Utvecklingen vid Linköpings universitet alltsedan högskolans start år 1970 handlar i hög grad om hur enskilda lärare och forskare genom engagerade och kompetenta insatser efterhand lyckats att förädla och utveckla den 1967 inrättade filialen till Stockholms universitet till en alltmer fullödig filosofisk fakultet. Det första årets 600 studenter fördelade på ett- och tvåbetygskurser i sju ämnen är att jämföra med dagens 11.000 studenter upp till fakultetens magisternivåer inom en mängd ämnesområden samt nära 400 doktorander.
Under 1970-talet intog den strategiska frågan om tillgång till resurser för forskning och forskarutbildning den centrala platsen på fakultetens dagordning. Dess arbete kröntes med framgång när man våren 1975 fick regeringens uppdrag att återkomma med ett förslag till en ”tvärvetenskaplig och tematiskt organiserad forskning inom flera fakultetsområden”, ett uppdrag som samtidigt öppnade för statsmakternas beslut att 1975 ge Linköpings högskola status av universitet (LiU).
När förberedelserna för starten 1980 av temainriktad forskning och forskarutbildning gick in i sitt slutskede aktualiserde fakulteten behoven av en vidgning av dess ämnesuppsättning. År 1979 föreslog man i rapporten ”Bygg Vidare” en utbyggnad med 16 nya ämnen och en breddning av några redan befintliga. I den förstnämnda gruppen ingick ämnet ”bildvetenskap”, ett ämne som ansågs angeläget såväl från grund- och fortbildningsperspektiv som utifrån omsorgen om humanioras lokala forskningsanknytning.
Tack vare en anslagsfinansierad utökning av antalet platser på kulturvetarlinjen, vartill kom resurser avsatta för en 1977 inrättad enstaka kurs, ”Ting och Bild”, kunde LiU i samverkan med Folkuniversitetet 1985 utlysa ett universitetslektorat i bildvetenskap. I juli samma år hade man lyckan att till tjänsten rekrytera Bengt Lärkner, en person som i sin gärning vid LiU mycket väl knyter an till fakultetens inledningsvis nämnda pionjärer.
Under nu gångna tjugo år har Bengt framgångsrikt lett uppbyggnaden, etableringen och utvecklingen av sitt ämne, numera benämnt ”Konstvetenskap och visuell kommunikation.” Flerfaldigt uppmärksammad och belönad för sina utmärkta pedagogiska kvaliteter har han svarat och svarar alltjämt för centrala insatser både som studierektor i sitt ämne, som planeringsansvarig för och lärare inom kulturvetarprogrammet och som verksam inom ramen för universitetets tredje uppgift. Placerad vid den samhällsvetenskapliga institutionen var han en viktig kugge i olika delar av dess verksamhet och i det utvecklande samspelet med filosofer, historiker, kulturgeografer, religionsvetare, sociologer och statsvetare. Mycket tack vare hans insatser blev det ämnesövergripande projektet ”Tidernas Europa” en synnerligen utvecklande samt för alla inblandade högst minnesvärd och stor framgång.
Genom en ändrad institutionsstruktur kom flera ämnen att slås samman med Institutionen för Tema 1996, där ämnet blev en avdelning associerat till tema Kommunikation. Idag ger avdelningen kurser i konstvetenskap på A- till D-nivå samt sedan några år tillbaks en kurs med rubriken Visuell kultur 20p. Förutom detta medverkar avdelningen med kursdelar i flera program på olika fakulteter inom universitetet.
Denna bok har undertiteln: Sju texter till Bengt Lärkner. Texterna är författade av personer som på olika sätt varit delaktiga i ämnets utveckling under dessa 20 år: professor Lena Johannesson, Konst- och bildvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, tidigare professor vid tema Kommunikation; universitetslektor Jan Willner, Institutionen för Religion och Kultur (LiU); universitetslektor Yvonne Eriksson, Konst- och bildvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet, tidigare doktorand vid tema Kommunikation; fil mag Mikael Carlsson, tidigare timlärare vid avdelningen; fil mag Dietmar Mölk, tidigare timlärare vid avdelningen; Anna Bryntorp, doktorand vid tema Mat; Bengt Erik Eriksson, professor vid tema Mat, prodekanus vid filosofiska fakulteten.
Linköping mars 2006
Christer Knuthammar
Gary Svensson