Syftet med den här studien var att undersöka hur svensklärare arbetar med litteratur från övriga världen, hur de tolkar styrdokumenten, vad de anser att en text ”från övriga världen” kan vara, hur de väljer litteratur och vilka syften de ser med arbetet. Denna kvalitativa studie bygger på intervjuer av sex svensklärare verksamma i år 7-9 i grundskolan. Resultatet visar att lärarna ansåg att litteratur från övriga världen ska handla om ett annat land eller kultur och bör vara författad av någon som kommer från eller har stor erfarenhet av landet som beskrivs. Ett syfte med arbetet var att eleverna skulle få förståelse för sig själva och för andra människor, kulturer och länder genom att ta del av olika perspektiv, erfarenheter, känslor och tankar. Detta i sin tur kunde syfta till att motverka rasism, nazism, främlingsfientlighet och fördomar. Öva läsförståelse, lästeknik, allmänbildning, upplevelse och verklighetsflykt var andra syften som framkom. Litteraturen som användes på skolorna kom från olika länder även om en övervägande del var av västerländskt ursprung. Skolbiblioteket, kollegor, internet, nationella proven i svenska, nobelpristagare i litteratur och lärarens privata läsning var inspirationskällor när lärare skulle välja litteratur. Arbetssätt med litteratur var ofta tema, läsning - i grupper, enskilt eller högt- med efterföljande diskussion eller frågor att besvara.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur Enquist i Boken om Blanche och Marie med fiktionens hjälp kan sägas ”revidera”, eller åtminstone problematisera, historieskrivningen, ur ett diskursanalytiskt perspektiv, och vad det får för betydelse för bilden av de två kvinnorna. Detta anser jag vara viktigt att undersöka, då kvinnor ibland framstår som historiskt förtryckta och passiviserade i dagens feministiska forskning. Andra vinningar till trots kan det leda till att den kvinnliga offerrollen befästs; här vill jag alltså undersöka möjligheten att genom fiktionen erbjuda en alternativ bild av det förflutna. De frågeställningar jag kommer utgå ifrån är: På vilket sätt förhåller sig Enquist till den manliga historieskrivningen? Hur avviker romanen från de diskurser som tidigare förts om kvinnor, vetenskap och sjukdom utifrån denna period? Vad får detta för betydelse för bilderna av de kvinnor som figurerar i romanen?

Syftet med denna uppsats är att enligt nämnda frågeställning utvinna en systematisk klassificering av Londons karaktärer utifrån Nietzsches text. Detta innebär i en imperialistisk kontext, med utgångspunkt i den postkoloniala teori formulerad av Edward Said, en problematisering av dikotomin västerländsk och icke-västerländsk samt ett uppdagande av en etnisk-kulturell hierarki, där det västerländska, i form av den londonska övermänniskan, gestaltas som högst och urinvånaren, det icke-västerländska, som lägst.

Den kulturella representationen ska i denna studie undersökas i valda litterära texter av Jack London utifrån en nietzscheansk matris. Det är alltså inte en historisk granskning av hur imperialismen och kolonialismen i Nordamerika inverkat på dess urinvånare, även om denna studie undersöker en problematik som kan inplaceras i den historiska kontexten.

Textarbete i svenska på gymnasiet

Varje svensklärare har som sin uppgift att stödja och utveckla unga människors språk och genom läsning och samtal hjälpa till att vidga gränserna för deras omvärldsuppfattning. Det är en ansvarsfull uppgift som många gånger kan verka nästan omöjlig. I de nya ämnesplanerna för gymnasieskolan ses arbetet med texter som det centrala i svenskämnet. Men vad innebär det att arbeta med texter? Hur kan man iscensätta aktiviteter som upplevs som meningsfulla, språkutvecklande, lustfyllda och kreativa och som samtidigt leder till kunskapsutveckling i språk och litteratur?

I boken ger författarna en mängd förslag på undervisning som öppnar upp för litteraturläsning och samtal, de presenterar aktiviteter som utvecklar elevernas skrivande samt diskuterar frågor som rör respons och bedömning. Författarna anlägger ett dialogiskt och analytiskt perspektiv på lärande och språkutveckling och visar hur en genomtänkt teori kan ligga till grund för stimulerande undervisning. Konkret handlar det om läsning, skrivande och samtal - om språket som redskap för reflektion, kommunikation och kunskapsutveckling.

Läsning, skrivande, samtal inspirerar till förändring och utveckling av svenskundervisningen på gymnasiets studie- och yrkes­förberedande program och vänder sig till såväl blivande som verksamma lärare i svenska.

Eighteenth-century Sweden was deeply involved in the process of globalisation: ships leaving Sweden’s central ports exported bar iron that would drive the Industrial Revolution, whilst arriving ships would bring not only exotic goods and commodities to Swedish consumers, but also new ideas and cultural practices with them. At the same time, Sweden was an agricultural country to a large extent governed by self-subsistence, and - for most - wealth was created within this structure. This volume brings together a group of scholars from a range of disciplinary backgrounds who seek to present a more nuanced and elaborated picture of the Swedish cosmopolitan eighteenth century. Together they paint a picture of Sweden that is more like the one eighteenth-century intellectuals imagined, and help to situate Sweden in histories of cosmopolitanism of the wider world.

The Swedish poet Bengt Lidner (1757‒1793) studied in Göttingen in 1780‒1781. A spatial analysis of the poet’s global biography and his poetical geography points to Enlightenment universalism as well as to the poetical ideals expressed in Göttingen – the Göttinger Hain, Göttinger Musenalmanach, and the teachings of Professor Christian Gottlob Heyne. Even Lidner’s opera libretto Medea displays connections to Göttingen, through Heyne’s focus on Greek tragedy and Lidner’s expressed source of inspiration, Friedrich Wilhelm Gotter. However, Lidner’s transcultural poetry failed in the Swedish context, lacking a proper literary market. In an attempt to create an audience in Stockholm, Lidner turned to female readers in his forewords and other paratexts. In fact, Lidner transformed the Medea character into a representation of his female Swedish reader, the ideal mother and spouse. The spatial analysis, including space both literally and in an imaginary sense, leads to the conclusion that Lidner’s sentimental mode of writing displayed transcultural traits interacting with – and even colliding with – local conditions

Boken presenterar och beskriver de rika möjligheter till lärande som finns i den ömsesidiga relationen mellan oss människor och de miljöer och landskap vi lever i. Författarna är samtliga besjälade av tron på att ett rikt och harmoniskt förhållande till landskapet starkt bidrar till vårt fysiska och psykiska välbefinnande. Bokens centrala teman, som bygger på estetik och känsla, är kopplingen mellan bl.a.- rumslig tillhörighet och ekologisk medvetenhet- sinnlig erfarenhet och boklig bildning- barns lekytor och motorisk utveckling- språk och landskap. I boken pläderar författarna för att det finns betydande vinster för lärande, både inom och utanför utbildningssystemet, om barn och unga tillbringar mer tid ute i landskapet. Slutsatsen är att den samhörighet med landskapet som utgör grunden för ett medvetet ekologiskt handlande, skapas genom en djup förtrogenhet med vår omgivning.

Denna uppsats redogör för och undersöker berättarperspektiv och maktrelationer i Emily Brontës roman Wuthering Heights. På vilket sätt läsaren tar del av romanens komplexa berättande, om det är samma berättare genom hela romanen eller om det skiftar, vilka maktrelationer som existerar mellan romangestalterna och förhållanden mellan makt och berättarperspektiv undersöks genom analys av verket.

Med Raewyn Connells maskulinitetsteori som grund syftar Rikards soffa till att undersöka och uppmärksamma porträtteringen av manliga karaktärer i ett urval av Anne Charlotte Lefflers skönlitterära verk. Lefflers författarskap ses ofta som kvinnocentrerat varför ett intresse väcktes i att analysera hur bilden av dess manliga karaktärer kan se ut i och med ett begränsat utrymme. Huvudfrågor är bl.a vilket/vilka manlighetsideal som beskrivs och hur de kommer till uttryck i texterna samt huruvida karaktärerna utvecklas eller ej under författarskapets gång. 

The point of departure of this paper is a lecture by Edward Said, in which he claimed it necessary for today’s intellectuals to respond to modern specialization by assuming an attitude of amateurism in public life. It can be argued that there is a historical connection between the public role of the learned amateur and the essay as a form of expression and communication. Among recent advocates of the essay, the decline of this genre in modernity has sometimes been explained by the increasing public confidence in experts and specialists. According to this view, the development of modern society has made it less legitimate for essayists to serve as generalist commentators on society and culture. However, the growing tension between amateurism and professionalism goes back at least to the nineteenth century, and it has marked the ambiguous relation of the essay and the essayist to academia and institutional discourse ever since. This paper discusses what has become of this public role of essayists in late modernity. Some examples of essayists and essayistic writing of later decades, chiefly from Sweden, serve as illustrations of a general line of argument, even though there are also comparisons between the essay in Sweden and in other countries. Among the examples of Swedish essayists put forward here are Kerstin Ekman and Peter Nilson. The reception of these writers suggests that the essayist, adopting the role as amateur, driven by devotion and interest for the larger picture, might still be a vital part of public culture today. However, it is also clear that writers like Ekman and Nilson have gained at least part of their authority from being acknowledged in other fields or genres – Ekman as a distinguished novelist and Nilson as a trained astronomer.

This is a study of the critical reception of essayistic works by contemporary Swedish writers Nina Burton, Peter Englund and Peter Nilson, who all represent a way of writing where the essayist acts as a generalist rather than a specialist. Despite having high academic degrees, these authors emphasize the personal ”light learning” perspective often used in the essay tradition. The primary aim is to investigate which roles and what type of authority that have been ascribed to these essayists depending on partly their educational background and partly on conventions regarding the essay as a genre.

Essän som genre befann sig länge i symbios med den borgerliga offentlighet som växte fram i Europa under 1700- och 1800-talen. Paralleller kan t.ex. dras mellan borgerlighetens salongs- och kaffehuskulturer och det konverserande tilltal som utvecklades i den personliga essän i Montaignes efterföljd. Även om essän vände sig till en icke-specialiserad publik var förutsättningen att författare och läsekrets delade ett slags kultur- och värdegemenskap. Övertygelsen om kulturellt samförstånd gjorde det möjligt för essäisten att uttala sig som ”lärd generalist”, men också att tilltala läsaren som en jämlike i fråga om bildning och kunskaper. I Sverige utvecklades medvetandet om essän som litteraturart förhållandevis sent med en höjdpunkt under 1920-talet. Under senare decennier har vi sett många svenska författare som anknutit till essäformen, men i en tid då villkoren för litteratur och kunskapsförmedling på ett grundläggande sätt förändrats av fortlöpande demokratiseringsprocesser. Idag utmanas den klassiska bildningstanken av den kunskapsmässiga specialiseringen liksom av en expanderande medie- och populärkultur. I denna artikel belyses några aspekter av de samtida villkoren för den typ av essä där essäisten uppträder som lärd generalist. Utgångspunkt tas i den litteraturkritiska receptionen av tre essäböcker från senare decennier: Peter Nilsons Solvindar (1993), Peter Englunds Brev från nollpunkten (1996) och Nina Burtons Den nya kvinnostaden (2005).

In the Cambridge Rede Lecture of 1959, C. P. Snow expressed his thoughts on -The Two Cultures and the Scientific Revolution-. His idea of -the two cultures-, described as a gap between scientists and -literary intellectuals-, attracted much attention in Swedish debate from the early 1960s onwards. In this essay, I present the concept of -the two cultures- as deeply grounded in Snow-s personal experi­ences and in a British social, political and cultural climate. Furthermore, I discuss the Swedish interpretations and transfigurations of Snow-s concept and, above all, how they differ from Snow-s views. -The two cultures- is here regarded as a con­cept which was discussed in relation to certain other concepts in a Swedish inter­pretative framework. In Sweden, -the two cultures- was related to concepts like Bildung, humanism, the humanities, and science. The Swedish debate on -the two cultures- often drew from historical perspectives on these concepts, and was affected by earlier influences from German intellectual traditions. These differ­ences between Sweden and Britain, regarding cultural influences, languages and conceptions, contributed to a broader and partly different understanding of -the two cultures- in Swedish debate.

This study deals with the essays of Swedish author and former astronomer Peter Nilson (1937–1998). The main aim is to describe the characteristics of Nilson’s essay writing with perspectives from modern essay theory. This is done by relating him to one of the main paths of the international essay tradition, chiefly inspired by Michel de Montaigne, where the essay has served as a method or a creative tool for deep reflective thought. Some common features of the “reflective” essay are here discussed and illustrated through examples from Nilson’s essays. Above all, the reflective essay represents freedom from and opposition against scientific and systematic forms of thinking and writing. In Nilson’s writing, this search for freedom has resulted in myths, fantasies and speculation confronting a scientific ideal of reason and scepticism. Another typical feature of this type of essay is its personal orientation and its focus on the personality of the essayist (or rather the persona or public representation of him or her through the text). Nilson’s persona is ambiguous; on the one hand, it represents the trained scientist and learned astronomer, on the other hand, he is engaged in a complex role play with several fictive identities. Furthermore, an important aspect of the reflective essay is its tendency to portray the image of the essayist in the process of thinking. Nilson’s essays are strongly associative; they seem to be made up by the constant flow of the author’s thoughts, which is of course an effect accomplished by literary means. In sum, the essays of Peter Nilson are meditations and ponderings on the implications of science for everyday life, as well as accounts of the h­uman fascination for myths and legendary figures. His essayistic writing could be described as fragmentary, repetitive and simultaneous: in his essays, he tries to say everything at once. For the author, essayistic writing represents  a quest for truth and meaning taking place at the borders of thought, through the confrontation of opposing perspectives.

Uppsatsen ämnar utföra en intersektionell analys av hur kvinnliga rappare diskuterar cunnilingus i sina texter. Utförandet av en intersektionell analys innebär att undersöka, beskriva och tolka någonting utifrån ett sociologiskt perspektiv som tar hänsyn till hur samverkan av olika sociala maktstrukturer skapar förtryck för olika samhällsgrupper. För denna analys innebär det att se på hur cunnilingus diskuteras av kvinnliga rappare i relation till deras kön, klass och etnicitet, för att se hur diskussionen påverkas av dessa sociala faktorer.

In this essay I expand on the analysis of the en-gendered sublime, an aesthetic concept of political consequence used in the eighteenth century. In a discussion of the initial phase of modern aesthetics I will present Immanuel Kants opinions on the sublimes ennobling effect as having solely male connotations. This, I argue, became an important part of the construction of a new notion of citizenship on the basis of nationality and as an exclusively male domain. Furthermore, I will claim that conceptions of the bad sublime, as expressed by thinkers such as Edmund Burke, made up another side of this ennobling sublimity coin, which was the politically provocative defined in female terms. Aesthetics has obviously walked hand-in-hand with politics ever since Platos Republic, and the concept of the sublime only make up a small part of this complex union-but undeniably a rather interesting one.

In this essay I examine the en-gendering of cultural memory in Honoré de Balzac´s story Adieu (1830), which proceeds from a repressed trauma originating inhistorical events. Balzac wrote the story in the spring of 1830, i. e. at a time whenthe French discontent with the Restoration regime was soon to explode in the JulyRevolution. The story is considered to claim that the Restoration regime’s repressionof revolutionary history will recieve serious consequences in the present. Butthe question is how the now of the Restoration can best be linked to the then of theRevolution and the Empire? How can history be represented in a productive way,without silencing traumatic memories? My suggestion is that the abyss betweennow and then has to be met with an ethically informed respect for difference. Stéphanie,the protagonist, dies when Philippe creates an exact replica of the traumaticsituation in which they were separated many years ago. She then became a sexslave to the retiring French army, dehumanized during the hard Russian campaign,an experience that also dehumanized her. This Philippe refuses toacknowledge, since he wants to retrieve the woman he knew. That can of coursenever happen, but in insisting on it, I would claim that he actually renders Stéphanieslife after the trauma impossible. Instead of emphasizing the distinction betweenpast and present, Philippe overlooks it, with the severe consequence of Stéphanie’sdeath. In my analysis I relate to pertinent discussions in the interdisciplinaryfield of cultural memory studies (an expanding field of research within thewider frame of cultural studies), but since it rarely discusses gender aspects I findit essential to relate also to feminist scholars who continually have scrutinizedissues concerning memory and history writing.

Kvinnor har i alla tider bidragit till att skapa och forma manlighet. Genom idealbilder och drömmar, fostran och gränsdragningar, kritik och politik har de mejslat fram maskuliniteter och därmed påverkat maktordningarna mellan könen.   I Kvinnorna gör mannen berättas om manlighet i olika samman­hang från 1500-tal till 2000-tal. Från makt­kamper i adelsfamiljer och intriger vid hovet till 1980-talets debatter om mjukismän och dagens Harlequinsex: det är kvinnorna som betraktar och diskuterar männen. Mary Wollstonecraft, Anne Charlotte Leffler och den finska politikern och kvinno­sakskvinnan Hedvig Gebhard efter­lyser ett nyanserat och visionärt mansideal för att utveckla relationerna mellan kvinnor och män. Hos Fredrika Bremer är den ideale mannen en nödvändig medhjälpare i kvinnans emancipation; i 1800-talets konstnärs­romaner träder en manlig musa fram och stöttar kvinnliga huvud­personers skapande. Selma Lagerlöf låter en komplex manlig  eller omanlig  karaktär återspegla sin egen kamp för kontroll över sitt verk, medan mellankrigstidens filmpionjär Karin Swanström gestaltar hedersknyfflar ur arbetarklassen.  Forskare inom historia, idéhistoria, film, litteratur och medier visar här hur kvinnors görande av män och masku­linitet är något mer och annat än en tudelad tanke­figur av under- respektive överordning. I förlängningen finns nya infallsvinklar på hur hegemoni och legitimitet uppstår och ifrågasätts, nya bilder av hur kön skapas  och kanske nya intressanta manligheter.

The central argument of this article originates in a rhetorical question: are female rapists ”men”? If legal discourse is brought to its heteronormative head, the answer is yes; however, this article aims to problematize the presumtions underlying this answer, and to consider the possibility of theorising rape in the absence of heteronormative limitations. My analysis involves two readings: Märta Tikkanen’s Manrape (Män kan inte våldtas, 1975) and Stieg Larsson’s The Girl with the Dragon Tattoo (Män som hatar kvinnor, 2005), two novels in Swedish which depict women raping their male rapists out of revenge. My conclusion is that the former novel eventually conforms to heteronormativity, while the latter does not. However, this does not imply that sexual power structures are erased in The Girl with the Dragon Tattoo. Rather, in this novel, power violations are viewed in terms of the broader issues of law, politics and economics. But what is then lost, on the other hand, is the specificity of female experience as it is represented in Manrape.

Att ta tanke, den här bokens titel, handlar både om att ta sig rätten att tänka och om insikters konkreta materialisering i mer teoretisk mening  i synnerhet utifrån funderingar kring hur man som litteraturvetare kan historisera ett litterärt material. Kanske var 1700-talets sentimentala romangenre politisk just för att den behandlar känslor, och inte tvärtom? Vilka blir de litterära konsekvenserna av vad ett samhälle väljer att minnas och vad det vill glömma bort? Kan allegorisk framställning gestalta den traditionella historieskrivningens Andra? Genom att betrakta litterära verk dels som svar på estetiska och politiska spörsmål, och dels som sociala praktiker snarare än som statiska objekt, blir det uppenbart i Kristina Fjelkestams läsningar av Rousseaus "Julie", Staëls "Delphine", Balzacs "Adieu", Woolfs "The Voyage Out" och Barnes "Nightwood" att konst kan utgöra en högst aktiv samtalspartner. Samtidigt är det viktigt att inte identifiera sig med det förflutna, utan istället ta hänsyn till skillnaden mellan nu och då. Därmed kan våra frågor till det förflutna inte bli annat än anakronistiska, men just därför blir också frågeställningarna intressanta, rentav viktiga, för vår egen samtid.

Genusperspektivet inom svensk litteraturvetenskap har en lång historia. Författarskap, enskilda texter och institutioner har varit föremål för undersökning utifrån skilda frågeställningar och forskningsområdet har utvecklats i en mängd riktningar under de senaste decennierna. Det är ett fält statt i ständig förvandling.

I denna bok ger en rad forskare sin bild av hur fältet förändrats  de frågor som behandlas rör vad som händer idag. Redan tidigt var den tvärvetenskapliga ambitionen närvarande på samma sätt som den alltid varit given inom den feministiska forskningen och genusvetenskapen. Gränsöverskridanden har gett upphov till en mängd nya frågor och varit riktmärke i det kritiska samtalet om litteratur och kön. Detta är även märkbart i bokens olika bidrag.

Boken är indelad i sex tematiska avdelningar som ger en inblick i det litteraturvetenskapliga forskningsläget i Sverige och Norden: Att skriva historia, Teorins vägar, Biografin och självbiografin, Förhandlingar om kön och kärlek, Läsning och läsaren samt Flickor & pojkar. Avslutningsvis presenteras tre inlägg som pekar mot framtiden: Vadan och varthän? Om den litteraturvetenskapliga genusforskningens framtid.

The focus of this study is the German novel Die Karriere der Doris Hart published in 1936. Its author, Vicki Baum, is presently neglected, but was at the time a best-selling author. Die Karriere der Doris Hart tells the dramatic success story of an opera singer, and it is told in a fashion where critical objectivity of Neue Sachlichkeit clashes and breaks with an older romantic ideal of the artist. However, in the end the traditionally romantic ideal persists and this essay tries to answer how and why it is the case. The essay opens with a presentation of the formal criteria of the literary Neue Sachlichkeit which are synchronically contextualizing Die Karriere der Doris Hart. The novel is then diachronically related to the genre of the artist novel, especially one that is here considered as its intertext, namely Willa Cather’s The Song of the Lark from 1915, and a comparative analysis of The Song of the Lark concludes the essay.

Kvinnor har i alla tider bidragit till att skapa och forma manlighet. Genom idealbilder och drömmar, fostran och gränsdragningar, kritik och politik har de mejslat fram maskuliniteter och därmed påverkat maktordningarna mellan könen. I "Kvinnorna gör mannen" berättas om manlighet i olika samman hang från 1500-tal till 2000-tal. Från maktkamper i adelsfamiljer och intriger vid hovet till 1980-talets debatter om mjukismän och dagens Harlequinsex: det är kvinnorna som betraktar och diskuterar männen. Mary Wollstonecraft, Anne Charlotte Leffler och den finska politikern och kvinnosakskvinnan Hedvig Gebhard efterlyser ett nyanserat och visionärt mansideal för att utveckla relationerna mellan kvinnor och män. Hos Fredrika Bremer är den ideale mannen en nödvändig medhjälpare i kvinnans emancipation; i 1800-talets konstnärsromaner träder en manlig musa fram och stöttar kvinnliga huvud personers skapande. Selma Lagerlöf låter en komplex manlig - eller omanlig - karaktär återspegla sin egen kamp för kontroll över sitt verk, medan mellankrigstidens filmpionjär Karin Swanström gestaltar hedersknyfflar ur arbetarklassen.Forskare inom historia, idéhistoria, film, litteratur och medier visar här hur kvinnors görande av män och maskulinitet är något mer och annat än en tudelad tanke figur av under- respektive överordning. I förlängningen finns nya infallsvinklar på hur hegemoni och legitimitet uppstår och ifrågasätts, nya bilder av hur kön skapas  och kanske nya intressanta manligheter.

Smärta är ett fenomen som alla är bekanta med. Smärtan har många ansikten. Kulturen arbetar ständigt med att finna tekniker för att undvika och lindra smärtan, men den förblir en ofrånkomlig följeslagare genom livet. Inom medicinen finns en omfattande litteratur och forskning om smärta och smärtlindring. Men hur kan vi beskriva smärtan som filosofiskt och kulturellt fenomen? Vad är smärta, och vad är det att erfara smärta? Boken samlar nyskrivna bidrag från svenska och utländska forskare inom filosofi, litteratur och teologi, som alla på olika sätt och utifrån olika utgångspunkter reflekterar över detta påtagliga men samtidigt undflyende fenomen. Den avslutas med den tyske författaren Ernst Jüngers berömda essä från 1934 ”Om smärtan”, som för första gången översatts i sin helhet till svenska. Sammantaget vill boken visa på vikten av att reflektera över smärtan i en värld som i sin strävan att lindra den också tenderar att fjärma sig frånden, och den vill därmed bidra till en vidare filosofisk förståelse av det som med Edith Södergrans ord ”… ger oss våra sällsamma själar och besynnerliga tycken”.

Tillsammans med Jonas Hallström och Mats Sjöberg har Bengt-Göran Martinsson publicerat boken Att hävda och vårda ett revir. Argument, strategier och arbetsmetoder för ämnesföreningarna i biologi, historia och svenska 1960-2010. Boken presenterar forskningsresultat från ett VR-finansierat projekt som studerat hur tre ämnesföreningar – Biologilärarnas förening, Historielärarnas förening och Svensklärarföreningen – agerat på det utbildningspolitiska fältet 1960-2000. Studien har identifierat strategier för föreningarna att formulera ämnenas betydelse i undervisning och samhälle, påverka beslutsfattare och opinion samt definiera ämnenas kärna och avgränsning gentemot andra ämnen. Centralt för analysen har varit att beskriva hur de hävdar men även vårdar ämnesterritorierna.

Astrid Lindgrens texter läses idag i många svenska klassrum. Hon är en av våra mest populära författare och hennes berättelser är inte bara en del av vårt kulturarv, utan även påfallande tidlösa. De handlar om ämnen som berör oss. Starkast i världen! Att arbeta med Astrid Lindgrens författarskap i skolan är en antologi tänkt att inspirera till nya sätt att jobba med Astrid Lindgrens texter. Det kan handla om att presentera böcker av henne som inte är så kända, att tipsa om hur man kan läsa välkända berättelser på ett nytt sätt eller om att med hjälp av Lindgrens verk lära ut grammatik eller diskutera allmänmänskliga frågor. Artikelförfattarna är lärare och forskare, bibliotekarier och blivande lärare. Antologin ger konkreta råd och tips som man kan ta med sig in i klassrummet, kort sagt: en inspirationskälla till nya sätt att arbeta!

Tron är mitt lokalbatteri skriver August Strindberg i boken Ensam - ett av de sista verken. Tron tar sig många uttryck och strömkällan ger kraft till en mängd olika texter. Citatet ger en ingång till flera av dessa berättelser, och till berättelsen om Strindberg som sökare, mystiker, ateist och kristen. Bilden är mångskiftande.

Till Damaskus, En Blå bok, Påsk, Mäster Olof, Giftasnovellerna, Sagospelen och Kammarspelen är några av de texter som betraktas ur detta perspektiv, men även hans tid i Frankrike, hans relation till den katolska kyrkan och till andra författare såsom Emanuel Swedenborg och Carl von Linne.

Ett flertal författare och forskare som under lång tid arbetat med Strindbergs verk och liv medverkar. Avslutar gör biskop em Caroline Krook med en personlig betraktelse över det religiösa sökande som ses i August Strindbergs verk.

Explores the materiality of media technologies and their impact on the avant-garde of the late twentieth century. This title includes essays that range between different art forms and bridge the same contested cultural divides - high and low, ideology and form, art and everyday life - that were once challenged by the avant-garde.

Abstract för boken:

Dagens samhälle karakteriseras av föränderlighet, rörlighet och ökad mångfald. Det innebär stora utmaningar och delvis nya förutsättningar, inte bara för samhälle och arbetsliv, utan också för utbildning och forskning inom flera olika områden. Den här antologin belyser mångfaldens möjligheter för språk- och litteraturdidaktik i Norden. De sjutton artiklarna i volymen, sprungna ur Den fjärde nordiska konferensen i modersmålsdidaktik och Den elfte konferensen för svenska med didaktisk inriktning, betonar såväl intersektionella perspektiv som metodologisk mångfald. Det handlar om vad som för olika elever får betydelse i deras möten med skolans språk- och litteraturundervisning (”klassrummens mångfald”) samt hur de använder sig av olika slags texter, semiotiska resurser och digitala verktyg för att skapa mening (”texternas mångfald”). Därutöver behandlas hur olika vetenskapliga perspektiv kan berika och utveckla fältet (”mångfald i synsätt”). Boken Mångfaldens möjligheter riktar sig till verksamma lärare och forskare inom fältet litteratur- och språkdidaktik.