Vad utmärker en god historisk framställning? Vilka krav kan man ställa på en historisk text, som både skall vara stimulerande och lärorik?

Jag skall i denna artikel knyta an till Mats Sjöbergs i förra numret av Kronas, den på temat om "den goda historien", nu genom att helt kort göra en stilistisk och innehållsmässig analys av några texter. De handlar alla om "The Norman conquest of England", ett ämne jag valt därför att det ger möjligheter att jämföra svenska texter med anglosaxiska; dessutom ett tacksamt tema både ur den berättande och den analyserande historiens synpunkt.

Lärarutbildning är (eller bör vara) ett led i en blivande lärares bildningsgång. Det är viktigt att uppmärksamma de studerande på att läraryrket innebär att man hela sitt liv är sysselsatt med sin egen bildning och med andras. Det är därför man är lärare. Bildning är t ex en uppövad förmåga att se. Det innebär inte nödvändigtvis att se på precis samma sätt eller detsamma som alla andra, som är bildade. En vanlig föreställning hos dem som kritiserar en begrepp som "det gemensamma kulturarvet" är just att de föreställer sig att det finns ett konventionellt kulturarv. Men det finns det inte. Man ser olika saker i det förflutna och ser dem på skilda sätt. Men så mycket kan vi vara överens om att själva förmågan all se är gemensam för dem som besitter en viss grad av bildning. Det är därför vi skulle kunna vara överens om att en uppgift i all lärarutbildning borde vara att uppöva lärarkandidaternas förmåga au se.