denna skyldighet går tystnadsplikten som uppkommer genom att parterna avtalar om sekretessbestämmelser. Det är en möjlighet för arbetsgivare att säkerställa att arbetstagare inte yttrar viss information rörande verksamheten. Genom att ingå överenskommelser om sekretess kan arbetsgivare i viss utsträckning avtala bort yttrandefrihet för arbetstagare.

Vi har valt att utreda om det är rimligt att förlänga ansvaret för röjande av företagshemligheter för en före detta arbetstagare. I praktiken spelar 1969 års överenskommelse en betydande roll vid en skälighetsbedömning av en förlängd tystnadsplikt. Avtalet anger riktlinjer för utformningen av konkurrens- och sekretessklausuler i anställningsavtal. Efter en genomgång av avtalet samt praxis har vi kommit fram till att det är vanligt förekommande att avtala om sekretess- och konkurrensbegränsande klausuler som är gällande upp till två år efter avslutad anställning.

Denna uppsats behandlar borgenärsskyddet vid värdeöverföringar. Det primära målet för begränsningar vid värdeöverföringar är att skydda borgenärer. Borgenärsskyddet i svensk rätt återfinns i 17 kap. 3 § aktiebolagslagen i form av beloppsspärren, som benämns som principen om skyddet för det bundna kapitalet, och försiktighetsregeln. De lege lata ger inte lagregeln något nämnvärt skydd för bolagets borgenärer. Framförallt kritiseras kravet på att aktiekapitalet inte fyller den funktion som lagstiftaren åsyftat. Behovet av en mer modern lösning kring borgenärsskyddet vid värdeöverföring bör således ses över. Vid studier av andra rättskällor finns flertalet lösningar i ett försök att på ett mer reellt sätt uppnå det primära syftet. En lösning som framförts i kalifornisk rätt är § 500 California Corporations Code, där lagstiftaren utformat två alternativa tester. En värdeöverföring får endast genomföras om aktiebolaget disponerar över behållna vinstmedel (retained earnings) eller, om bolaget inte disponerar över behållna vinstmedel, bolaget skall disponera över tillgångar som minst motsvarar en och en fjärdedel (1,25) av bolagets totala skulder samtidigt som omsättningstillgångarna minst skall motsvara dess kortfristiga skulder. Bolaget måste även efter värdeöverföringen vara solvent, jfr. § 501 California Corporations Code. Denna reglering är en strängare reglering än § 6.40 MBCA, en modellakt utarbetad i USA. Den kaliforniska modellens förtjänster ligger i att den i förväg kan förutse om en värdeöverföring är lovlig eller olovlig, samtidigt som den är mer flexibel ifråga om bolagets storlek eller branschtillhörighet. Bristerna med § 500 California Corporations Code har sin grund i att aktiebolag tätt inpå en konkurs kan disponera över behållna vinstmedel, samtidigt som modellen är relativt dålig på att förutspå om ett bolag efter en värdeöverföring skulle riskera att vara på obestånd. Jag har istället valt att kombinera § 500 Cal. Corp. Code (b) med den svenska försiktighetsregeln och ett explicit solvenskrav. Genom denna kombination skulle denna lösning vara väl applicerbar i svensk rätt och ett starkt alternativ till att ersätta den nu gällande regleringen i 17 kap. 3 § ABL.

Artikeln behandlar skatteavtalsbestämmelsers förenlighet med EG-fördragets regler om fri rörlighet i ljuset av företrädesvis senare års praxis.

Artikeln behandlar skatteavtalens betydelse då EG-domstolen bedömer en intern skatteregels förenlighet med de grundläggande friheterna.  

I artikeln genomförs en kritisk analys av Regeringsrättens dom 2655-05 av den 3 april 2008. 

Vilket slags ansvar har en avtalspart som skadar medkontrahentens egendom?  

I vilken utsträckning kan en idrottsförening/idrottsklubb kräva skadestånd från supportrar som orsakat föreningen/klubben ekonomiska skador?

Med anledning av att Ingrid Arnesdotter blivit pensionär vill vi, några av hennes juristvänner som arbetar eller har arbetat vid Linköpings universitet, fira henne med en liten skrift. Många fler är förstås de forskare, lärare och studenter som under åren fått del av Ingrids stora skarpsinne, energi, planeringsförmåga och villighet att lämna kloka råd i forsknings- och undervisningsfrågor. Hennes talang för att tänka nytt och genomföra dessa idéer är kanske den egenskap vi som arbetat nära henne – Sveriges första professor i affärsrätt och Linköpings universitets första professor i juridik – mest har beundrat. Det tydligaste resultatet av denna egenskap är de två affärsjuridiska programmen här vid Linköpings universitet. De hade varken funnits eller blivit sådana framgångar utan Ingrids högst betydande insatser. Att Ingrid vid sidan av att vara juris doktor också är ekonom (Handelshögskolan i Göteborg) och har arbetat som chefsjurist på bank (Sparbanksvärlden) har med all säkerhet präglat hennes sätt att verka i den akademiska världen, inte minst uttryckt i ett i hög grad proaktivt perspektiv på rätten och i hennes nydanande forskning kring moderna betalningsmetoder. Egentligen känns det paradoxalt att skriva förordet till en sådan här bok just nu, för Ingrid arbetar oförtrutet vidare för forskning och undervisning här vid universitetet. Och får vi som vi önskar, fortsätter hon med det länge till! Jan Kellgren och redaktionskommittén

Denna antologi är ett uttryck för författarnas ambitioner att tillgodose en del av behovet av forskning inom försäkrings- och skadeståndsrätt och att fortsätta det arbete med denna inriktning som inleddes år 2009 med publiceringen av antologin Uppsatser om försäkringsavtalslagen.

Uppsatserna är författade av Håkan Andersson, professor i civilrätt, juridiska fakulteten vid Uppsala universitet, Bertil Bengtsson, f.d. justitieråd, professor i rättsvetenskap vid Luleå tekniska universitet, Anders Holm, jur. dr och universitetslektor, affärsjuridiska programmet vid Linköpingsuniversitet, Eva Lindell-Frantz, jur, dr och universitetslektor, juridiska fakulteten vid Lunds universitet, Birger Nydrén, f.d. chefsjurist i Ziirich Plc, senior counsel vid Grönbergs advokatbyrå, Marcus Radetzki, professor i civilrätt, Stockholm Center for Commercial Law vid Stockholms universitet, Jessika van der Sluijs, docent i civilrätt, Stockholm Center for Commercial Law vid Stockholms universitet och Harald Ullman, adj. professor i försäkringsrätt, affärsjuridiska programmet vid Linköpings universitet.

I vilka situationer kan en hästägare bli skadeståndsansvarig för skador som hästen orsakat?

Regeringsrätten har under de senaste åren i några förhandsbesked prövat frågor som rör redovisning och beskattning av koncernbidrag. En av de viktiga frågorna i dessa avgöranden har varit vilken den närmare innebörden av kravet på förmögenhetsöverföring i samband med koncernbidraget är. I artikeln diskuteras bl.a. frågan om innebörden av kravet på förmögenhetsöverföringoch även frågan om ett sådant krav eventuellt kan avskaffas.

Med anledning av att Ingrid Arnesdotter blivit pensionär vill vi, några av hennes juristvänner som arbetar eller har arbetat vid Linköpings universitet, fira henne med en liten skrift. Många fler är förstås de forskare, lärare och studenter som under åren fått del av Ingrids stora skarpsinne, energi, planeringsförmåga och villighet att lämna kloka råd i forsknings- och undervisningsfrågor. Hennes talang för att tänka nytt och genomföra dessa idéer är kanske den egenskap vi som arbetat nära henne – Sveriges första professor i affärsrätt och Linköpings universitets första professor i juridik – mest har beundrat. Det tydligaste resultatet av denna egenskap är de två affärsjuridiska programmen här vid Linköpings universitet. De hade varken funnits eller blivit sådana framgångar utan Ingrids högst betydande insatser. Att Ingrid vid sidan av att vara juris doktor också är ekonom (Handelshögskolan i Göteborg) och har arbetat som chefsjurist på bank (Sparbanksvärlden) har med all säkerhet präglat hennes sätt att verka i den akademiska världen, inte minst uttryckt i ett i hög grad proaktivt perspektiv på rätten och i hennes nydanande forskning kring moderna betalningsmetoder. Egentligen känns det paradoxalt att skriva förordet till en sådan här bok just nu, för Ingrid arbetar oförtrutet vidare för forskning och undervisning här vid universitetet. Och får vi som vi önskar, fortsätter hon med det länge till! Jan Kellgren och redaktionskommittén

De frågor som uppsatsen belyser är hur köparen ska kunna säkerställa att den kundbas, de anställda eller den know how som målföretaget har  flyttas över till köparen efter förvärvets avslut. Dessutom utreds vilka medel köparen har för att säkerställa var målföretagets know how finns samt om och hur köparen kan säkerställa att de nyckelpersoner som besitter kunskapen kommer att överflyttas till köparen efter förvärvet. I samband med denna fråga, utreds vilken betydelse lämnade garantier vad gäller know how, anställda och kundbas har samt vilka möjligheter en förvärvare har till hävning av förvärvet enligt köplagens regler. Dessutom utreds förvärvarens möjligheter att utesluta arbetstagare som varit anställda i målbolaget som misstänks kunna skada förvärvaren om dessa övertas. Dessa frågor uppkommer i störst utsträckning vid förvärv av tjänsteföretag där dessa resurser är av störst vikt, men problematik av liknande karaktär kan även uppstå inom förvärv av varuproducerande företag.

Uppsatsen utreder dessutom skillnaderna mellan att förvärva aktierna i ett företag och att enbart förvärva inkråmet. Denna utredning sker med inriktning på köparens möjligheter att säkerställa att kundstock och anställda medföljer i förvärvet.

Förvärvarens möjligheter att säkerställa kunder, anställda och know how är tämligen små och beroende av osäkra faktorer. Vad gäller de anställda och i viss utsträckning know how innebär regleringen i lagen (1982:80) om anställningsskydd en viss inskränkning i förvärvarens möjligheter. Förvärvarens relation till de kunder som påverkas av förvärvet är dock inte beroende av några särskilda regleringar. Förvärvarens möjligheter är därför i stor grad baserade på att skapa en verksamhet som är attraktiv för kunder och anställda och därigenom möjliggöra framtida relationer som kan ge vinst till förvärvaren.

De regler som finns i lagen om anställningsskydd innebär att förvärvarens möjligheter att utesluta en eller flera av målbolagets anställda ur förvärvet utan skälig grund är små. Den reglering som gäller idag medför att de anställda som arbetar inom den del av verksamheten som är föremål för förvärv måste ges rätten att följa med vid förvärvet. Uppsägning får sen ske på samma sätt som vanligtvis sker. Genom arbetsbrist.

Förhållanden som involverar kunder eller anställda är inte tillräckligt kontrollerbara för att köparen ska kunna förlita sig på säljarens lämnade garantier rörande dessa tillgångar. Det faktum att förvärvaren utan några svårigheter borde inse att säljarens garanti inte är tillförlitlig torde innebära att köparen inte kan vara i god tro angående en lämnad garanti om kunders eller anställdas framtida beteende.

Möjligheterna till hävning av ett förvärv som grundar sig i att de förväntade effekterna angående kunder och anställda inte uppstår är små. Den tidigare framförda diskussionen om att säljaren inte kan utöva någon kontroll över varken kunder eller anställda medför att köparen inte med fog kan förvänta sig att förvärvet ska innebära några särskilda effekter. Att häva ett företagsförvärv på grund av fel i varan beroende på kunder eller anställda är således omöjligt. Hävning på grund av säljarens dröjsmål är i teorin möjlig. Problematiken ligger dock i företagsförvärvets natur. För att hävning ska ske måste parternas prestationer återgå. Vid företagsförvärv integreras ofta målbolaget i små doser vilket innebär att delar av målbolaget ofta har integrerats i förvärvarens verksamhet till så stor del att en återgång av prestationen är omöjlig.

Uppsatsens huvudsakliga syfte är att klargöra problematiken kring uttagsbeskattningsreglernas utformning och tillämpning, samt att i viss mån analysera situationer där problem kan uppstå i samband med uttagsbeskattning. Upphovet till uppsatsen är de många frågetecken som finns rörande uttagsbeskattning och den stora osäkerhet som området medför. En stor del av rättsområdet har bestämts genom praxis och det är inte alltid helt enkelt att kunna förutse vilka konsekvenser en överlåtelse till underpris får. En sådan osäkerhet är inte positiv och bör undvikas.

Uttagsbeskattning är ett ämne som berörts en hel del i doktrin, dock till störst del i artiklar. Det finns inget heltäckande arbete på området och på grund av den stora mängd praxis och de många omstruktureringar som bestämmelserna genomgått de sista 20 åren gör att osäkerheten är stor.

Uppsatsen är skriven utifrån författarens tolkning av både lagtext, praxis och doktrin. De olika bestämmelserna analyseras och tillämpas på teoretiska situationer så att läsaren kan följa med i författarens tankegång. Olika problem som kan uppstå, och situationer där regelverket om uttagsbeskattning ger upphov till frågetecken lyfts fram och författaren går igenom dem för att skapa viss klarhet.

Författaren avslutar med att gå igenom bestämmelsen i 22 kap 5 § IL och lyfter fram situationer för ideella föreningar, stiftelser och utflyttande skattskyldiga. Enligt författaren är det inte önskvärt att uttagsbeskatta stiftelser och föreningar för att de uppfyller kraven i 7 kap IL och därigenom blir inskränkt skattskyldiga. Inte heller anser författaren att uttagsbeskattning enligt 22 kap 5 § 4 p. IL är möjlig med den lydelse bestämmelsen har idag.

The Nordic Tax Research Council was founded in 1973 by a treaty between Denmark, Finland, Norway, and Sweden. In 2003, Iceland joined the council. Members of the council - three members from each country - are professors in tax law and economics, as well as high ranked government officers. The main purpose of the council is to strengthen the cooperation between the member countries in the field of legal and economic tax research. Ever since its foundation, the council has based its activities on two main pillars: 1) arranging seminars for members of the council and for Nordic tax experts, and 2) supporting tax research through economic grants. Every year the council publishes a yearbook which includes a description of the work of the council, as well as the papers and reports presented and discussed on the yearly council seminars. The 2011 seminar was held in Copenhagen and addressed the topic: "The Taxation of Intangible property." The reports from each country were presented and supplemented with lectures given by excellent experts. This 2011 edition of the yearbook contains the general, as well as the national, economic and legal reports to the seminar. The 2011 yearbook also contains a chapter on 'tax news' from the Nordic countries and abstracts of Nordic tax dissertations from 2010. The book provides a comparative analysis of the Nordic countries and a principled evaluation of fiscal law, which is relevant to all countries dealing with global issues on fiscal law.

Reglerna om skattskyldighet i särskilda fall i 6 kap. mervärdesskattelagen (ML) – som rör bl.a. enkla bolag, partrederier, konkursbon, dödsbon och kommissionärer – har ändrats en del sedan de introducerades när mervärdesskatten infördes i Sverige 1969. Det har också tillkommit många nya regler i ML som är av betydelse för kapitlets funktion och ändamålsenlighet. Reglerna i 6 kap. är på flera sätt problematiska och dessutom knapphändigt uppmärksammade i doktrin och praxis. I boken görs en genomgång av dessa reglers förhållande till regler som har införts i mervärdesskattelagen efter Sveriges EU-inträde 1995; framför allt till registrering av s.k. mervärdesskattegrupper och till regler i det mervärdesskattedirektiv som ska vägleda tolkning och tillämpning av alla regler i mervärdesskattelagen. Vidare undersöks också reglernas förhållande till den nya kommissionslagen från 2009 och till annan relevant lagstiftning, bl.a. bokföringslagen och lagen om handelsbolag och enkla bolag. Reglerna problematiseras och olika tolkningar diskuteras.Ett viktigt inslag i framställningen är diskussionen de lege ferenda. En ambition är här att renodla ML genom att rensa i en oansad samling regler från olika tidsperioder – i stället för att bygga på ytterligare fler lager av komplexitet. En fråga som, i linje med nämnda ambition, diskuteras ingående är om det överhuvudtaget finns anledning att ha kvar de särskilda bestämmelserna 6 kap. ML. Här förordas att flera regler helt utmönstras och att de återstående överförs till 4 kap. ML och omformuleras under yrkesmässighetsbegreppet. Självfallet är också EU-rättskonformitet ett viktigt mål för analysen, inte minst då vissa av bestämmelserna i 6 kap. faktiskt är av så tidigt datum att de har överförts till den svenska momslagstiftningen från 1960 års regler om allmän varuskatt. Därutöver beaktas naturligtvis olika praktiska och bevismässiga/processuella faktorer. Slutsatsen är att 6 kap. ML inte bör finnas kvar.Boken bör vara av intresse för alla med teoretiska eller praktiska intressen för mervärdesskatten. Inte minst bör den kunna komma till nytta för den pågående reformeringen av den svenska momsen.

  Ett rättsvetenskapligt uppsatsarbete är förenat med en mängd möjligheter, svårigheter och utmaningar. Författarna vill med denna bok ge vägledning om bland annat följande frågor: Hur kan välfungerande ämnen, som också intresserar dig, identifieras? Hur kan rättsteoretiska spörsmål och olika metodfrågor hanteras på ett praktiskt hanterbart men ändå seriöst och fruktbart sätt? Hur kan du hitta en rationell skrivprocess som passar dina personliga förutsättningar? Hur kan skrivkriser och dispositionsfrågor hanteras? Att skriva uppsats i rättsvetenskap utgår från sådana frågor och problem som ofta är aktuella vid uppsatsarbetet, snarare än mer teoretiska frågeställningar. Förhoppningen är att boken därigenom ska komma till direkt nytta i skrivarbetet. Stor vikt har lagts vid att visa på hur uppsatsarbetet kan anpassas till de egna förutsättningarna och att illustrera de stora valmöjligheterna (avseende t.ex. ämne och metod) som faktiskt finns. Om man kan identifiera ämnen och arbetsmetoder som passar ens preferenser och begåvning blir arbetet mer framgångsrikt, individuellt och lustfyllt. Boken riktar sig till alla som ska skriva c- eller d-uppsats eller andra juridiska eller rättsvetenskapliga arbeten

Med anledning av att Ingrid Arnesdotter blivit pensionär vill vi, några av hennes juristvänner som arbetar eller har arbetat vid Linköpings universitet, fira henne med en liten skrift. Många fler är förstås de forskare, lärare och studenter som under åren fått del av Ingrids stora skarpsinne, energi, planeringsförmåga och villighet att lämna kloka råd i forsknings- och undervisningsfrågor. Hennes talang för att tänka nytt och genomföra dessa idéer är kanske den egenskap vi som arbetat nära henne – Sveriges första professor i affärsrätt och Linköpings universitets första professor i juridik – mest har beundrat. Det tydligaste resultatet av denna egenskap är de två affärsjuridiska programmen här vid Linköpings universitet. De hade varken funnits eller blivit sådana framgångar utan Ingrids högst betydande insatser. Att Ingrid vid sidan av att vara juris doktor också är ekonom (Handelshögskolan i Göteborg) och har arbetat som chefsjurist på bank (Sparbanksvärlden) har med all säkerhet präglat hennes sätt att verka i den akademiska världen, inte minst uttryckt i ett i hög grad proaktivt perspektiv på rätten och i hennes nydanande forskning kring moderna betalningsmetoder. Egentligen känns det paradoxalt att skriva förordet till en sådan här bok just nu, för Ingrid arbetar oförtrutet vidare för forskning och undervisning här vid universitetet. Och får vi som vi önskar, fortsätter hon med det länge till! Jan Kellgren och redaktionskommittén

Mit diesem Artikel soll ein erster, allgemeiner Überblick über das schwedische Kartellrecht vermittelt und dem Leser Vertiefungsmöglichkeiten aufgezeigt werden. Die kursiv in Klammern geschriebenen Worte geben jeweils die schwedischen Fachausdrücke wieder. Bezüglich der Verwendung einiger Fachausdrücke ist folgendes zu bemerken: Das Kartellrecht wird in Schweden als „Wettbewerbsrecht" (konkurrensrätt), der weiterführende Begriff Wettbewerbsrecht (der u.a. auch Regelungen zum unlauteren Wettbewerb, irreführender Werbung, usw. enthält) als „Marktrecht" (marknadsrätt) bezeichnet. Das Kartellrecht ist hauptsächlich im Wettbewerbsgesetz (konkurrenslag) geregelt.