This paper develops an analytical framework from which to understand the mobilisation of post-political urban environments across spatial and institutional contexts. Our analysis of two closely related cases from a Swedish context reveals the potential benefits of combining studies on urban political ecology and policy mobility. By utilising Actor-Network Theory (ANT) we illustrate how post-political environments that are shaped by mobile and mutating policies of sustainable urban development are stabilised through distinct discursive strategies, capital investments and the desire for increased influence within global frames of action and contribute to the creation of, what we call, selective geographies.

Under åren 2010–2017 har de fyra universitetsanknutna kommunforsknings-instituten i landet drivit det Nationella kommunforskningsprogrammet. Forskningsprogrammets innehåll har vuxit fram i samtal mellan forskare och företrädare för de kommuner som deltagit i och finansierat forskningsprogrammet. Den första delen av forskningsprogrammet (Natkom 1) påbörjades 2010 och avslutades 2013 och handlade om hur kommuner anpassar sig till förändrade förutsättningar och handskas med besvärliga situationer.

Föreliggande rapport utgör slutrapport för den andra delen av det Nationella kommunforskningsprogrammet (Natkom 2) som påbörjades 2014 och avslutades 2017. Mot bakgrund av krav som ställs på den kommunala organisationen att anpassa verksamheten till de resurser som finns var temat denna gång hur kommuner hanterar resursanpassning och verksamhetsutveckling. Natkom 2 fokuserade på att kartlägga och beskriva idéer för resursanpassning och verksamhetsutveckling och hur dessa överförs till praktiken. I rapporten sammanfattas och kommenteras de viktigaste resultaten från de 16 projekt som bedrivits inom ramen för forskningsprogrammets andra del.

En iakttagelse från projekten är att centralisering av befogenheter till kommunledningen tycks vara vanligt i arbetet med resursanpassning och verksamhetsutveckling. Likaså kan konstateras att anpassningen och utvecklingen oftast är av mindre art och inkrementell. Trots att det finns tydliga tecken på "pyspunka" löper verksamheten på utan tydliga försök att göra större förändringar i syfte att anpassa verksamheten till framtida utmaningar.

De sju år som det Nationella kommunforskningsprogrammet i sin helhet har löpt har varit tämligen turbulenta kommunala år. Totalt har det skrivits 47 rapporter och anordnats sju konferenser. Det handlar följaktligen om ett mycket omfattande och innehållsrikt empiriskt material som sammanställts, analyserats och legat till grund för slutsatser som återförts till medverkande kommuner, men även till icke medverkande kommuner, studenter och i forsk-ningslitteraturen.

The issue of residential segregation has been on the Swedish political agenda since the early 1970s. This paper analyses the background for this interest, presents some basic features of socio-economic and ethnic residential segregation, and discusses some fundamental contextual properties regarding the Swedish welfare state, its institutional set-up and changes in housing and other policies that have affected the conditions for segregation processes. Three more specific anti-segregation policies are also identified and analysed: housing and social mix policy (first initiated in the 1970s); the refugee dispersal policy (initiated in the 1980s); and the area-based urban policy (initiated in the 1990s). Of these three, the last two have a clear ethnic focus while mix policies primarily aim for socio-economic and demographic mix. The analysis shows that none of the policies have managed to affect levels of segregation more than marginally, the reasons being ineffective implementation (the mix policy), failures in the design (the refugee dispersal policy) or conflicting aims inherent in the policy (area-based interventions).

Länge hävdades att Sverige nästan var fritt från korruption. Demokratiutredningar, forskning eller media fäste inte frågan någon särskild vikt. Internationella bedömningar har också placerat Sverige bland världens minst korrupta stater. En rad skandaler i kommuner, landsting och statliga bolag under de senaste femton åren har visat att maktmissbruk och korruption förekommer även i mogna demokratier. Icke desto mindre finns fortfarande en stor aningslöshet i svensk politik och förvaltning vad gäller risker för korruption. I antologin samlas några av Sveriges ledande experter för att besvara frågor som: Hur ska korruption och maktmissbruk definieras? Hur uppstår korruption, och hur får den ökad spridning? Hur kan korruption mätas, och hur tillförlitliga är sådana mått? Hur har korruptionen, sett över en tvåhundraårsperiod, utvecklats i Sverige? Hur ser relationen ut mellan förvaltningsreformer och maktmissbruk? Varför kan politisk legitimitet variera mellan svenska kommuner? Hur fungerar granskning av kommunal verksamhet? Hur kan korruption bekämpas?

Länge hävdades att Sverige nästan var fritt från korruption. Demokratiutredningar, forskning eller media fäste inte frågan någon särskild vikt. Internationella bedömningar har också placerat Sverige bland världens minst korrupta stater. En rad skandaler i kommuner, landsting och statliga bolag under de senaste femton åren har visat att maktmissbruk och korruption förekommer även i mogna demokratier. Icke desto mindre finns fortfarande en stor aningslöshet i svensk politik och förvaltning vad gäller risker för korruption. I antologin samlas några av Sveriges ledande experter för att besvara frågor som: Hur ska korruption och maktmissbruk definieras? Hur uppstår korruption, och hur får den ökad spridning? Hur kan korruption mätas, och hur tillförlitliga är sådana mått? Hur har korruptionen, sett över en tvåhundraårsperiod, utvecklats i Sverige? Hur ser relationen ut mellan förvaltningsreformer och maktmissbruk? Varför kan politisk legitimitet variera mellan svenska kommuner? Hur fungerar granskning av kommunal verksamhet? Hur kan korruption bekämpas?

Länge hävdades att Sverige nästan var fritt från korruption. Demokratiutredningar, forskning eller media fäste inte frågan någon särskild vikt. Internationella bedömningar har också placerat Sverige bland världens minst korrupta stater. En rad skandaler i kommuner, landsting och statliga bolag under de senaste femton åren har visat att maktmissbruk och korruption förekommer även i mogna demokratier. Icke desto mindre finns fortfarande en stor aningslöshet i svensk politik och förvaltning vad gäller risker för korruption. I antologin samlas några av Sveriges ledande experter för att besvara frågor som: Hur ska korruption och maktmissbruk definieras? Hur uppstår korruption, och hur får den ökad spridning? Hur kan korruption mätas, och hur tillförlitliga är sådana mått? Hur har korruptionen, sett över en tvåhundraårsperiod, utvecklats i Sverige? Hur ser relationen ut mellan förvaltningsreformer och maktmissbruk? Varför kan politisk legitimitet variera mellan svenska kommuner? Hur fungerar granskning av kommunal verksamhet? Hur kan korruption bekämpas?

Demonstrates the suitability of the theory of social constructivism in portraying and analyzing the diversity of the phenomenon of corruption. This title contains case studies of social definitions of corruption in eleven European countries that contribute in different ways to establishing a grounded theory of the phenomenon of corruption.

Att lämna chefsjobb är ett resultat av ett forskningsarbete ingående i projektet Chefersrörlighet i organisationer inom Helix. Helix är ett VINN Excellence Center vid Linköpings universitet med den centrala uppgiften att skapa en arena för forskning och innovation där forskare från olika discipliner kan samverka med företag och organisationer för att utveckla nya kunskaper och metoder om rörlighetens betydelse för lärande, hälsa och innovationer. Arbetet bakom den här rapporten startade hösten 2008 som en del av projektet chefers rörlighet som startade hösten 2006. Följande parter inom Helix har deltagit i projektet: Finspångs kommun, Industrikompetens, Linköpings kommun, Mjölby kommun,Norrköpings kommun, Siemens, Toyota BT Products AB och Unionen på Saab. I projektet har vi arbetat med en interaktiv forskningsansats vilket förenklat betyder att medverkande forskare och deltagare från parterna tillsammans har skapat ny kunskap. Deltagarna från parterna har varit: Gunnar Mångsbro, Anders Granberg, Eva Pettersson, Peter Jonsson, Katarina Nyhammar, Kerstin Arwenhed, Eva Kullbjer, Jan Kovacs, UlricaNorman, Stig Karlsson, Mia Kling, Anna Skogens och Maria Söderberg. Vi från projektet vill framföra ett stort tack till alla personer som har ställt upp på intervjuer. Utan er medverkan hade vi inte kunnat genomföra projektet. Tack så mycket!

En het frågeställning inom forskningen om väljarbeteende handlar om under vilka omständigheter och varför väljare fattar olika röstningsbeslut i samtidiga val till olika politiska nivåer: I vilken utsträckning är röstdelning ett uttryck för förvirring eller osäker riskspridning utifrån nationella överväganden bland väljarna, och i vad mån handlar det om sofistikerade väljares väl övervägda hänsyn till politiska omständigheter? För att kunna närma sig ett svar på dessa övergripande frågor behövs först en delstudie som noggrant kartlägger röstmönster i kommun- och riksdagsval. Röstdelningen i Sverige har åter slagit nytt rekord med omkring en tredjedel av väljarna som röstade på olika partier. Röstdelning tenderar idag att vara vanligare bland yngre, intresserade och högutbildade väljare som saknar starka band till politiska partier. Den vanligaste kombinationen vid det senaste riksdagsvalet 2018 var att rösta på Moderaterna lokalt och på Sverigedemokraterna nationellt. Resultaten indikerar att forskningens två huvudförklaringar till röstdelning inte är tillräckliga och att fördjupade analyser krävs för att bättre kunna sortera ut förklaringar till röstdelning och skilja ut olika typer av kommunala väljare.

The market-inspired reforms of New Public Management have been particularly pronounced in Swedish local government. Notably, municipally owned enterprises (MOEs) have rapidly grown in numbers. Principal-agent theory gives rise to the hypothesis that the massive introduction of MOEs has impacted negatively on the conditions for accountability in Swedish local government. To study this, social network analysis was employed in mapping networks for 223 MOEs in 11 strategically chosen municipalities, covering a total of 732 politicians. The analysis reveals substantial overlaps between principals (representatives of the ultimate stakeholders, citizens) and agents (the boards of the MOEs). Hence, corporatization of public services seems to imply worrisome entanglements between the politicians who are set to steer, govern, and oversee MOEs on the one hand, and the board members of MOEs on the other. The increasing numbers of MOEs may therefore have adverse effects on accountability in important and growing parts of Swedish local government.

Sverige är inte befriat från korruption och svenskarna upplever i högre utsträckning än medborgarna  i andra nordiska  länder att den offentliga  sektorn  är korrumperad. Det  är ett problem som måste tas på allvar. Många kommunala verksamheter är särskilt sårbara för korruption och det finns tydliga brister i granskningen av kommunernas ekonomi.

Rapporten tar upp väsentliga frågor på ett enkelt och lättfattligt sätt. Analysen ger också en god vägledning i var problemen kan uppkomma och vilka åtgärder som kan vara ändamålsenliga. Därför är jag övertygad om att rapporten utgör en god grund för den fortsatta diskussionen om korruption i Sverige. Rapportarbetet har följts av en referensgrupp med god insikt i dessa frågor. Ansvarig för gruppen har varit Yvonne Gustafsson, ledamot i ESO:s styrelse. Författarna svarar själva för de slutsatser som presenteras i rapporten.

Med chefers rörlighet i organisationer menas hur personer rör sig in i, mellan och ut ur chefsbefattningar. Sådan rörlighet kan ibland uppfattas som problematisk. Det kan vara ett problem om det är för stor rörlighet och att detta uppfattas som utslag för bekymmer i organisationen ifråga. Det kan också vara ett problem på så sätt att det kan vara svårt att hitta ersättare och att det kan skapa oro bland anställda. Det går också åt energi att rekrytera nyapersoner till chefsjobb.

Det kan också uppfattas som ett problem på motsatt sätt, dvs. att det anses vara för lite rörlighet bland personer på chefsbefattningar, vilket antas medföra att verksamhet och andra förhållanden inte utvecklas tillräckligt.

Chefers rörlighet i organisationer kan vidare vara problematiskt på så sätt att man och kanske framför allt personer som arbetar med personalfrågor inte alla gånger vet hur man skall handskas med frågor om sådan rörlighet, såsom hur man får till stånd rörlighet bland personer som har chefsuppdrag eller hur man skall handskas med situationer där personer lämnar chefsuppdrag.

Den övergripande fråga som ställs i rapporten är: hur kan universitet och högskolor upprätthålla kvalitet i utbildningen? Undersökningen bärs upp av tre delar där vi studerar 1) om högskolepedagogiska kurser stärker lärare som pedagoger; 2) huruvida det finns incitament för universitetslärare att satsa på pedagogisk verksamhet; samt 3) vilka förutsättningar lektorer ges att inom ramen för sin tjänst fullgöra det pedagogiska uppdraget. I den första delstudien finner vi att pedagogiska kurser haft positiva effekter på deltagarnas upplevda trygghet i lärarrollen. Samtidigt förändras inte kursdeltagarnas grundläggande förhållningssätt till undervisning. I delstudie två finner vi att incitamenten att satsa på det pedagogiska uppdraget är relativt svaga, eftersom sakkunniga i allmänhet lägger liten vikt vid pedagogiska meriter jämfört med vetenskapliga. I den tredje delstudien undersöks balansen mellan forskning och undervisning för lektorer i statsvetenskap. Resultaten visar att skillnaden i undervisningsplikt, liksom kompensationen för likvärdiga undervisningsuppdrag, varierar mycket mellan lärosäten. Förutsättningarna för det pedagogiska uppdraget ser således väldigt olika ut för lektorer beroende på var de är anställda.

För att nå framgång i den akademiska världen och på ett lyckosamt sätt konkurrera om begränsade resurser är det rationellt för den enskilde att snabbt söka nå docenttitel. När allt fler forskare försöker bli docenter, samtidigt som nya universitet av statusskäl vill bygga upp en grupp av docenter och professorer, riskerar docenttitelns värde att devalveras. I artikeln undersöker vi om de facto-kraven för docentur i nationalekonomi och statsvetenskap understiger de jure-kraven. Vårt resultat är i huvudsak nekande för såväl nationalekonomer som statsvetare. Däremot varierar de facto-kraven för docentur betänkligt mellan lärosäten, i synnerhet inom statsvetenskapen. Vårt material ger vid handen att de facto-kraven är lägre vid de nyare universiteten, för nationalekonomer är kraven tvärtom lägre vid några av de äldre.

I det här kapitlet analyserar vi de spänningar som finns inom det pedagogiska uppdraget sett ur universitetslärarens perspektiv: å ena sidan kräver högskolans huvudmän, intresseorganisationer och förståsigpåare att kraven på pedagogisk meritering måste höjas och skärpas, å andra sidan, trots att högskolepedagogiska kurser i allt högre grad gjorts till obligatorier, nödvändiga för anställning och befordran som universitetslärare, så har den pedagogiska fortbildningens värde ändå urholkats. Å ena sidan är det forskningsmeriter som är hårdvaluta i konkurrensen om tjänster, å andra sidan förväntas en svensk universitetslärare lägga 70-100 procent av sin arbetstid på undervisning. Å ena sidan kräver lärosätena att sökande till lektorat på ett alltmer omfattande sätt dokumenterar sina pedagogiska meriter, å andra sidan tillmäts pedagogiska kvalifikationer inte någon avgörande betydelse när sakkunniga värderar sökandes meriter i tillsättningsprocessen.

Föreliggande rapport utgör det nationella kommunforskningsprogrammets slutrapport. I rapporten sammanfattas och kommenteras de viktigaste resultaten från forskningsprogrammet.

När vi i efterhand sammanfattar de genomförda studier ges en tydlig bild av att det aldrig var någon kommunalekonomisk kris. De genomförda studierna illustrerar samtidigt problemen som är förenade med att genomföra studier efter att en kris eller annan oväntad händelse ägt rum. I efterhand är det svårt att klarlägga huruvida det egentligen var en kris och vilka åtgärder som vidtogs och varför dessa åtgärder vidtogs.

Det bekräftas återigen att en positiv befolkningsutveckling uppfattas varabetydelsefull för framgång. Någon närmare analys hos berörda kommuner ligger emellertid oftast inte bakom uppfattningen att befolkningstillväxt är gynnsamt för kommunen, utan det handlar om dess symboliska betydelse. Tillväxt, expansion, utveckling och då kanske framförallt ett växande näringsliv är synonymt med framgång. Att många kommuner har likartade strategier angående befolkningstillväxt är problematiskt eftersom det inte är realistiskt att alla skall växa. Varje kommun borde ha sin egen strategi som utgår från de lokala förutsättningarna och villkoren. Det är varje kommuns ansvar att bestämma sin utveckling och inte styras av för kommunen irrelevanta ideal och förväntningar.

En annan omständighet som många betraktar som ett recept för framgång är ekonomimedvetandet bland chefer och medarbetare. Idealet är en stark fokusering på ekonomi och inte minst då kostnader och dess utveckling. Framgången hänger på att alla tar ansvar för ekonomin. Ibland är det svårt att få acceptans för den ekonomiska situationen och de villkor som följer därav. Då tillämpar vissa kommuner bokslutspolitik.

En tredje omständighet, som är betydelsefull för att nå framgång, är samarbete över alla tänkbara gränser. Det handlar om samarbete inom den kommunala organisationen mellan tjänstemän och mellan politiker och tjänstemän. Det handlar också om samarbete med andra kommuner och organisationer. Välutvecklade samarbeten gagnar verksamhetsutveckling och effektivitet.

Men samarbete kan också vara problematiskt. Externa samarbeten mellan kommuner med gemensamma styrelser riskerar att medföra oklarheter ur anvarssynpunkt. Ur ett medborgarperspektiv blir det otydligt var det politiska ansvaret skall utkrävas. Samarbete inom kommunen kan också visa sig vara problematiskt. En påvisad risk är att samarbetet över tiden stärks och blir ett hinder för förnyelse. Långvariga och stabila samarbeten kan motverka utvecklingskraften.

De demokratiska värdena anses av många kommunföreträdare vara av mindre betydelse i relation till en framgångsrik utveckling jämfört med tillväxt, resurseffektivitet och ekonomi i balans. Ett förvånande resultat i anslutning till demokratifrågan är att den politiska majoriteten inte straffas av beslut om verksamhetsförändringar i form av skolnedläggelser. Att politikerna fattar beslut som går emot en kraftigt kommunicerad vilja hos vissa grupper av brukare skall nödvändigtvis inte ses som odemokratiskt. Det representativa politiska beslutsfattandet utgör grunden i den svenska demokratin och så även i kommunerna. De politiska representanter som väljs av de röstberättigade kommunmedlemmarna vart fjärde år förväntas fatta beslut som utgår från ett helhetsperspektiv, inte enskilda sakfrågor.

Mot bakgrund av de framkomna resultaten och den demografiska utvecklingen framstår det som att den kommunala verksamheten närmar sig en situation med en konstant resursbrist. Vår tolkning är att den svenska kommunsektorn står inför ett så kallat möjlighetsfönster de närmaste åren. Ett fönster som öppnar för möjligheter att agera på ett sådant sätt att beredskapen för åren som kommer runt 2020-talet skall bli så goda som möjligt. Vi föreslår därför ett nytt nationella kommunforskningsprogram – natkom II – som fokuserar resursanpassning och verksamhetsutveckling. Vår förhoppning är att den föreslagna fortsättningen av forskningsprogrammet skall möjliggöra för kommuner att på ett klokt sätt ta tillvara detta fönster fullt av möjligheter.

Från kommunhåll påtalas ofta behovet av kunskap och forskning för att lösa specifika problem. Inte sällan framkommer en besvikelse över att forskare är otillgängliga, svårbegripliga och att forskning tar så lång tid. Från universitetshåll kan debatter initieras med utgångspunkt i resultat som forskare anser att lokala politiker och tjänstemän behöver ta till sig. Det råder både respekt och misstro mellan kommunfolk och forskare. Det är svårt att mötas och förstå varandras villkor. Uppenbart behövs arenor där kommuner och universitet kan mötas och utveckla en gemensam kunskapsbas. I den här texten lyfter vi fram argument för en arena för kunskapsutbyte på regional och lokal nivå. Vi belyser också vad som sker när kunskapsintresset inom ett politikområde konfronteras med vetenskaplig kunskap.

Denna bok vill sätta sökarljuset på rumsliga förtsättningar och på vad byggnader och lokaler, deras utformning och historia, kan betyda för kommunledningens praktik. För detta ändamål har vi besökt fjorton kommuner i östra Götaland och där samtalat med kommunledande personer kring rummets betydelse: Finspång, Motala, Linköping, Söderköping, Valdemarsvik, Åtvidaberg, Norrköping, Mjölby, Boxholm, Ödeshög, Vadstena, Ydre, Kinda samt Vimmerby.

Boendesegregation är ett problem i många svenska kommuner, också utanför de allra största städerna. En mycket vanlig strategi kampen mot boendesegregationen är riktade satsningar i de mest utsatta bostadsområdena. Det kan handla om fysiska åtgärder inriktade på att förändra områdets fysiska miljö och/eller bostadsbestånd, eller sociala åtgärder som går ut på att ge extra stöd och hjälp till de boende i området.

I denna rapport undersöks befolkningsdynamiken i en stad i samband med att ett av dess mest utsatta bostadsområden genomgår en omfattande fysisk omvandling. Åren runt millennieskiftet 2000 var Miljonprogramsområdet Ringdansen i stadsdelen Navestad i Norrköping föremål för en mycket omfattande renovering, delvis bekostad av staten. En betydande del av det existerande bostadsbeståndet revs, och resterande bostäder genomgick en renovering med ekologiska förtecken.

Likt många andra hyreshusområden byggda under Miljonprogrammet hade Ringdansen problem med låg attraktivitet och dåligt rykte redan från tillkomsten, främst på grund av områdets okonventionella, storskaliga arkitektur. Området kom därför redan tidigt att få befolkning till stor del bestående av grupper med begränsade valmöjligheter på bostadsmarknaden, såsom invandrade och svenska hushåll med sociala problem. Ringdansen fick rollen som ”sista tillflyktsort” på Norrköpings bostadsmarknad för hushåll som inte kunde få bostad någon annanstans – en roll som området behållit åtminstone fram till ombyggnaden.

Såsom ofta är fallet i ”problemområden” har olika åtgärder för att förbättra situationen åtföljt varandra genom åren. Idén om en omfattande fysisk renovering av området föddes 1996, då det blev känt att den socialdemokratiska regeringen beviljade bidrag för ekologisk konvertering av befintlig bebyggelse och infrastruktur (den så kallade kretsloppsmiljarden). Ombyggnationen startade sedan i början av år 2000 och avslutades 2003.

Huvudfrågan i rapporten gäller effekterna av denna storskaliga ombyggnation, på Ringdansen och på andra bostadsområden i Norrköping. Har omvandlingen lyckats ”lyfta” området från dess position i botten av den lokala bostadsområdeshierarkin? Och i så fall, har det skett på bekostnad av andra bostadsområden i staden? För att besvara frågan har analyser gjorts av hur befolkningssammansättningen i Ringdansen, och i andra områden i staden, för ändrats i och med omvandlingen. Vidare undersöks den befolkningsdynamik, i termer av individers flyttningar till och från Ringdansen, som ligger bakom förändringarna. Data i analyserna är hämtade ur databasen GeoSweden, som är ett longitudinellt datamaterial med årliga demografiska, socioekonomiska och geografiska data om samtliga individer som har bott i Sverige någon gång under perioden 1990–2008. Här har en delmängd omfattande Norrköpings befolkning 1994–2008 använts.

Resultaten av studien visar att omvandlingen av Ringdansen har lett till ett ”lyft” för området, i två bemärkelser. För det första visar jämförelser av befolkningssammansättningen i området före (1994) och efter (2008) renoveringen på en märkbar förbättring av den socioekonomiska situationen hos de boende i området. Genomsnittsinkomsten har ökat, liksom andelen sysselsatta, medan andelen socialbidragsberoende har minskat. För det andra visar analyser av Ringdansens position i den lokala bostadsområdeshierarkin att området har avancerat några positioner; i termer av gängse indikatorer som sysselsättningsgrad, socialbidragsberoende och inkomstnivå är Ringdansen inte längre Norrköpings mest utsatta bostadsområde. I relation till situationen i kommunen som helhet verkar dock läget i Ringdansen inte ha påverkats särskilt mycket. Klyftan till kommungenomsnittet är ungefär lika stor, eller i vissa avseende större, än den var före omvandlingen. En mera rättvisande beskrivning av det som skett, än att beskriva det som ett ”lyft” för Ringdansen, är kanske därför att säga att Ringdansen har fått sällskap i botten av andra bostadsområden. På så sätt verkar alltså omvandlingen av Ringdansen ha resulterat i att rollen som Norrköpings mest utsatta bostadsområde har fördelats mera jämnt över ett större antal områden. Flertalet av de områden som i olika avseenden tagit över bottenpositionen ligger dock i grannstadsdelen Hageby, och då främst i de hyresrättsdominerade delarna av stadsdelen.

Analyser av befolkningsdynamiken bakom förändringarna visar att den förbättring i socioekonomiskt hänseende som skedde i Ringdansen i samband med omvandlingen är resultatet av en kombination av inflyttning av socioekonomiskt starkare hushåll och förbättringar hos redan boende i området. Den utträngning av särskilt svaga hushåll som man annars skulle kunna förvänta sig ha legat bakom förändringen verkar dock inte ha skett i detta fall. Inflyttningen av socioekonomiskt starkare grupper skedde främst under åren före och under renoveringen av området. Fyraårsperioden efter omvandlingen (2004–2008) kännetecknas istället av ett mönster där de som lämnade området var mer välbeställda än de som flyttade in. När denna undersökning slutar (2008) verkar Ringdansen därför befinna sig i ett läge där man balanserar mellan att följa den väg mot förbättring som omvandlingen innebar och att halka tillbaka i gamla spår, på en väg som i värsta fall leder till att området återigen hamnar i botten på bostadsområdeshierarkin.

Slutligen visar analyser av flyttningsströmmarnas riktning att försämringen i delar av Hageby inte tycks ha orsakats av utträngning av svaga hushåll från Ringdansen till dessa områden. Det som istället verkar ha hänt är att omvandlingen av Ringdansen har inneburit att området lämnat över positionen som ”regulator” på bostadsmarknaden till de hyresrättsdominerade delarna av Hageby (och i viss mån bostadsområden i andra stadsdelar). Omvandlingen av Ringdansen innebar att antalet bostäder reducerades kraftigt, samtidigt som boendekostnaderna generellt sett steg. Sammantaget har det inneburitatt grupper med små valmöjligheter på bostadsmarknaden – grupper som före 1998 tenderade att hamna i Ringdansen – numera i stor utsträckning bosätter sig i Hageby istället.

Swedish cities are not only segregated but also segmented along ethnic lines, i.e. different ethnic groups are unevenly distributed across the different tenure segments in the housing market. Immigrants are generally overrepresented in rental housing and underrepresented in home ownership and tenant owner cooperative housing. In this paper, an attempt is made to evaluate the importance of socioeconomic resources in explaining this segmentation, using the Uppsala housing market as a case. By means of binary logistic regression an evaluation is made of the relative importance of socioeconomic resources and ethnic background, while controlling for demographic factors,  in explaining whether a person leaves rental housing for home ownership or cooperative housing or remains in the rental segment. The results show that the socioeconomic situation of the individual is indeed very important. A high income and a stable position in the labour market seem to be crucial in order to advance in the housing market. Demographic and socioeconomic factors cannot, however, fully account for the differences found between Swedes and immigrant groups such as Africans and Eastern Europeans. The results imply that ethnic discrimination cannot be ruled out as an explanation for the underrepresentation of immigrants in the cooperative and owner-occupied segments.

I boken ges en bred översikt över statsskicket och politiken. Med utgångspunkt i stats- och samhällsvetenskaplig forskning beskrivs och analyseras staten, EU, kommuner och landsting. Läs mer Det politiska systemet gör det möjligt att fatta gemensamma beslut och skrida till gemensam handling i samhället. Till skillnad från andra system för gemensamt handlande verkar politiken genom att använda makt. För att kunna fånga maktutövningen i ett politiskt system krävs analytiska instrument i form av samhällsvetenskaplig teori. I boken behandlas särskilt det politiska systemets inbyggda kontrollmekanismer och den politiska processen. Formandet av den offentliga politiken illustreras med några centrala politikområden i den moderna svenska politiken. Här beskrivs och analyseras både det formella normativa ramverket och "hur det verkligen går till". För att begripa dagens svenska politik behöver vi kunna göra jämförelser i både tid och rum, och därför anläggs ett historiskt perspektiv och görs utblickar på andra länder.

Stig Montin, docent i statsvetenskap vid Örebro universitet

Linköping Municipality has for a number of years been practicing a model which means that social services are offered without foregoing assessment. In this way, the ambition is to make social services more accessible and to move away from those bureaucratic procedures associated with a needs assessment process. Authorities with responsibility for supervision over social services has argued that this practice is not compatible with current legislation.

To benefit from welfare services without a needs assessment raises a number of fundamental questions: Where is the line between trusting the free will of the individual, and the possibilities of using scientific methods as the basis for deciding what measures to take? What does different ways of organizing social work practice mean for service users as well as for social workers?

These questions are studied in a project at Linköping University during 2014-2016. Our presentations aims at describing the project and presenting some preliminary results.

Lean was first seen in the automotive industry but has since then been applied to a number of different industries, whereof the public sector is one of them. Previous research has shown that lean has a better fit with services when applied to homogeneous services like waste disposal and maintaining parks.Yet an overview of lean in Swedish municipalities has shown that the most frequent use of the concept lean is in elderly care - which is categorized as a heterogeneous customized service.

The aim of this case study is to examine the fit between lean and municipal elderly care. The study has investigated what determines the ability of adopt

The results show that the whole concept of lean thinking cannot be applied, primarily because of the complexity of the customer concept in the public sector. The interviewees identify several customers apart from the end-user of the service. The fact that tax payers and the social welfare board also are considered customers hinders the work with lean, since their interests may diverge from that of the end-user. However, by using lean tools, processes without involvement from the end-user have been improved, for instance services like administration, laundry and storage management. In turn, these improvements made time for value creating activities for the end-user. The results also show that the Social authority regulating the Swedish municipal elderly care, actually enables an approach inspired by lean. This is primarily due to the development towards a service production based on the actual needs of the end-user rather than being limited to the existing services.

Den här artikeln behandlar frågan varför ledning av kommunal vård och omsorg förändras. Kommunal ledning inkluderar såväl politisk ledning som administrativ ledning och samspelet dem emellan. Det unika med artikeln är att den bygger på longitudinella fallstudier av Linköpings och Norrköpings kommuner från tidigt 2000-tal fram till några år in på 2010-talet, det vill säga en period på drygt 10 år. Det teoretiska bidraget utgör en förklaring till varför offentliga organisationer förändras. Svaret på frågan landar således i ett delvis nytt sätt att förstå förändring där populära trender som anammats i organisationen tenderar att leda till organisatoriska bakslag. Artikelns bidrag har betydelse för verksamhetens aktörer då ökad förståelse för varför förändring sker kan bidra till förbättrade förutsättningar att implementera nya modeller utan att kostsamma bakslag uppstår på kort sikt. Att bakslag uppstår på längre sikt kan betraktas som normalt eftersom kommunerna efter att de infört nya modeller med tiden behöver göra justeringar för att anpassa verksamheten till nya synsätt och ändrade omgivningsförhållanden. Nyttan med bakslagsbegreppet är en förståelse för de fenomen som utlöser nya vägval under faser av långsam inkrementell utveckling.

It has been argued that formal institutions are weak in local government. It therefore follows that ideal-typical models of formal institutions that are supposed to regulate behavior in local government are poor at capturing what goes on in local politics. By comparing two different institutional settings – Sweden and England – we demonstrate the importance played by political parties in dominating the informal processes that influence de facto decision-making and actual political outcomes in local government. The high degree of informality found in such relatively different systems such as Sweden and England have troublesome implications for democratic accountability. This makes it pressing to explore to what extent citizens’ and party members’ control over local politics is meaningful even at the local level, where parties operate in close proximity to citizens and where public engagement and participation may be expected to perform at its best.

I den här antologin har vi behandlat privatiseringar inom den svenska välfärdssektorn. Sedan slutet av 1980-talet har Sverige gått från ett nästan helt offentligt produktionssystem till ett system med en blandning av offentliga och privata utförare som konkurrerar med varandra. Valfrihet för brukarna har införts på flera områden. Vi har beskrivit hur framväxten av privat välfärdsproduktion sett ut och analyserat några centrala drivkrafter bakom denna utveckling.

Följande kapitel anlägger ett annat perspektiv på tillvaron i dessa områden. Fokus riktas här inte mot utanförskap som tillstånd, utan snarare mot utanförskapandet som process. Vi vill med detta kapitel lyfta fram några av de samverkande effekterna av social exkludering, som på olika sätt formar de sociala villkoren för boende i städernas förortsområden – och inte minst för unga. I kapitlet görs utblickar över huvudlinjer i aktuell svensk  forskning. Denna forskning har i huvudsak fokuserat på förhållandena i områden i de tre största städerna, men de mönster av segregation som beskrivits i denna forskning känns idag igen också i både mindre och mellanstora svenska städer (jfr Salonen 2011; Fell & Guziana 2016). Det analytiska avstampet i kapitlet är en bred förståelse av social exkludering i relation till såväl formella som substantiella rättigheter (civila, politiska men framför allt sociala), som tillsammans formar möjligheterna för de ungas deltagande i samhällsgemenskapen. De processer som formar de ungas möjligheter att delta har såväl materiella som symboliskt gestaltande dimensioner, i form av föreställningar om individer och grupper samt områden, inte minst förortsområdet – ”utanförskapsområdet”. Med den sociala exkluderingens mekanismer i förgrunden har vi identifierat fyra dimensioner av social exkludering i aktuell svensk forskning, nämligen: rumslig exkludering ifråga om boendemiljö; substantiellt deltagande i, tillgång till och möjligheter ifråga om arbetsmarknad och ekonomisk hushållning; exkludering i och genom utbildning; deltagande i politik och samhällsliv. Innan vi går närmare in på var och en av dessa dimensioner av social exkludering, låt oss först inleda med att kort presentera det perspektiv på social exkludering som vi tar avstamp i.

Det här kapitlet handlar om idrott som socialpolitisk insats, om hur idrott har kommit att ses och användas som ett medel för att hantera sociala problem. Särskilt fokus riktas mot de idéer om fostran, social förändring och aktivering av unga som ligger till grund för denna sorts insats. I kapitlet undersöks specifikt tre olika idrottsprojekt som initierats i ett utsatt förortsområde (Området), i en medelstor svensk stad (Staden). Samtliga projekt representerar idrottsbaserade sociala interventioner som bygger på informellt socialpedagogiskt arbete. I fokus för detta arbete står lärande och fostran med syfte att rusta unga med färdigheter och kompetenser för demokratiskt deltagande och inkludering. Syftet med detta kapitel är att närmare undersöka hur idrott, inom ramen för dessa tre insatser, framställs som en arena för att hantera sociala problem, med särskilt fokus på fostran och aktivering av unga. Vårt analytiska fokus riktas därmed mot insatsernas socialpedagogiska inslag, i fråga om de praktiker för fostran och lärande som iscensätts. Hur gestaltas den pedagogiska praktiken inom ramen för de idrottsbaserade sociala insatser som undersöks i kapitlet? Hur framställs de önskvärda färdigheter som unga förväntas utveckla genom deltagande i idrottsaktiviteter, för att de ska kunna göras inkluderbara? Det här kapitlet bidrar med en förståelse för hur den idrottsbaserade pedagogik som kommer till uttryck i dessa verksamheter bygger på föreställningar om nödvändigheten av ungas aktivering och att de rustas med förmågor för att hantera sin egen utsatthet. En sådan förståelse är viktig som utgångspunkt för att problematisera nutida förväntningar på pedagogik och individuell förändring. Detta som socialpolitiskt svar på utanförskapets problem.

In this chapter, we problematize the current discourses of social exclusion and segregation in suburban Sweden by providing an overview on contemporary Swedish research, further illustrated by on-going research on social exclusion of youth in the suburban landscape. First, we outline the conceptual debate on social exclusion in suburban Sweden and, in relation to this outline, we outline a theoretical approach to social exclusion based on social rights and substantial citizenship. Second, we use these concepts to approach four dynamics of social exclusion and their effects in the urban peripheries in Sweden of today: spatial exclusion, poverty, education and political participation. Third, on basis of this overview of Swedish research, we elaborate on interventions aiming at social inclusion and social change emerging in recent Swedish social policy. Fourth, we discuss current discourses on suburban social exclusion, and provide alternative frames of interpretation of the dynamics and effects of urban polarisation.

Denna rapport handlar om Motala kommuns arbete med att ta fram en framtidsvision för staden Motala. Det är alltså ett specifikt fall som står i centrum för rapporten, men de frågor som behandlas är av generellt intresse.

Rapporten pekar på att visioner och visionsarbete kan ges olika betydelse av olika aktörer. Visionen kan ses som ett riktmärke som ska ge övergripande vägledning för beslutsfattande. Den kan också ses som något som succesivt ska konkretiseras via faktiska beslut och åtgärder. En slutsats är därför att visionsarbete bör åtföljas av en tydlig diskussion om visionens plats i den lokala politiken och planeringen.

Rapporten pekar också på att samverkan är en arbetsform som värdesätts av i princip alla de som ingår i vårt intervjumaterial. Graden av samverkan i det aktuella projektet beskrivs emellertid som lägre än önskad. Flera av informanterna ger dock uttryck för att det utvecklats en större tillit och ett förbättrat samtalsklimat under projektperioden. En möjlig slutsats är att de parter som ingått i projektet nu är bättre rustade än tidigare att gemensamt formulera strategier och framtidsbilder för staden. Samverkan är då att betrakta som ett resultat i projektet, snarare än en förutsättning eller ett medel. Detta bör också klargöras då samverkansprojekt inleds. Framförallt för att skapa rimliga förväntningar på sådana projekt.

Rapporten visar att projektet haft en uttalad ambition att involvera medborgarna i arbetet med visionen. Samtidigt ger studiens informanter uttryck för svårigheter att nå en bredare allmänhet, istället för de som i intervjuerna beskrivs som ”proffstyckare”. I arbetet med att skapa förutsättningar för medborgarnas delaktighet behövs en reflektion över varför dessa inte är delaktiga i så stor utsträckning som önskat. I enlighet med tidigare forskning lyfts tid, kompetens och intresse fram som tre viktiga förklaringar till låg grad av deltagande.

Rapportförfattarna argumenterar avslutningsvis för att arbetet med en vision kan vara alltför abstrakt för att väcka engagemang hos medborgarna. Däremot kan de beslut som fattas i framtiden, mot bakgrund av den nya stadsvisionen, komma att både välkomnas och kritiseras av medborgarna i kommunen. Här är det centralt att protester i efterhand, och protester mot oväntade konsekvenser av visionsarbetet, ses som en del i den löpande medborgardialogen. Även om visionsprojektet i formell mening avslutas, bör det offentliga samtalet om framtidsfrågorna fortsätta.

In this text, ‘sport as a means of responding to social problems’ are discussed, focusing on how this practice and knowledge intertwined have emerged in the history of the present. By means of identifying and describing the phenomenon’s contemporary appearance this is reflected upon, focusing on three sports-based interventions conducted in a socio-economic vulnerable area, and from there, tracing the genealogy and conditions of possibility in relation to specific characteristics of Swedish sport and social policy. By looking at statements from representatives of the interventions, three concurrent conditions of possibility are traced: (1) an advanced critique of traditional welfarist social policy, spotlighting individual risk-awareness and the rise of activation politics, (2) formalized expectations on the social utility of sport practices as a trend in Swedish sport policy, (3) a continuity within Swedish community work emphasising empowerment pedagogy, community within the civil society and area-based interventions. This provides a refined understanding of a contemporary sport practice, attuned to the specific features of Swedish sport and social policy, in a field notably influenced by international research. The article highlights how some certain conditions on the intersection between sport policy and social policy enables this particular regime of practice to emerge in contemporary society.

Den här rapporten presenterar resultat av en studie som bedrivits inom forskningsprojektet ”Idrott som en väg till social inkludering: styrning genom demokratisk fostran och organisatorisk samverkan”. I rapporten redovisas specifikt hur den idrottsbaserade sociala verksamheten midnattsfotboll har etablerats i två olika städer (”Västerstad” och ”Österstad”) i samverkan mellan idrottsföreningar, en nationell stiftelse och kommunerna i dessa städer. Midnattsfotboll är ett slags fotbollsverksamhet med sociala ändamål för ungdomar i åldern 12 till cirka 25 år som bedrivs under lördagskvällar i socioekonomiskt utsatta områden. Verksamheterna har följts framförallt genom intervjuer med företrädare för verksamheterna och observationer på plats.

Syftet är att beskriva hur samverkan mellan olika aktörer både upplevs och går till i praktiken, identifiera olika förutsättningar för att kunna etablera verksamhet samt att bidra till reflektion kring vilken plats och betydelse en sådan verksamhet kan ha lokalt och politiskt.

Rapporten vänder sig till läsare med intresse för kultur- och fritidsaktiviteter, såsom idrott, men särskilt till verksamma i beslutsfattande eller verksamhetsnära positioner i kommuner eller andra myndigheter, på idrottsförbund, i föreningar och i civilsamhället i allmänhet. Ambitionen med studien är att den kunskap som redovisas i rapporten ska kunna ligga till grund för både verksamhetsutveckling och diskussioner om kultur- och fritids liksom socialpolitik och betydelsen av idrott inom dessa politikområden.

Rapporten behandlar återkommande flera viktiga teman som har med gränser och gränsöverskridanden att göra. Det gäller dels (sektors-) gränser mellan civilsamhällets aktörer och offentliga aktörer, och dels (administrativa) gränser mellan vad som uppfattas som olika politikområden, såsom kultur- och fritidspolitik och socialpolitik. Därtill bidrar studien med nära beskrivningar av hur arbetet med att utveckla en social verksamhet i samverkan mellan olika aktörer med olika bakgrunder tar form i praktiken.

Bland de huvudsakliga resultat som rapporten bidrar med kan följande lyftas fram särskilt:

• Verksamheternas etablering har sett väldigt olika ut i de två städerna trots liknande upplägg och relation till stiftelsen. Verksamheten i Västerstad har haft svårt att etablera sig långsiktigt och på ett formaliserat sätt; verksamheten i Österstad har etablerats tydligare och har dessutom kunnat utvecklas och expandera lokalt.
• De båda verksamheterna har haft olika organisatoriska förutsättningar och ekonomiska möjligheter, vilket påverkat hur de utvecklats. Ekonomin är beroende av de organisatoriska förmågorna i verksamheterna. Mycket av kontinuiteten och engagemanget i verksamheterna bygger på ledarna och för att kunna rekrytera dem behövs ekonomiska resurser.
• För att en verksamhet ska etableras lokalt är de specifika förutsättningarna både i städerna och i områdena där verksamheten bedrivs centrala. Det gäller dels ifråga om den befintliga föreningsverksamheten lokalt (som kan kanalisera verksamheter) och dels ifråga om möjligheter till stöd av politiska beslutsfattare och förvaltning på lokal nivå.
• För att en verksamhet ska kunna etableras lokalt är det viktigt att det inte bara finns en utarbetad plan för själva fotbollsaktiviteten (praktik) utan även för organisation, ledning och samverkan med andra involverade aktörer (program). När en utarbetad plan för verksamhetens program saknas lokalt blir enskilda företrädare och ledares individuella förmågor att navigera i relation till andra aktörers viljor och organisationer avgörande. Detta gäller särskilt ifråga om strategisk kommunikation och förmåga att anpassa målbilder.
• I de fall som kommuner vill stödja verksamheter som midnattsfotboll är det viktigt att reflektera kring sådana verksamheters politiska betydelse och deras potential för att uppnå politiska mål. Det gäller bland annat den mer generella betydelsen av samverkan med civilsamhället som utförare av tjänster och service, men det berör också avvägningar mellan professionella färdigheter och personliga egenskaper i sociala insatser och verksamheter. Projekt av det här slaget väcker också frågor om hur civilsamhällets (förmodade) självständighet kan värnas vid samverkansrelationer samt huruvida jämlik tillgång till idrottsaktiviteter för unga behöver motiveras med just socialpolitiska ändamål. Inte minst gäller det här att ha en rimlig tilltro till den kraft som tillskrivs just idrott ifråga om att bidra till integration och allmän samhällsutveckling. Inkludering i idrott (som ett mål i sig självt) behöver värderas i relation till tilltron till idrott som ett sätt (som ett verktyg) att skapa inkludering i samhället.

Det blir allt vanligare att idrottsprojekt startas inom ramen för en socialpolitisk strävan för integration, inklusion eller för att stävja brottslighet. Det kan ha fördelar, men det finns fallgropar att ge akt på, skriver fil. dr David Ekholm.

This article analyzes how representatives of two sports-based interventions in Sweden conceptualize the ways in which differentforms of social relations facilitate social inclusion and integration. The articulated statements are analyzed from a discursive andgovernmentality perspective. The analysis spotlights how sports practices ideally provide inclusive and bridging meetings betweenschools and children from different areas, and how bonding relations with formative role-models make it possible to reach out toyoung people in the community and to facilitate learning, guidance and social change according to certain norms. However, bondingrelations between children from the same area are not spotlighted in discourse. This, and other discursive effects, are problematizedwith respect to how such discourse restrains and limits the conditions for the social inclusion and integration of the targeted youth.

sport has no intrinsic essence that makes it suitable as a means to promote social goods. Rather than seeing sport as an alternative to delinquency, discrimination and violence, and more, we need to recognize sport as a reflection of, and as an integral part of, society and that delinquency, discrimination and violence are also aspects of life played out in sport. If we want to use sport in a productive manner as a vehicle of social change, this must be recognized as well as the potential attributed.For sport activities to contribute to social goods, they need to be strategically designed with a clearly elaborated program theory. If this is attained, sports-based intervention can result in diversion and in social change working for long term crime and drug prevention, especially when focusing on the integration of education in the sport activities and downplaying competitive elements. However, the benefits of providing sport opportunities cannot be reduced to such expected outcomes, but should instead be recognized for the value of enabling participation on the conditions of young persons,themselves. Accordingly, expectations of outcomes must be calibrated with what is possible to achieve, and the complex of social structures at the cause of social problems, crime and drugs must be recognized. In this sense, the provision of sport can be seen as much as a social right for young persons, as it is proclaimed a vehicle of social objectives beyond the practice of sport itself.

Finally, I believe it is important to reflect about the context and frameworks of the integration of sport within the realm of social policy, in terms of crime and drug prevention. We need to reflect on how problems are made intelligible in order to make them potentially targeted bymeans of sport, what dimensions of social problems and causes of crime that becomes invisible and not potentially targeted by sport, what premises underlie our understanding of sport as a means of provision of social interventions and what it does to our general understanding of crime, drugs, social problems and social exclusionas well as social policy, when sport is conceived of as a means of crime prevention.

Kunskapsöversikten utgår framförallt från begreppen social exkludering och social inkludering. Dessa är begrepp som på ett tydligare sätt än utanförskap är möjliga att förankra i samhällsvetenskaplig teoribildning och forskning. Det blir därigenom möjligt att systematiskt beskriva forskning och avgränsa ett visst forskningsfält. Syftet med denna kunskapsöversikt är att identifiera, sammanställa och analysera nationell forskning om ’ungas utanförskap i utsatta stadsdelar’ med avseende på områdesspecifika sociala villkor såsom skola och utbildning, familjeförhållanden och arbetslivsförankring, fritidssysselsättning samt boendeformer. Syftet är vidare att mot bakgrund av denna kunskapsöversikt peka på möjliga strategier för att möta problem med ’ungas utanförskap i utsatta stadsdelar’. Detta syfte kan preciseras med utgångspunkt i tre huvudsakliga frågeställningar. (1) Hur kan centrala begrepp med relevans för ’ungas utanförskap i utsatta stadsdelar’ förstås inom politiken och inom forskningen? För att möta denna frågeställning görs en kortfattad översikt av olika förståelser av centrala begrepp och argument för varför frågan i den här kunskapsöversikten studeras med fokus på social exkludering anförs. Det görs i avsnittet ’perspektiv på social exkludering’. (2) På vilka sätt uppträder social exkludering – ifråga om ’ungas utanförskap i utsatta stadsdelar’ – med specifikt avseende på arbetsliv och ekonomi, utbildning och skola, politik och civilsamhälle samt ifråga om rumslig segregation och boende. För att möta denna frågeställning ges en översiktlig bild av svensk forskning på området. Den översiktliga bilden kompletteras med flera fördjupade nedslag i centrala forskningsbidrag. Detta presenteras i avsnittet ’svensk forskning om social exkludering’. (3) Vilken typ av insatser (eller rekommendationer till be-slutsfattare) beskrivs, undersöks och lyfts fram inom forskningen och vilka framgångsrika strategier för att möta ’ungas utanförskap i utsatta stadsdelar’ kan identifieras i forskningen? För att möta denna frågeställning presenteras forskning om sociala interventioner med fokus på områdesutveckling samt rekommendationer gjorda av forskare till beslutsfattare. Olika insatser berörs i avsnittet ’svensk forskning om social exkludering’ men fokus här är framförallt på avsnitten ’områdesbaserade interventioner’ och ’rekommendationer i litteraturen’. Kunskaps-översikten avser att ge en översiktlig bild av vetenskaplig kunskap på området ’ungas utanförskap i utsatta stadsdelar’. Översiktligheten innebär ett fokus på att lyfta fram huvuddrag och visa på mångfald i perspektiv på forskningsområdet; men översiktligheten innebär också att de stora dragen prioriteras före fördjupningar. Den variation av forskning som redovisas präglas av en mångfald av in-fallsvinklar och perspektiv. I vissa avseenden kan gemensamma orienterings-punkter skönjas, i andra avseenden står forskningen i motsättning och till och med i konflikt med varandra. Den kunskap som denna översikt bidrar med har legat och ska ligga till grund för samtal och dialog i seminarieform kring hur det är möjligt för praktiker, förvaltning och beslutsfattare att förhålla sig till och inte minst möta utmaningar som har att göra med segregation och utanförskap samt särskilt med fokus på områdesbaserat socialt arbete. Det är och har varit en viktig ambition i arbetet med rapporten att denna har varit en del i kunskapande och utveckling i dialog med beslutsfattare och praktiker. I det avseendet är denna rap-port inte slutpunkten på ett arbete med dessa frågor utan snarare ett avstamp och underlag för fortsatt utvecklingsarbete.

This article concern how sport is conceptualised as a response to challenges of segregation, exclusion and conflict. We examine a sports-based social intervention and analyse how an association-like organization is set up as a means of promoting social inclusion and community. The examinations are based on statements made by representatives of the intervention and analysed from a governmentality perspective. In discourse, it is articulated that self-generating social exclusion reinforces patterns of ethno-cultural segregation. In response, the sports-based intervention provides an association-like arena, where role-models can reach out to youths, enact proper conduct and Swedish-ness, introduce to Swedish civil society associations and promote social inclusion. The association-like organisation alerts how traditional sector divides are contingent, and that the welfare state and civil society are entangled. Consequently, we need to look beyond this divide in order to focus on how social problems are countered in contemporary society.